Bästa tidpunkten är när barnen sover

Lite appropå gatans-tjockis-temat.

"Oj, så många katter...

... då måste de väl förstöra en hel massa!?" får jag ofta höra.

Alexander leder med 3-0 till katterna på knappa tre månader i nya bostaden. Den som ens vågar påstå något annat kan ta och hoppa upp och sätta sig någonstans.



Ingen katt är så klofärdig att denna kan rista ut en rektangel i tapeten.



En av dem är förvisso kriminell som en sjöbuse, men än har han inte tatuerat tapeten med döskallar.



Nog för att de har färdigheter att kleta ut bajs på lådkanterna, men ännu har de inte lärt sig dra streck på bröstpanelen.

Jag gjorde lunch igår...

... och jag skulle vilja påstå att "FanJävlaHelvetesSkit" är en bra, sammanfattande beskrivning av resultatet av den kulinariska lunchen ett hungrigt barn väntade på.

Par-terapi

Jag skrev ju härom dagen att jag var så deppig över att tvingas betala räkningarna, och att det inte skapar någon balans i vårt förhållande. Jag vill ju inte enbart tvingas betala, jag vill ju få något tillbaka också.

Så vi har gått i par-terapi, räkningarna och jag, och jag är väldigt positivt inställd till vårt framtida förhållande. Jag tror faktiskt stenhårt på detta och satsar gärna 110 % för att det ska fungera.



Ett litet steg mot ett bättre förhållande.

Återbruk

Att ta vara på ärvda eller begagnade saker kan jag tycka är bra ur många olika synpunkter. Dela broderligt och ta hand om de som är mindre bemedlade tycker jag är en fin tanke. Uppenbarligen har jag lärt mina barn detta också.

För när jag köpte en ny tandborste åt Alexander för ett tag sedan, då la han in sin gamla i badrumsskåpet för att Oscar skulle få den när han blev större. Tanken var ju god, och uppenbarligen så har ju vi bara råd med bortskänkes saker så man vet ju aldrig om den kan komma väl till pass.

Så härom dagen hörde jag hur Oscar satt och sörplade ljudligt på något. Han hade hittat en gammal dammig klubba bakom fåtöljen. Troligen har väl Alexander gömt den där ifall Oscar skulle bli utan påskägg eller något.



Och jädrans i mig vad han höll i den för kung och fosterland den när jag försökte ta av honom den.

Jag vill inte...

... längre vara gatans tjockis. Jag måste ta itu med det här. Möjligtvis att jag har hittat lösningen tills nästa vecka. Det bör inte ta längre tid.

Lovar att återkomma med en berättelse om hur jag fann lösningen på problemet.

Djur-lära

Jag slutar aldrig förvånas över allt nytt jag kan lära mig ang djurriket. Kunskaperna verkar aldrig ta slut, finns hur mycket som helst att förkovra sig med.

Idag fick jag veta att elefanter har en snabel för att de inte kan rapa.

Det är sant. Fråga Alexander.

Kan pengar ge sinnesfrid?

Ja det beror väl kanske på vem man frågar.

Men kan man använda dem till att inhandla en ny dammsugare som inte tar tre hundra år på sig att suga upp två gruskorn, ja då är svaret "ja".



För färre vansinnesutbrott borde väl generera i mer sinnesfrid? Långsiktigt?

Gårdagens kvällsmiddag

Det var så gott att jag tror jag tar resterna redan ikväll istället för att frysa in den till lunch-lådor.

Hu jeda mig...

... vad jag blivit seg på att blogga.

Men ibland får det vara så. Och idag ska jag betala mina räkningar och bli fattig igen.



Affärside att dryga ut föräldrapenningen med? Fungerar det i praktiken, någon som vet?

Ett sånt jädra gissel dessa är. Tänk om man kunde få pengar istället av dem, istället för att de ska skicka brev om att de vill ha pengar av mig. Lite orättvist det där. Det blir liksom ingen balans i vårt förhållande. Man ska ju som sagt ge och ta. Inte bara förvänta sig att den ena parten ska få dra det tunga lasset.

Idag måste vi nog baka bullar och deppa lite extra tror jag.

Brunch

Usch vad jag inte gillar detta med tidsomställning.

Den stora gullungen var så generös idag att han hade bestämt att jag skulle få sova ända tills kl nio idag innan han väckte mig. Skönt som fan, men det var ju bara det att då blev ju klockan helt plötsligt en timme mer när man väl klev upp.

Inte hade vi någon frukost heller hemma. Eller jo, knäckebröd, men det var ingen sugen på. Så vi gjorde pannkaksfrukost, jäkligt gott och jag önskar att man kunde käka pannkaka oftare till frukost.

Så nu är klockan 11 och jag har precis ätit klart. Och jag känner mig ju inte det minsta stressad just nu. Inte alls.Ska väl börja med att hoppa ur morgonrocken och skicka Alexander till sväris iaf.

