måndag 31 januari 2011

Då var det inte längre hemligt.

Den där lilla hemligheten jag hade, är inte längre så vidare värst hemlig.

Den ligger avslöjad någonstans på förstasidan, för den som har bra ögon ;)

Man vet aldrig vad som göms i tvätthögen.

Världen är full av idioter.

Nu känner jag att det har blivit lite väl mycket bloggande om andras hundar, men jag blir bara så jävla irriterad.

Igår när jag var ute med Pricken, gick vi på en cykelväg som går parallellt med vår gata. Då fick vi möte av en kvinna med en lösspringade hund (kan ev vara den som bet P också, är osäker). Iallafall så rusar hunden emot oss, Pricken blir skitskraj, vänder och börjar springa hemåt.

Då hör jag det där jävla mähät till matte kläcka ur sig ett klent "määään stanna då". Hunden? Jodå, det sket väl hon högaktningfullt i och fortsatte jaga oss. Precis som samma hund gjorde förra veckan också.

Så vi hoppade av cykelvägen och gick ner mot gatan och tänkte fortsätta den vägen. Och hunden fortsätter att jaga oss. Och matte? Jodå, hon går på precis som om hon var ute och promenerade utan hund.

Jag såg hur Pricken började tycka det var obehagligt, och känner hon sig trängd och påflugen skulle hon kanske gå till anfall själv. Jag vet inte. Så jag vrålade i åt tantan om hon möjligtvis, skulle kunna tänka sig att koppla upp sin hund, och visa en liten jävla gnutta respekt för andra som också vistas ute?

Inte fick jag det gensvar jag önskade, dvs att hon säger "ja visst" och kallar in hunden. Nejdå, hon ställer sig och tittar på mig och frågar om det är jag som har den elaka hunden, för hennes hund är minsann snäll.

Hade jag haft en kopp kaffe med mig hade jag satt kaffet i halsen, men jag svarade henne att Pricken är inte elak, men hon gillar inte påflugna lösspringande hundar som jagar oss.

Tanten drog en suck och sa lite lamt "jaaaa men kom då Snuttan" ungefär som att det var världens största prestation att använda det där kopplet och behöva ta reda på sin hund.

Alltså jag kan inte förstå vad dessa människor lever i för slags bubbla. De är, precis som jag, ansvarig för allt deras hund hittar på. Skulle Pricken bita någon till exempel, så är det jag som får stå till svars för det. Även om det är en annans hund som flyger på henne först och springer lös.

Jag tycker inte heller om hundar som springer löst om jag inte känner hunden. Jag har också mött många hundrädda när jag själv varit ute med hund. Andra är allergiska.

Så hur vore det, att kanske kunna tänka sig tanken att respektera att andra kanske skiter fullständigt i om din hund är världens snällaste och kanske inte vill hälsa på din hund?

Vi försov oss idag.

I natt vaknade jag av att någon puffade på mig. Lite yrvaket undrar jag vad det är frågan om "vart är ficklampan?!" har jag någon väser.

Och vad var det nu frågan om då? Jodå, det var svart. Svart. Svart. Svart. Såväl inne så som ute, så min idé om att man kanske skulle kolla proppskåpet först innan man ringde 112 gick i stöpet.

Och upp for vi, och klockan var väl en 1:30, och där står vi och letar ficklampa lite sådär spontant. M gick runt och muttrade att hade ficklampshelvetet blivit en leksaksjävel så var det en unge som skulle bli utan sitt förbannade lördagsgodiset i evigheter. Ungefär. För vi hittade ingen ficklampa.

Sedan gav jag upp och kröp ner i sängen igen. Det var så mörkt att jag är glad att jag kröp ner i min säng och inte tog fel och hamnade i grannens.

Men alldeles innan jag somnade så kom strömmen tillbaka igen, tack och lov. Då fick jag istället ligga och lyssna på ett element som tjöt. Akvariepumpen började harkla sig och ha sig, eftersom att den får spunk vid avstängning. Men kattskrället hade iallafall slutat skrika när strömmen kom tillbaka.

söndag 30 januari 2011

lördag 29 januari 2011

Hur vågar man ta risken?

När vi var på djuraffären igår, gick jag och Alexander runt bakom en hylla med Oscar framför oss i vagnen. Då står det en kvinna där med en boxer, som är en ganska så stor/hög hund.

