Snygga Foki

Jag satt och kikade lite på Bloglovin och Alexander sitter med bredvid. Då kommer jag fram till ett inlägg skrivet av Foki och en bild på henne där hon sitter på restaurang.

"Är det där Familjen Annorlunda?" undrar Alexander.

"Nej, det där är en annan tjej" svarar jag.

Alexander rycker lite på axlarna åt mitt svar och säger "Jaja, det var en snygg tjej iallafall" lite sådär halvt avslappnat, halvt nonchalant.

Ska han börja dra hem tjejer snart så får de gärna bo i Thailand (eller annat varmt land) de också. Jag vill ju inte lämna de små utan uppsikt så att säga. (Och gratissemester i Thailand tackar man väl inte nej till?)

Lördagsmorgonen...

... kan ju faktiskt vara sådär mysig, man ligger under ett varmt täcke, tar lite sovmorgon och bara ligger och myser i allmänhet.

Sedan vaknar barnen och de kryper ner i sängen med en ligger där och småpratar och myser. Ingen sådan där hemsk stress att man ska skynda sig iväg till dagis, jobb etc.

Och idag är det ju också en sådan där myslördag, minns igår kväll när jag la mig att jag tänkte att nu ska jag sova jääääätteläääänge.

Men så vaknar jag strax innan sju och måste på toa. Schysst liksom. En lördag av alla dagar!

Och nä, jag kunde inte heller somna om. Så här sitter jag med mitt kaffe och surfar runt.

Fast ja, jag fick ju faktiskt pissa ifred utan att någon hänger i dörrhandtaget. Alltid något.

Kalasbilder

Papperet var nog faktiskt roligare än innehållet.



Fina tårtan pappsen hade med sig hem.



En glad liten skit trots att storebror syns i bakgrunden med de stulna presenterna.



Den nya favoriten som kom i ett av paketen.

1 år idag

Tänk så fort tiden går.

Man vet att man har blivit gammal...

... när ens gymnasiebetyg finns i Riksarkivet.

Dessutom så har de blivit för gamla så i princip alla kurser är helt åt skogen. Så det var de CSN-lånen det, för absolut ingenting.

Skitkul att behöva läsa om hela gymnasiet igen för att ens få behörighet till högskola i framtiden när jag egentligen har godkända betyg/poäng för att bli behörig. Om de inte var för gamla då dvs.

Shit vad motiverad jag känner mig helt plötsligt att vidareutbilda mig.

Eller typ inte ett jävla dugg.

Nackdelen med att flytta

Mina betyg är puts väck borta. Utom i två kurser, men det kommer man inte långt på. Men jag vet att jag har sett det där bruna kuvertet med en av skolornas namn på. NÅGONSTANS.

Jag minns inte heller om jag la dem på ett sk "smart ställe" eller om de ligger i någon kartong i garaget märkt med "viktiga papper" eller så heller.

Så det blir att ringa runt till mina gamla skolor och jaga rätt på betygen. Varav en minns jag inte ens vad den heter ;D

Så Linda, om du läser det här, vad hette den där skolan i gula stora huset i Avesta där vi gick? Minns du?

Finn tre irriterande fel

Jag gjorde ett tappert försök att få upp vår dörrhasp idag.



Det gick en fjärdedels sådär.

Är man trädgårdschick or what?

Ny kurs och stolt mamma

Jag skrev ju tidigare om att barnen gått på kurs och lärt sig att väcka mig precis i det ögonblick som jag sover som skönast. Varenda dag.

Men nu är det dags för en ny kurs. Eller ja, barnen har ju redan gått denna, så därför ska de faktiskt vara kursledare denna gång. Så stolt över mina duktiga prinsar!

Men på denna kurs får barnen lära sig hur man sabbar allt vad matro heter.

Som igår när vi var på påskmiddag hos svärmor. De hade dukat upp en massa gott och lagt ner tid på detta.

Vi sätter oss till bords och lägger upp mat på tallrikarna. "Det går ju riktigt bra det här" tänker jag tyst för mig själv och tar min andra tugga. Jag vågar absolut inte säga de förbjudna orden högt liksom.