Jag har något fel

Kattlådan i källaren är ren, dessutom så är det så bra utsug där att det luktar inte när de är skitiga heller.

Ingen katt har någon skitkörv hängandes i rumpan heller. Inte heller har någon bajsat ut en stinkande pudding på golvet. Ändå så fullkomligen s t i n k e r det kattskit på bottenplan.

Hur är det möjligt?

Vad lider jag av för mystisk åkomma? Dags att borsta tänderna eller?

Slutsatser

Det finns två saker som jag inte gillar att diskutera med barn. Det ena är hur en bebis kan hamna i min mage. Det andra är hur maten, dvs köttet, hamnade på Alexanders tallrik och vad det en gång varit.

Så idag kom han och frågade om lejonkungen i djungeln äter människor. När jag sa att de brukar nog oftast bitas bara om vi blir för närgångna undrade han vilka djur vi människor äter.

Så jag sa att vi äter tex gris, ko och lamm, medans man i andra länder äter hund och katt, och en del äter varken gris eller ko.

Men då sa han att det var dumt och inte alls snällt att skjuta djuren, för då får vi ju ingen mat. Så då undrar ju jag hur falukorven kom till?

Betryggande bruksanvisning

Vi var ner till djuraffären igår och inhandlade lite vattenflaskor år Engla och Oliver. Jag vann pris i värdens bästa djurägare och glömde naturligtvis bort att köpa sådana så de har fått sitta utan vatten under natten.

Så köpte vi en sk springboll åt dem också. Alltså en boll man stoppar in hamstern i så springer den i bollen fritt på golvet, typ som ett hjul. Och det kändes tryggt att tillverkaren av bollen har tagit det säkra före det osäkra.



Man får alltså inte kasta ner den för trappen, steka den i solen eller sparka fotboll med den. För det hade vi ju trott att man kunde göra om vi inte blev varnade. Men nu vet vi med säkerhet.

Kristina försvann

Alexander bestämde sig för att döpa om Kristina till Engla på heltid. Han tyckte att Kristina var så svårt att både säga och komma ihåg.

Jag hoppas dock att han kommer ihåg vad hans framtida barn kommer heta. Vore ju lite jobbigt om man blir farmor åt en Ronja, och så kommer han och ber om barnvakt åt en Bengt helt plötsligt. Kan skapa en viss förvirring.



"Jag är inte bara en pudding, jag kan kissa på dig också!"

Det blev ingen kanin

Men det blev för sakens skull inget billigare med en Oliver och en Kristina/Engla.

Bilolycka

Det är då självaste f*n.

"Mamma, det har blivit ett stort hål i min lampa" säger Alexander när han väcker mig.

Tydligen hade en bil råkat krascha in i hans lampa. Det var inte meningen, utan den råkade bara flyga upp i taket och mosa den nya dyra lampan.

Jag begriper inte riktigt hur det gick till, hur man "bara råkar" göra något sådant, men men, det kanske är min körning det är fel på?

Eller så kanske jag ska ta fasta på denna ursäkt när polisen kommer och tar mig i örat, "det var inte meningen, bilen bara råkade..." ?

För i sådan fall skulle jag önska att bilen råkar mosa vårt garage så vi får ett nytt på försäkringen. Någon nisse som bodde här förut har negligerat allt vad underhåll heter, så vi har ett stort hål i garagetaket som suger i sig vatten och ger konstiga fläckar på garagetakets insida.

Besök

Såhär kan inredningen se ut efter att självaste Stålmannen har flugit runt här hemma.



Vilken tur att det är slutfluget nu då. För detta var nog den dyraste pappersbit jag nånsin köpt.

Dagens post

Det är ju tydligen populärt att visa vad man har köpt. Det sägs att bloggläsare gillar sådant.

Tom peng pung

Alexander vill ha en kanin. Det har han velat förvisso ganska länge. Så vi satt och surfade runt på lite annonssajter.

Så hittade han en kanin som han tyckte om. "Kan du beställa den mamma?" frågade han, ungefär som att man handlade djur på postorder.

Så jag förklarade för honom att det fungerar inte riktigt så. "Men vad kostar den då?" undrade han. Så jag sa som det var, att kaninen faktiskt var till bortskänkes. Han undrade vad det betydde, så jag förklarade att det är samma sak som "gratis".

"Men gratis, det är noll kronor va?" undrade han, och jag sa att han hade så rätt så. "MEN VAD BRA!" utbrister han, "det har vi råd med!".

Fan vad jag kände mig fattig helt plötsligt.

Bad x 2

Efter att Oscar hade sovit sin förmiddagslur fick han tag på sin flaska när han vaknade, vilket resulterade i att han dragit hela flaskan över huvudet, så hans hår var ju riktigt kladdigt och mysigt.

Ner med ungen i badbaljan, klädde på honom och han luktade god nytvättad bebis.