Hon verkade lite "besvärad" över att vi kom där, för hon flyttade på sig med hunden. Dock fick jag intrycket att hunden kanske bara var busig och ville leka, men att en stor hund far runt som ett jehu på en liten trång butik ger inte alltid lyckade resultat. Så hon försvann runt hyllan ganska så snabbt.

Vi blev också klara snabbt och ställde oss i kassan, där också boxer-kvinnan stog. Då gick Alexander fram framför vagnen, mot hunden, trots att den var en bra bit bort, och det var inte så han hoppade fram och skrämde slag på hunden, utan han såg att han kom fram mot hans håll.

Men helt utan förvarning flyger hunden upp och försöker bita efter Alexander. Han backar/flyger bakåt i ren panik och tanten, ett jävla mähä enligt min mening, hann med nöd och näppe få tag på kopplet och fya lite försiktigt.

Alltså hade Pricken gjort helt oprovocerade utfall mot andra kan jag lova att det hade kommit ut ord som inte bör skrivas här, i en ljudvolym som skulle sprängt ljudvallarna. Typ. Fast och andra sidan. Jag skulle aldrig vilja ha en aggressiv hund som biter barn. Och om jag nu hade det endå, så skulle då den hunden absolut inte följa med ner på stan.

Och hur vet jag att hunden gillade att bita barn? Jodå, gulliga matte sa det. Han gillade inte barn i overall/vinterkläder. Vänta nu få se. Det är vinter. Falun har ganska många invånare. Det kom lön den här veckan. Kan det vara så att det är ganska många vuxna/barn på stan då? Och då tar man med sig en hund ner på stan, i den värsta ruschen. Smart. Munkorg kan ju vara ett alternativ att fundera på nästa gång. Idiot.

Alexander blev ganska rädd, så medans tanten gjorde klart sitt stog vi och pratade om händelsen jag och Alexander.

Sen blev det våran tur, och tanten hade tack och lov lämnat butiken, då säger expediten till Alexander "den där hunden ÄR INTE snäll" och frågade om han blev rädd och så, och att det kanske inte är så skojigt att bli utsatt för något sådant, speciellt om man är barn. Och med tanke på vad hon i kassan sa, så undrar jag ju om den hunden har gjort samma entré fler gånger i butiken.

Men jag begriper inte hur man törs ta med sig en sådan hund ut bland folk om man vet att den inte tål barn. Hade hunden kommit fram hade han kunnat gjort ganska så stor skada, och i värsta fall gett men för livet.

Så om ni ser en brun/viltfärgad boxen som är lite halvgalen på stan kan ju ett tips vara att hålla er undan. Alternativt plocka av barnen ytterkläderna.

fredag 28 januari 2011

Att leva upp till myten

Det sägs ju att småbarnsmorsor blir skabbiga och skitiga, och just nu känner jag att jag lever upp till den myten. Det var så länge sedan jag duschade att mitt hår håller på att bilda dreads lite ofrivilligt sådär.

Så nu ska den äckliga småbarnsmamman hoppa in i duschen och göra sig klar inför dagens ärenden. Måste iväg och hämta prylar på loppisen, sedan blir det en sväng ner till stan med barnen.

Som gammal tant blir jag shabby chic.

Jag och Alexander låg i sovrummet och diskuterade lite när han försökte väcka liv i mig. På något vänster kom vi in på det här med ålder, och han konstaterade att han älskade mig trots att jag är så gammal som jag faktiskt är idag. Jo man tackar ja...

Sedan så undrade han vad som skulle hända med mitt hår när jag blev gammal, så jag sa bara det att om jag inte klipper av mig håret byter det bara färg till vitt när man blir gammal.

Han fnular lite på svaret och sedan säger han, "ja men då måste väl du tycka om din nya hårfärg när du blir gammal, för du gör ju allting vitt här hemma".

Men eftersom jag är väldigt synsk när det passar kan jag spå att vitt kommer vara jäkligt ute när jag blir gammal. Shabby chic i all ära, men det får faktiskt finnas gränser.

torsdag 27 januari 2011

Klart.



Blev klar med pysslet idag. Men bilderna blev inget bra, och inte är jag helt nöjd med blommans placering heller. Står i valet och kvalet om den ska väck helt eller bytas ut mot något annat.

Den där om vargen...

Jag satt och tänkte lite på detta med hur barn värderar olika saker, och vad man blir ledsen över.