Men säg den matro som varar. Efter två sekunder spunkade Oscar ur och gapade och skrek och var alldeles hysterisk. Det var liksom bara att stoppa ungen i vagnen och gå en runda, och där var den matlusten som bortblåst. (Och maten var väldigt kall vid återkomsten).

Jag vet inte så mycket om kursen mer än att de kommer lära ut några små smarta tips man kan ta till för att sabba matlusten och allt vad lugn och ro runt matbordet heter.

Några av dem är tex att spilla ut ett stort glas med mjölk över hela bordet och alla stolar. Så får man gärna börja gråta på grund av detta också som lite extra krydda sådär.

Ett annat av dem är att stoppa munnen full med så mycket mat att det börjar uppstå kvävningsrisk. När ungen är högröd i ansiktet och börjar avge små konstiga ljud brukar detta engagera de flesta vid bordet så denna är bra att köra om man vill ha uppmärksamhet.

Eller så kan man sätta sig och bajsa eller helt sonika bara skrika jävligt högt och låta allmänt illa. Folk kommer garanterat försöka äta klart så fort de bara kan, så denna kan vara ett bra alternativ ifall man har någon hemsk faster som kommer på besök eller så. Eller typ grannen som bara ger äckliga apelsiner till påskkärringarna.

Alla sätt är bra utom dom dåliga eller vad man nu säger.

Hur som haver så är jag jäkligt stolt över mina barn. Jag tycker utbildning är viktigt och de pratar redan om att avancera denna kurs från ABF-nivå till universitetsnivå.

Kvällsbön

- Gode Gud, skänk oss ett nytt kök, det är vi väl värda?

- Hallå, lyssnar du?

- Va?

- Haaallååå?

- Vaddå "ta trälim till denna låda också"??

- Nähä, nej nej, men skit i det då!

Mindre ansvar

Jag är så glad att jag har en sak mindre på min ansvarslista. Numer sträcker sig mitt ansvar enbart att handla hem kattmat. Serveringen får de i fortsättningen stå för själva.



Bra katt reder sig själv.

Avundsjuk och bitter

Jag kan känna ett smått sting av avundsjuka och bitterhet när man läser bloggar, tidningar med mera.

Folk tjoar så glatt över sitt nya kök, eller kanske den öppna fräscha planlösningen eller den nya braskaminen som ger ett mysigt sken på höstens kant. Eller den där nya moderiktiga soffan eller bara de där små detaljerna som blir pricken över i:et.

Själv sitter man här i ett ruckel som har tappat all färg, med läckande tak och snart får jag och M bosätta oss i källaren pga platsbrist. Källaren som är cancerframkallande av allt bequerell.

Men men, man ska väl vara nöjd med det man har antar jag. Det finns alltid någon som har det värre.

Men droppen var fan i mig när Alexanders lilla hamster kommer och glänser i sin nybyggda nyckelfärdiga egendesignade villa.

Panoramafönster, öppen planlösning och nya möbler. Inget billigt laminatgolv från ByggMax eller trasmattor från Jysk direkt.



"Det är de små detaljerna som gör det!" påpekar Oliver lite nonchalant innan han hoppar ner i jordpoolen.

Ett dagsverke

I förrgår satt Alexander och tillverkade påskkort för glatta livet. Så var det dags att gå påskgubbe och terrorisera grannskapet för första gången och det tyckte han var jätteroligt.





Han kom utspringade från varenda gård och sken som en sol samtidigt som han skrek "Jag fick mera godis!".



Inte för att det betalar några räkningar, men det var då ingen dålig lön för mödan må jag säga!



Jag ville ju också ha en bild på honom som påskgubbe men det sket sig så att säga.

Vilken kurs gick de?!

Jag undrar vilken kurs mina älskade barn gick. För de blev iallafall jäkligt grymma och fick bra betyg.

De lyckas nämligen alltid väcka mig i just det ögonblicket som jag sover som skönast. Alltid. Varenda dag. Hur stora är oddsen till det liksom?

Mäh! Vadan detta?

Här har man gått och gottat sig i värmen och haft mysfika ute på altanen i flera dagar.




Men idag, ja då kom det värsta regnskuren, blåsigt och kyligt. Riktigt taskigt gjort om jag får säga det själv!