Sedan blev jag så yr i huvudet att jag var tvungen att vila lite på soffan. Vaknar av att Alexander säger att Oscar har spytt. Och det var ingen liten spya direkt. Och gissa tre gånger vem som "badar" i den stora spypölen?

Sanera ungen igen, och vad gör han då? Jodå, han drar tre diarre blöjor på raken som luktade så hemskt att jag trodde han höll på att ruttna inifrån. Upp med fönstren och vädra med andra ord.

Gillar inte spyor och diarre på sådana här små. Känns som att ett besök på akuten kanske inte ligger alltför långt borta?

Man vet att man bor i ett stort slott när...

... M ringer från sovrummet på övervåningen till hemtelefonen och ber om cola.

Eller så kan det bero på att den där hemska Bolibompa-kanalen ska låta så hemskt och överrösta alla andra. Det kan också vara en möjlighet som sagt.



I den här lilla stugan bor vi i.

Avocado-plantering

Jag och Alexander planterade några avocado-kärnor igår, efter lite shopping på Plantagen. Hoppas att dessa tar sig nu.



Hade en gång en avocado jag fick upp i storlek med denna. Men den fick nån ohyra eller nåt och dog.

Nejj-eh!

Igår verkade Alexander bli allt bättre och det var på väg att bli frid och fröjd i stugan.

Tills kl halv tre i natt. Då började M spy igen.

Jävligt onödigt gjort kan jag tycka, men han får väl göra som han vill bara han håller sina baciller för sig själv.

För jag vägrar verkligen att ligga däckad igen.

Taskmörtar!

Det var lördag morgon och en sovmorgon hade inte suttit helt fel. Men 6:30 väckte marodörerna mig.

Alexander tittade på Bolibompa och Oscar hade gapade. Så jag gick upp och gav Oscar nappen så somnade han om. Och Alexander stängde av tv och gick och la sig igen.

Och där satt jag klarvaken. Helt ensam. Kvart i sju en lördagsmorgon.

Snacka om att jag kommer hämnas när de är tonåringar.

Testpilot Pizza Tradizionale

Jag var testpilot åt Dr Oetkers pizza, och jag valde varianten med mozzarella.



Såhär såg den ut innan den for in i ugnen.



Och såhär såg den ut som gräddad. Dock har jag pillat bort tomaterna på den.

Vet inte riktigt vad jag ska säga om den faktiskt. Den skiljde sig tyvärr inte från någon annan fryspizza jag ätit, förutom att botten var godare. Många andra har antingen en degig botten eller så är den stenhård så man måste hacka sönder den. Men här var botten lite krispigare och påminnde om pizzeria-pizza.

Sedan så tycker jag det var lite snålt tilltaget med fyllning. Nu kanske jag framstår som värsta glufsen, men det är ingen höjdare att äta något som smakar som en "tomat-macka" pga saknad fyllning.

Men tyvärr vart jag inte speciellt imponerad av denna pizza, och den kommer inte ligga som förstahandsval ev nästa gång jag köper mig en fryspizza.

Inte direkt sysslolös

Har man tråkigt eller bara känner sig allmänt sysslolös kan man få ta del av våra bravader. Jag har stolpat upp dem här i ordning, så är det bara att ta ett scenario och köra lite rollspel.

Scenario 1:

Utspelar sig klockan två på natten. Man behöver ett barn och en vuxen. Den vuxna vaknar av att barnet står och bankar på denne och skriker att denne har både spytt och har lösbajs.

Den vuxne springer upp för att hjälpa barnet, hämta spyhink och så. När faran är avblåst stoppas barnet åter igen i säng.

Den vuxne ska då gå och försöka sova igen, men upptäcker att det ligger en stor pöl lösbajja på mattan nedanför sängen ungefär 30 cm ifrån den vuxnes näsa. Den vuxne drar täcket över huvudet och somnar till sin egen självömkan.

Scenario 2:

Nu vrider vi fram klockan till ca 6 på morgonen. Åter igen kommer barnet in och tjoar att denne har spytt ner lite fler mattor, samt att det är lösbajjaslaskspya i dennes säng.

Barnet har alltså ingenstans att sova, så nu får den vuxne väcka den andre vuxna som får offra sin plats till förmån för barnet.

Scenario 3:

Den vuxne sover som skönast efter natten/morgonens bravader och vaknar av att barnet står och spyr ner en matta ytterligare. Den vuxne inser att det är lika bra att kliva upp.

Scenario 4:

Medans den vuxne står och gör sitt morgonkaffe ser den vuxne att det snöar ute och det gör den vuxne deprimerad. Den vuxne gastar att det ska snart vridas fram till sommartid, så vad tusan är detta?!

Scenario 5:

Den vuxne sitter och dricker morgonkaffe och undrar hur det ska gå att spy/bajs sanera 3 st stoooora mattor. De är så stora att de måste kemtvättas. Och så måste sängens bäddmadrass samt täcke också tvättas.