Alexander kan bryta ihop totalt av sådana småsaker som att han tappar en lego-grej i golvet, att maten är för lite kryddad eller att en tröja sitter oskönt. Men dessa ting är lätt åtgärdade. Bygg ihop legot igen, krydda maten och byt tröja så är katastrofen ett minne blott.

Själv skulle jag bryta ihop om jag hamnade i en situation där jag hamnade på gatan, någon anhörig eller husdjur avlider eller att jag förlorar mitt jobb.

Därför är det svårt att veta, som idag, om det har hänt något allvarligt eller om det bara är en struntsak som hänt. Men idag så hör jag Alexander vråla helt hysteriskt från övervåningen "NEEEEEEEJ han har dött!!". Så med hjärtat i halsgropen släppte jag allt och sprang upp för att se vad som hänt.



Idag var det bara lilla fredskallan som behövde ha sig en redig sup.

Otroligt men sant!

Idag hände något helt otroligt och fantastiskt!

Så fantastiskt att jag inte trodde jag skulle få uppleva detta före min 50-års dag!

Alltså jag kan inte sluta le!

Jag tror jag nästan kissar på mig för att jag är så exalterad!

Det är helt amazing!

Mitt predikande verkar ha hörsammats, prisa Gud!

Alexanders klädhög ligger nämligen på hans rum, inte i hallen som den alltid gör.



Troligen en one-in-a-lifetime grej, men den fick ändock upplevas.

Ledtråd 2

Fördel med att bo i lägenhet del 1.

När vi bodde i lägenheten fick vi posten inkastad genom en lucka på dörren. Antar att de flesta har den modellen. Då hade vi det varmt och skönt och så.

Idag måste vi aktivt gå ut och hämta posten. Klä på sig och så. Ta nycklarna och låsa upp lådan, med stelfrusna fingrar ta ut posten och försöka låsa igen och springa in.

Ibland så tror man att posten har kommit, så man går ut helt i onödan och fryser när lådan är tom. Sedan ser man brevbäraren och springer ut igen. Ja hade man kanske inte ens fått någon post. Då har man gått ut hela två gånger helt i onödan liksom.

Vissa har det helt klart bättre än andra.



Helt plötsligt kändes inte morgontidningen lika intressant längre.

onsdag 26 januari 2011

Förhandstitt.

Bara för att bevisa för min vän Zara, som tror jag har gett upp målandet nu när nätet är tillbaka tänkte jag bara visa att hon har fel ;)

Idag tog jag den här:



Sedan åkte jag ner till stan för att leta efter en dekoration. Hittade då denna brosch i en tio-kronors låda inne på H&M:



Nu hoppas jag bara på att slutresultatet på den visionen jag hade blir detsamma. Men det visar sig väl ;)

Jag måste bli bättre...

... på att förstå och uppmärksamma saker. Bli lite mer lyhörd för saker jag inte förstår. Försöka ta mig ur gamla invanda mönster och tankar.

Det är en sak jag inte förstår här hemma. Trots att det sker varenda dag. Ibland flera gånger per dag. Alltid på samma plats.



För varendaste dag snubblar jag på Alexanders klädhög som ligger kastad mitt på hallgolvet på övervåningen. Jag har klagat på detta, men trots det så upprepas detta varenda dag endå.

Jag kan inte förstå varför, men det måste ju ha någon viktig betydelse, eller? Jag har inte fått någon förklaring till denna märkliga sed. Kanske är det bara en ny modefluga som jag är för gammal för att förstå?

Men då den hela tiden upprepas vill inte jag vara sämre, utan tar till mig av detta och försöker vara lyhörd, trots att jag ännu inte riktigt förstår. Men det är väl kanske så man växer som människa? Att lära sig nya saker menar jag?



Weehoo! Mummy is home!

Charlie och Lola


Jag vet inte varför, men jag verkligen hatar barnprogrammet Charlie och Lola. Alltså hatar, hatar HATAR.

Anledningen att jag hatar programmet är för att Lola är så förbannat gnällig, det skär i öronen och kryper i hela kroppen när hon pratar/gnäller.

När programmet visas så brukar jag be Alexander byta kanal. Hade Lola varit en unge till en vän/släkting, då hade jag aldrig åkt dit och hälsat på. Jag vill bara skrika "var tyst unge!" men det hjälper nog föga. Hon gnäller bara vidare i tv-rutan.

Då kanske ni förstår hur mycket jag ogillar det där hemska programmet.

Vilket program har du utvecklat intolerans emot?

tisdag 25 januari 2011

Dessa nappar...