Scenario 6:

Detta är helt klart min favoritscen. Den vuxne sätter sig och nätshoppar lite småsaker till barnens rum.

Scenario 7:

Den vuxne känner sig en smula salig och ber en tyst bön, om att inte själv drabbas av lösbajja och spya.

Jag vill ha ett jobb

Jag måste erkänna att jag är lite less på att gå hemma. Vill ju också få komma ut och se folk. Tjäna lite pengar. Men som det är nu så kommer jag att komma ut på arbetsmarkanden igen typ hösten 2012.

Nog för att det har sina fördelar med att gå hemma med barnen också. Men det blir lite förslappat i längden.

Funderar seriöst på att starta en loppis i garaget. Frågan är ju bara vad man ska sälja? Nog för att jag tycker att vi drunknar i prylar, men en dag skulle väl förhoppningsvis de också ta slut?

Jo men tjena!

Här sitter jag och tror att vi håller på att bli friska igen. Börjar göra lite planer och så.

Så igår kväll hör jag konstiga ljud från övervåningen. Då har Alexander kastat ut hela sitt sänginnehåll på golvet och jag frågade vad han höll på med. "JAG E SUUUUUUR!!!" var svaret jag fick. Tydligen så var han sur för att han hade hemsk öronvärk.

Och varenda gång det gjorde ont så var han tvungen att ta ut det på kuddarna och kasta iväg dem och täcket ner på golvet. Undrar om det blir bättre då? Funderar på om jag ska testa den varianten på förlossningen nämligen.

Pratade med VC nyss för att höra om de kunde hjälpa. Och oh ja. Visst kunde de det. Han vart hänvisat till det där mirakelpillret som botar allt från nageltrång till HIV. Panodil alltså. Ifall du inte hört talas om det.

Det ska väl börjas i tid?

Oscar har hittat en ny leksak. Varenda gång han hittar den drar han i den och ser så lycklig och stolt ut över sitt lilla (i dess rätta bemärkelse) fynd. En riktig killgrej.

I vanliga fall hade jag lagt upp en bild på leksaken som fascinerar så. Men inte denna gång. Denna leksak får vara hemlig. Om ni inte redan räknat ut det, så är det snoppen som är så himla rolig.

(Går)dagens middag

Nu ska jag göra ett sådant här följa-strömmen-inlägg igen. Ni vet, när man fotar sin middag som ser så fint och nyttig ut.

Kanske har man piffat till det lite med någon tjusig servett i ett glas eller trevlig bordsdekoration som skymtar i bakgrunden.

Några tända ljus, gärna doftljus. Inte för att bloggläsaren kan känna lukten, men just vetskapen att det doftar inte bara nylagad middag där, utan även puff av liljekonvalj och syrén.

Och inte får man heller glömma den där lilla persiljekvisten på toppen av mosberget.




Nu kan jag riktigt höra era avundsjuka suckar medans ni äter era snabbmakaroner och falukorv.

Inte för att det syns, men det har varit hemmagjord pizza på plåten. Den var så god att den hann ätas upp innan den hann fotas.

Men erkänn att ni åtminstånde blir lite avundsjuka på det vackra uppläggningsfatet vi lyxade till det med?

The good family

Idag har solen legat på ute på altanen så vi bestämde att hela familjen skulle gå ut dit i friska luften och vara hurtiga och nyttiga såhär mitt i veckan.



Vi körde nämligen ett sockerkaks-rejs.

Tomten är far till alla barnen

När jag ser på Oscar på denna bild så börjar jag nästan tro att jag har dejtat Tomten.



Vilken tur att han inte hade en postmössa på sig. Då hade jag helt klart blivit orolig.

Utnyttja utrymmet

Utnyttja allt utrymme, är det inte så de säger i sådana där inredningsmagasin?

De kallar mig för gris

Jag förstår inte varför övriga familjen påstår att min sida av skrivbordet är rena rama svinstian? Lite gamla smörgåskanter har väl ingen dött av. Eller?



Fattar de inte att ordning är för vanliga, medans genier behärskar kaos?

Skillade män

När vi låg sjuka så blev jag väckt sent på kvällen av att M står och rotar i en av garderoberna i sovrummet.

Frågade honom "Vad gör du?"

Möts av en tystnad.

"Vad gör du?" frågar jag igen.

Jag möts återigen av en tystnad.

"Hallå! Vad gör du?!" frågar jag igen lite irriterad över hans selektiva hörsel.

"Schh! Jag kan inte prata, spisen är på!" halvviskar han och kilar ner för trappen igen.

Nu sägs det ju att män inte kan göra två saker samtidigt, men jag vet inte om jag riktigt kan hålla med där. För han kan ju snarka och sova samtidigt.

Och så finns det väl de som kan skita och läsa Kalle Anka under ett och samma toalettbesök?

What´s the point?

När man äntligen började känna sig lite bättre så har jag mer eller mindre legat sömnlös hela natten pga en irriterande rethosta. Så typiskt. Tack för den liksom.

Vad är det då för mening med att bli frisk om man ska åka på nåt annat skit?

Bajs, svett och spyor

Ja så tycker jag hela huset luktar just nu. Känns helt inkräktat av baciller. Önskar att jag hade orken att storstäda ut allt "sjukdomsgrejs" som jag tycker hägrar här.

Skulle behöva duscha själv också. Fy sjutton vad jag stinker. Hela min sida av sängen är så dränkt i svett att sängen måste typ kemtvättas.

Fan vad jag hatar att vara sjuk.

/Äckliga svettbobban.

Typ död

Dra åt skogen vad jag är risig. Känns som att jag håller på att dö eller nåt.

Nedräkning

Shit, idag är det bara 100 dagar kvar tills nr 3 är här. Om hon inte bestämmer sig för att komma tidigare då?

Hon är ju beräknad till 17:e juni, men jag hade en tanke på att hon kanske kunde komma på min födelsedag den 6:e istället. Då har jag en giltig ursäkt att slippa ha kalas/fest och bli sådär däckad igen ;)

Satt och klurade lite på namn. Några jag gillar är Elin, Ellen och Alice. Men heter inte varenda tjej så numer? Blev inte detta lite av nya Tindra/Engla/Wilda?

Fast jag ska väl kanske inte säga något. Jag har ju gjort det "misstaget" två gånger redan. När Alexander föddes så var det bara det namnet som poppade upp. Så skulle han bara heta. Ett ganska ovanligt namn och så.

Vid årsskiftet presenterade SCB att Alexander var det vanligaste namnet 2005. Och samma sak hände med Oscar. Minns inte om det låg på 1:a plats, men var bland topp 5 eller så. Inte så himla ovanligt det heller med andra ord.

Guten Morgen!

Kl 05:30:

Mamma! Jag måste ha vatten!

Naturligtvis var hans mugg på toa borta så vi fick lov att gå ner. Känner också då att ungen är så varm att man kan steka ägg på honom.

Kl 07:00:

MAMMAAAAA!!!!!!!!!!! JAG SPYYYYYR OCH SPYYYYYYR!!!! DET ÄR SPY ÖVERALLT!

Som sagt. God morgon. Eller typ inte.

Alexanders 6-års dag

Herre min get vilken intensiv dag det har varit!

Dagen började med att jag vaknade kl 5:30 av M´s larm. Men då har mumlade något i sin feberfrossa och feberyra var det bara att konstatera att han inte skulle till någon skola idag.

Så själv gick jag upp då, för det var inte många minuter kvar tills mitt larm skulle tjuta iallafall.

Drack lite morgonkaffe och sedan skulle vi väcka Alexander med paket på sängen innan han skulle till dagis. Går för att få med mig M, men har är så väck i sin dimma att jag ger upp.

Kilar in till Alexander och väcker honom, och det första han säger är att han mår skit och vill inte gå till dagis. Ger honom ett paket och ska ta en bild. Ja men då dör batteriet innan jag ens hann ta en bild.

Upp och göra frukost, hunden ska rastas och det ska städas. Lyckades hoppa in i duschen också, inte så skoj att se ut som en gammal skurmopp på kalas liksom.

Sedan trillade mormor in, och hon hann knappt åka hem förräns sväris och M´s moster kom. Och när de stog i dörren att åka hem kom lillebror.

Så det har rullat på i ett hela dagen. Men det var lite småjobbigt att göra allt själv, och till råga på allt var inte Oscar speciellt kry heller och krävde sin uppmärksamhet.

Det var trevligt om än intensivt. Alexander fick jättefina presenter och han var nöjd med sin dag. Men vi var så trötta efter att alla hade åkt så det blev pizza till middag/kvällsmat.

Sedan skulle barnen nattas, och det gick väl lite si och så med det. Men nu ska jag gå med doggen och försöka få lite frisk luft och bli människa. Sedan är det mycket troligt att det tittas i kudden.

Investera i fastigheter?

Jag ska köpa ett till hus. Kanske jag ska leta efter ett på västkusten? Eller på gotland?

Ja det verkar ju åtminstonde vara vad Bluestep tror att jag kanske ägnar min fritid med.

Jo, ni förstår, de ringde mig igår angående det där bolånet jag ansökt om hos dem. Jag vart ju mäkta förvånad må jag säga, för det var mer än vad jag visste. Att jag sökt om lån alltså.

Nepp, nu ska jag gå och väcka M så vi kan ge Alexander sina paket :)

Stress stress stress

Fika inför morgondagen är inhandlat och jag och Alexander har redan hunnit snylta lite på det. Det var ju Familjen Annorlunda idag, som han tycker är så spännande att titta på.