Jag tror att detta inlägg kan ge en hög igenkänningsfaktor hos er som har små barn som använder napp. För hos oss är napparna alltid borta när man behöver dem som mest och ungen skriker som högst.

Och Oscar är ett sådant barn som gillar att leka krig tror jag, för han släpper sina nappar överallt likt bomber. Eller ska man kanske säga minor, eftersom jag aldrig hittar dem förräns det är för sent?

"Jag vet precis hur det är" tänker ni nog nu och nickar instämmande. Så jag tänkte först att jag skulle sy ihop någon liten påse eller något som jag kan ha bredvid Oscars säng, men jag hade inte tillräckligt av det utvalda tyget. Så jag återvann istället och fick halva jobbet gratis.



Jag tog helt enkelt en urväxt t-shirt, sydde en söm i nederkant och voilá, en nappåse.

Det bor en sadist i oss alla.

Jag har noterat att det ofta är gul snö vid vår brevlåda ute vid vägen. Och den gula snön kommer inte från våran hund.

Och om jag inte missminner mig så har jag vid något tillfälle skrivit att jag är väldigt allergisk emot trädgårdstomtar. De hamnar i samma kategori som clownen i Stephen King´s Det. De är liksom inte att lita på.



Och tänk så förvånad jag blev när denne lille krabat tittade fram i snön på vår baksida. Man kan riktigt se hur han spanar efter ett lämpligt hem att sätta eld på med sin lykta. Man kan se det på hans onda ögon.

Så hur hänger gul snö och trädgårdstomtar ihop då kan man ju undra? Jo, jag tänkte såhär; att hundar pissar på brevlådor brukar inte folk bry sig så mycket om. Men tänk vad pinsamt de skulle tycka det var om deras hund pissade på en trädgårdstomte som bara råkade stå bredvid brevlådan.

Skulle jag sätta upp en clown som liknar han i Det, som skulle verka i avskräckande syfte, finns också risken att Alexander blir utan vänner. Men en ful liten trädgårdstomte väcker ju inga misstankar hos de flesta...



Så då kan jag sitta i köksfönstret och fnissa lite elakt åt nervösa hundägare som försöker skynda sig förbi fort som fan för att inte bli avslöjade, och förhoppningsvis blir den gula snön ett minne blott. Och en lömsk liten tomte kan jag gott och väl offra för ändamålet. Och så slog jag två flugor (onda ting) i en smäll.

Har du något du törs erkänna?

Ledtråd 1

måndag 24 januari 2011

En till hemlis.

Jag avslutar denna första dag med återkoppling till internet genom att säga att jag har en till hemlis.

Jag tänkte lägga upp en ledtråd imorgon och kanske nästa dag, får se om ni kommer på vad det kan vara för hemlis ;)

Vi har en diskmaskin...

Igår åkte jag och Alexander till Borlänge och köpte lite nya guppysar till hans akvarium. Jag hittade en annons där en familj sålde en massa yngel till ett bra pris. Och jag hade ju lovat att han skulle få nya efter flytten.

Så när vi kom dit bestämde Alexander att han skulle ha 20 st och 20 st fiskades upp och skulle betalas. Då hade de ingen växel och jag hade bara jämna hundralappar, så då blev det ännu mer fiskande. Så vi hade nästan 40 st med oss hem. Dumt kan tyckas då detta betyder att vi snart måste ha en större burk.

Så när mamman i familjen stog i köket och packade in påsarna i tidningspapper kommer Schyssta klubben och säger "vet du, vi har faktiskt en diskmaskin hemma", efter att ha inspekterat deras diskberg en stund. Ungefär som att påpeka att de hade det jäkligt skitigt hemma och vi har den där putsade rena diskbänken.



Så här kan det också se ut trots att man har en diskmaskin. Man kan tro att den förefaller att vara ett skrytbygge.

När man inget internet har...

... då åker man till City Gross UTAN barn och handlar en färgburk för 119 kr. Sedan åker man hem och letar fram några lämpliga offer som kan må bra av att få byta färg.

Väl hemma, förbereder allt, barnen sover och man ska få sätta igång att måla ENSAM. Lovely.

Man öppnar burken och ser att FEL kulör visar sin nuna och med sura trotsiga steg går man upp från källaren och kollar på en repris av Scrubs istället.

Så dagen efter släpar man med sig båda barnen till City Gross igen och byter ut buken till rätt kulör. En tjatar efter allsköns leksaker. Den andre är bara sur.