Men nu sover båda barnen, och hela nedervåningen är pimpad med ballonger högt och lågt. M ligger i sängen och mår skit då han är sjuk. Ja på riktigt alltså. Doktorn har till och med skrivit ut Kåvepenin, så det är inte den där vanliga "karl-sjukan" han har fått en läglig släng av.

Håller på att tvätta för fullt och småplockar lite allmänt så jag slipper göra det imorgon. Men det har väl säkerligen fyllts på tills dess.

Men nu blir det kvällsmacka tillsammans med Solsidan, sedan ska vovven promeneras och tvätten hängas. Disken i maskin måste jag komma ihåg att vädra och sedan ska jag försöka komma ihåg att stoppa mig själv i säng också.

Det blir nämligen upp tidigt imorgon och öppna paket innan dagis.

Forskningen går framåt

Alexander har ett mikroskopiskt sår på knät. Ett litet skrubbsår på 3x3 millimeter.

Han råkade pilla bort skorven och han skrek som om självaste armen trillade av. Nu kom det inte ens en droppe blod. Vaddå skapa dramatik i onödan.

Helt plötsligt blev han så handikappad att han inte kunde städa sitt rum.

Snacka om att detta kom lägligt liksom...

Iallafall ville han ha ett plåster. Men jag hittade inget så han fick en bit toapapper som fick agera med placeboeffekt.

Då berättade han för mig, att om man tar salva och toapapper läker såren skitfort.

Så ni hjärnkirurgs och company, släng er i väggen. Ba så ni vet.




Idomin och dasspapper lagar snart benbrott på ett sjukhus nära dig.

Nya färdigheter

Jag gillar inte riktigt att Oscar har blivit så himla mobil av sig. Det är väl oundvikligt antar jag, men måste han ha så himla taskig balans??

Vore det inte bättre om de bara bestämde sig en dag för att börja gå, och hålla fast vid det? Istället hittar han en massa saker han kan klössa runt i, och så gör han bara illa sig.

Idag hörde jag hur han skrek som bara den i sin säng. Gick upp för att se vad som stog på, och hade han inte lyckats stoppa in huvudet i örngottet och hittade inte ut.



En väldigt mobil och påhittig bebis.

Jävligt onödigt!

Alexander sover borta. Han hängde med Oliver hem igår. Det betyder sovmorgon för vår del.

Eller ja, det var ju vad jag trodde åtminstånde. Har inte M glömt bort att stänga av ett jävla larm i mobilen?? Så när jag sover som skönast klockan 9 ringer det där svarta lilla fanskapet.

Nog för att det kanske var dags att kliva upp då endå, men det var ju just grejen, att bli störd när man faktiskt har sovmorgon. Så av en ren principsak ska jag nog gå och sura på honom resten av dagen. Då kanske han får så dåligt samvete att han handlar en chokladkaka åt mig.

Nu kanske det börjar bli dags att traska iväg och hämta Alexanders present på Willys. Kan ju vara bra att ha det gjort innan han kommer hem menar jag.

Så får lilla snorbusen lufta sin näsa som är igenmurad med snor. Hoppas han bara inte lägger av en lösbajja på affären också. Vore ju lite jobbigt om folk tror att det är jag som lagt av en rejäl stinkbomb. Och peka på Oscar och säga "det var han..." känns ju bara ännu mer som att det var jag som fes. Att man försöker skylla ifrån sig lite. Och skulle jag påstå att jag hade bevis var nog ingen så sugen på att se dem endå tror jag...

Tönt morsan

Jag blev precis idiotförklarad för att jag förbjöd inomhus-fotboll. De skulle ju faktiskt inte sikta mot fönstren!

Ja vad tänkte jag där egentligen??

Trampa tills fötterna blöder

Det blev bestämt att Oliver skulle sova kvar här i natt, så när Zara och barnen kom dumpade vi dem på M och drog till ÖoB. Inget ovanligt i det.

Jag skulle bara ha presentpapper men kom hem med halva affären. Inget ovanligt i det heller. Men vad ska man göra när man hittar en massa saker man måste ha liksom?

Bland annat hittade jag en motionscykel. Ringde hem till M och frågade vad han tyckte om det. En jävligt dålig idé tyckte han. Men jag köpte den endå.

Stoppade barnen i säng tidigare än planerat, men det var av hälsoskäl. Pojkarna härjade så man kunde tro att självaste Marilyn Manson hade konsert här. Och med tanke på att det är fredag kväll, betyder det att akuten har många timmars väntetid.

Så nu äntligen är det tyst från övervånigen, och jag ska montera ihop mitt fynd från idag. Jag gissar på att jag blir tvungen att använda den varenda dag nu, för att slippa höra "vad var det jag sa?!", och höra en massa gnäll om att jag slösat pengar på skitsaker.

Men för att göra tråkig träning lite roligare tänkte jag ställa cykeln framför datorn och kolla på serier samtidigt. Då kan det bli många mil i veckan. Förena nytta med nöje liksom.

Lite farligt med den endå är att den är ihopfällbar. Tänk om jag glömmer bort att den ligger under soffan?

Fast om jag får mens har jag en god anledning att inte använda den. Det var enligt bruksanvisningen förbjudet. Alltså för menstruerande kvinnor att använda den. Ja det är sant. Det står så i bruksanvisningen.

Och så måste man torka av den om man har svettats på den. Annars kan den rosta sönder. Det är heller inte tillåtet att använda den om man är enligt bruksanvisningen en åldring. Man får inte heller använda den om man har luftrörsbesvär. Får jag använda den överhuvudtaget, eller var det verkligen bortkastade pengar?



Sikken tur jag inte heter Ove, då hade jag ju varit tvungen att cykla hela månaden utan giltiga avbrott.

Målarsugen

Hon vi köpte huset av lämnade en massa prylar. Bland annat denna tavla som satt ute på altan:



Nu kände jag att den inte var my choice of art, och så var den så solblekt och ful. Som jag säkert har berättat tidigare så är ju jag en riktig jäkel på att måla. Jag brukar köpa långa tio meters rullar på Rusta billigt, och så kan jag måla en enda jättelång teckning om jag vill.

Så idag har jag ägnat mig att slänga ihop lite kurbits samtidigt som jag snodde ihop lunchen.



Jag kan ha överträffat mig själv idag.

Altanröj

Vi (läs: jag) röjde altanen igår, och såhär hemtrevligt var det först:



När vi var färdiga såg det ut såhär:





Det får duga så länge. Jag måste bli miljonär först och inhandla allt det som jag vill ha innan jag blir nöjd.

En kvart efter att jag moppade golven

Nu vet jag varför katterna vill ut på altan

Katterna har nämligen hittat snask där ute.



Sedan kan man ju diskutera vilka som är äckligast. Katterna som äter typ rutten köttfärs, eller vi som sparar på typ rutten köttfärs?

Vår på väg?

De där små kattskrällena har kommit på att det är ganska soft att hänga på altan. Så varje morgon när jag vaknar sitter de och skriker i kör utanför dörren och ska ut.

Men vad de inte fattar är att det är svinkallt på morgonen innan solen har gått upp, så lagomt till man serverat sig själv frukost och ska avnjuta dagens första kopp kaffe kommer de på att de fryser om baken och ska in. Jag menar, hur lång tid ska det ta att begripa en sådan sak liksom?

Men nu ligger solen på altan och det är jättehärligt väder ute. Jag har till och med öppnat ett av fönstren på vid gavel, och katterna ser lite malliga ut när de hoppar in och ut. Ungefär som att de försöker lura mig eller nåt. Som om jag inte begrep att de kunde ta fönstervägen själva. Ungefär som att jag var så korkad att jag inte begrep att det var jag som öppnade fönstret.

Men vad tror de om mig eller? Att jag var född igår eller så?

Jag drunknar!

Jag drunknar i prylar. Jag vill kräkas. Jag borde kanske skickas på rehabillitering för mitt hoarding beteende. Fast å andra sidan, jag vill ju bli av med sakerna, medans Samlarna vill behålla. Allt. Så jag kanske inte behöver rehab på det viset. Det jag behöver är att någon kommer hit och handlar.

Eller så borde jag kanske få behandling för mitt problem att slänga saker? Det är väl kanske lite där skon klämmer. Jag kan bara inte slänga något som är helt och fungerande. Jag vet inte varför det är så, men det går bara inte.

Dels tycker jag att det är alldeles för mycket slit-släng-konsumtion överlag, men jag tror det kan vara något mer bakom. Jag menar, varför skulle vi annars sitta med en tjock-tv fortfarande (!!) som 70-talet envisas med att de vill ha tillbaka?

Eftersom jag är för lat för att åka till loppis så tänkte jag att jag skulle lägga ut det på annons. Men jag insåg att med alla mina prylar skulle nog annonssajten tro att jag spammade dem. Så jag fick helt enkelt starta en egen blogg åt allt jox och länka dit ifrån annonsen istället. Eller räknas det som en bloppis? Har liksom inte fattat grejen med det hela.



Diskställ någon? Pliiis? (saljes.blogspot.com)

Tur till förlossningen

Blev inget bloggande igår, det gick i ett hela dagen. Fick för mig att det var något som luktade kattkiss. Eller inte direkt kattkiss heller, men en tendens till. Och jag hatar verkligen pisslukt, och det känns ju inte så himla fräscht heller om jag får säga det själv, så det storstädades här och jag försökte lokalisera lukten.

Dessvärre hittade jag den aldrig, källan till lukten alltså. Vet inte om det ens är något, men det ligger liksom lite i luften. Ena stunden luktar det piss, andra stunden svett, och några sekunder senare luktar det avlopp. Men det luktar från källaren och jag tycker i och för sig jag har känns denna lukt ända sedan vi flyttade in.