Sedan åker man hem igen, väntar tills det ska bli kväll, hoppas att barnen somnar tidigt och går åter igen ner i källaren för att upprepa proceduren. Den gången tog jag med mig en stor chokladkaka ner också så jag kunde tröstäta ifall det skulle bli fel igen.

I mitt fall så började jag med en ful fönsterbräda och en sliten pidestal.





Sedan så ser det lite trevligare ut.



Oscar har fått en puff.

Nu kan man nästan tro att jag har shoppat loss på Ikea. Oscar har fått världens mysigaste puff.

Den är stor, mjuk och go och lurvig, som en deluxevariant. Helt klart ska barnen ha det bästa.

Och så kan den tala teckenspråk.



Puffen viftade bedjande på svansen och ville bli befriad ifrån terror-bebisen.

söndag 16 januari 2011

Statusuppdatering.

Nu sitter jag på golvet i lägenheten och skriver. Aj aj i ryggen. Borde dessutom sätta fart att städa ur skiten. Men Telia har haft stora problem att koppla in nätet i huset, så nu är nya budet att det ska vara inkopplat den 24 januari. Hoppas att det går vägen denna gång då.

Flytten flöt väl på ganska smidigt, på fyra timmar var lägenheten tömd och huset knökat med kartonger så man nästan tappade bort barnen bland alla rasmassor. Och på tre dagar var allt uppackat på sin plats, i princip. Sedan så kan vi ju tala tyst om all skit som är utslängd i garaget. Men det som inte syns, det finns inte resonerar jag i detta fall ;) Och något ska väl M få ägna sin semester åt...

Vi fick dock sova i vardagsrummet de tre första nätterna, för våg madrass gick inte att få upp på övervåningen. Så vi var tvugna att "såga sönder" ena sidan vid trappen, där det sitter som "balkar". Riva upp madrasshelvetet och sedan sätta tillbaka balkarna igen. Så nu sover vi gott på övervåningen alla fyra.

Men vi fick slita och vi fick dra. Jag tror banne mig vi frustade och pustade på värre än vad vargen gjorde när han skulle blåsa sönder grisarnas hus. Och så vart vi så arga på sängjäkeln att vi nästan vart osams själva ;D

Alexander har hittat flera kompisar där ute, kan vara ute och leka på egen hand på ett helt annat sätt än vad han kunde i lägenheten. Oscar har rännt iväg och nu kryper han för fulla muggar och hittar på en massa jäkelskap. Att bada i hundens vattenskål är en favorit. Tack och lov så står kattlådorna och kattmaten i källaren, så de kommer han då åtminstånde inte åt. Jag vill inte att han ska få smma barndomsminnen som jag själv hade. Jag kan nämligen fortfarande känna smaken av torrfoder i munnen ;)

Att ha varit utan internet såhär länge har kännts både tråkigt och befriande på samma gång. Man känner sig lite informations-kontakt-handikappad, men samtidigt har jag fått en jäkla massa gjort, vilket måste betyda att man sitter vid datorn mer än vad man tror.

Så vad har hänt mer? Tja, Pricken vart påflugen och biten av en annan hund. Blir väl så när man inte orkar bemöda sig att koppla upp hundar utan pli. Ägaren var så jävla nonchalant att hon bara tog hunden och gick. Frågade inte hur det gick eller lämnade kontaktuppgifter. Så det gjorde jag en polisanmälan på.

Och altantaket höll på att rasa in också. Så första mötet med ena grannen var "tjena, vi är din nya granne, kan jag få låna din stege". Mycket trevlig presentation med andra ord. Sedan fick M stå och dra ner trehundra kontainrar snö från taket.

Tänkte visa lite foton sedan bara nätet blir inkopplat. Speciellt sugna tror jag nog att ni är att se vårt sk Hotell Hilton. Dvs gästrummet. Det ör så vackert inrett att alla inredningsbloggare kommer att vallfärda dit och gråta av avund.

Nu ska jag ta och fortsätta att städa. Har mycket att göra och Alexander ska iväg en sväng på eftermiddagen. Han ska på julgransplundring. Dock var han först mycket ledsen åt det. Han trodde först att jag skickade iväg honom för att han skulle få städa upp efter andra ;D Men när jag sedan förklarade vad det innebar blev det väl andra miner.

Dessutom så är jag hungrig.

Ha det så bra så länge :)