Så det kanske är vår ordinarie källarlukt? Bläk säger jag bara isåfall! Hur som haver så blev det iallafall rent och torkat överallt även om inga mysterier avslöjades.

SEanre på kvällen efter att M kommit hem åkte jag in till förlossningen. Åkte in och föddde lite barn. Äsch, skojja bara. Åkte in för en kontroll, det har varit så himla lugnt i magen så jag ville bara vara på säkra sidan.

Har haft ångest över den kommande förlossningen med tanke på hur Oscars var, och det var inget skoj att komma in i ett förlossningsrum så ångesten gjorde sig än påminnd lite starkare.

Men allt såg tack och lov bra ut och jag fick åka hem igen. Stannade till på macken och handlade en stor påse cremebullar på vägen hem och mumsade i mig nästan hela påsen själv sedan till några serie-avsnitt.

Here we go once again

Åter igen sitter jag här och är förbannad och irriterad. Jag har pratat med VC igen. Jag borde väl ha vetat bättre efter alla dessa år antar jag, men icke då.

Om det inte har framgått tidigare i bloggen har jag diverse åkommor och krämpor och annat skit. Bland annat så är jag diagnostiserad med fibromyalgi, och troligen också någon form av reumatiskt också.

För några år sedan fick jag också blodproppar och hade bara en jävla tur att jag inte strök med på kuppen. En massa prover och utredningar gjordes, men inga svar kunde hittas. De vet alltså inte varför jag fick proppar, och kan heller inte förebygga att fler uppstår i framtiden eftersom de inte ens vet varför jag fick dem från början, så blir det fler, ja-a, då är det väl lite shit happends typ.

Iallafall så har detta resulterat i att jag har klippkort på lasarettet. Är det inte det ena så är det det andra. Jag hittar lika bra på lasarettet som jag hittar i mitt eget hem. Hemskt nog. Andra patienter tror att jag jobbar där eller något. De frågar mig alltid efter vägen, alltifrån hur man tar sig till apoteket till sin dödsjuka pappa på hjärtavdelningen.

Men hur som haver så är summan av kardemumman att jag är liksom utredd innifrån och ut, alla piller och sådant som slinker ner är uträknat så att det ska passa och inte krocka med något annat osv.

Så mot värken har jag värktabletter som är ganska starka, och kan vara beroendeframkallande med tiden.

Så eftersom det finns missbruk i vår släkt har jag fått för mig att jag har någon beroende-gen. Påhittad noja eller sant, det vet jag inte. Men hur som haver så brukar jag göra ett uppehåll mellan varje kartong jag hämtar ut och aldrig äter maxdos. Kanske är detta helt verkningslös i det långa loppet, men det känns åtminstånde bättre att göra så.

Iallafall så började det hända konstiga saker den senaste veckan. Jag reagerade jättedåligt på tabletterna, vilket jag aldrig gjort förut. Helt plötsligt blev jag jättetrött, yr och illamående, och en gång spydde jag också. Jag kände mig drogad och det var ganska så läskigt faktiskt. Så jag sket helt enkelt i att ta dem efter det.

Berättade detta för M, och han la på förslag att de kanske skulle kolla levern för säkerhets skull, eftersom man kan få leverproblem också av dessa tabletter efter långvarit användande. Så idag ringde en läkare upp, dock inte min ordinarie, utan detta var en som hade den första lediga telefontiden.

Förklarade samma sak för henne, att jag blev orolig över denna reaktion, och undrade var den kom ifrån. Istället så berättade hon för mig att jag var beroende, alla mina diagnoser var påhittade, och allt det alla andra läkare har ordinerat osv var bara skit och påhitt.

Jag försökte få en syl i vädret och berätta varför saker var si och så, att det är specialistläkare som ordinerat ditten och datten och så vidare. Istället satt jag bara "men...eh...öh...alltså...ja...men..." för jag blev konstant avbruten i hennes monolog.

Men istället fick jag något som liknande en utskällning. Hade hon kikat igenom min journal så hade hon ju haft alla svaren där. Men men... Så var hon på väg att slänga på luren. Utan att ens veta vad jag ville från första början.

Så jag fick avbryta henne och halvskrika "Men jag vill ta ett leverprov!". Det var väl på nåder jag fick göra det. Och med min tur lär det väl sluta med en ny sväng på lasarettet i ett nytt ärende.

Är bara så less på att man inte kan ta kontakt med lasarettet direkt. Där lyssnar de iallafall på en. Till skillnad ifrån VC. Hade VC bara lyssnat på en hade jag nog kunnat besparat mig många vårdnätter på lasarettet. Men istället så ska alvedon göra underverk om man ska bli helt förstörd och betydligt sämre så man hamnar på akuten, istället för att få hjälp från första början.

Ibland undrar jag varför VC ens finns och vad de ska uppfylla för sorts funktion, när man aldrig får hjälp iallafall?