Fast nu kunde jag iallafall sätta Alexander i arbete med att måla påskkort. Fast i den takten han målade så lär det inte bli mycket godis i hans kanna inte. Så vad ska jag nu snaska i mig imorgon undrar jag!?

Djurmagazinets reklamblad...

... trillade ner i den svarta läskiga lådan och lästes ute på altan.

Ni kunde man göra ett redigt klipp på ett trimbord. Fast jag vet inte om jag vart så himla sugen på att köpa det trots allt.

Är det bara jag som tycker hunden ser jäkligt död ut med tungan halvt ute?



"Vill man vara fin får man lida pin!" tjoar matte glatt innan hon hängde Fido i trimbordet. "Nu e´re klippt!" sägs vara Fidos sista skall.

Jaha

Ja då står man och bakar bröd och kanelbullar.

Kanske inte det smartaste draget om man ska upp tidigt imorgon. Eller bara ville ha en lugn kväll med tv-serier.

Läskiga brevlådan

Jag har kommit på att jag är rädd för min brevlåda. Man vet aldrig vad som gömmer sig där i och det är med lite skräck man öppnar den svarta luckan.

Förrförra veckan kom det ett brev från kommunen igen. Såg ju på en gång att det var en soc-anmälan. De hade tänkt ta barnen av oss och bebisen skulle plockas ur med kejsarsnitt för att snabbast möjligt komma bort från oss. Det syntes ju på en gång.

Att det sedan var bibblan som ville ha tillbaka sina böcker kändes det ju som att jag hade hetsat upp mig lite i onödan.

Förra veckan kom ett brev från polisen. Nu skulle jag in på förhör. De tror säkert att jag gjort en smash-and-grab kupp. Att jag inte ens har körkort spelar ju ingen roll. Nu kunde de ju sätta dit mig för olovlig körning också. Eller så kanske jag har gömt ett lik i bastun. Man vet ju aldrig vad de kan få för sig de där. Det syntes ju på en gång bara genom att titta på brevet.

Att det sedan var en anmälan jag gjort på mig själv på mitt bortslarvade pass gjorde att jag kände mig lite smått hysterisk.

Om jag drabbas av postlådeskräck, betyder det då att jag slipper räkningarna också? Kan man bli sjukskriven för sådant och en del av rehabiliteringen är att slippa all post? Vad händer om jag tar bort postlådan helt och hållet?

Eller borde jag söka terapi?

Jag gillar inte mitt liv just nu

Sådan här gillar jag inte. Det bara är så.

Jag gick till ÖoB igår (igen jag vet) för att köpa kattsand. Lådorna var äckliga så jag stoppade ner 30 angenäma kilo i barnvagnen (jorå, den funkar till mycket den) och begav mig hemåt.

Jag svettades som en gnu, det var varmt ute och 30 kilo väger ju ändå 30 kilo. Klart det blir svettigt liksom.

Tills jag drog ur lurarna ur min speldosa. Tycker vagnen låter lite konstigt. Inte så konstigt att det var tungt och drygt att släpa hem sanden. Det var ju punka på ena hjulskrället.



Inte något vidare värst populärt.

4-0 till Alexander

Jag skrev ju tidigare om att Alexander leder sabotage-ligan med 3-0 till katterna. Nu har han skaffat sig ytterligare en poäng med sitt klottrande.

Dessutom så erkände han att han förstör när han blir arg. Han får göra det på sitt rum. För där bestämmer han. Tydligen.



Ska han klottra på väggen får det gärna vara konstverk som drar in massor av stålar. Det är väl åtminstånde inte för mycket begärt?

Jag vill vara liten igen

Ibland hade det vart rätt skönt att få vara liten och bara bry sig om mindre viktiga saker, så som bajs till exempel.

Själv ska man planera in middag hela veckan, se till att pengarna räcker hela månaden, pussla med jobb och dagistider och gud vet allt. Man blir ganska trött i huvudet emellanåt, och utan en form av kalender hade hela tillvaron rasat ihop.

Samtidigt som det där surrande virrvarret skapar kaos i mitt huvud sitter Alexander och funderar över små värdsliga ting. Så som hur ofta och när jag bajsar.

Jo han frågade varför jag aldrig bajsar. Men då talade jag om för honom att bajsar, det gör ALLA människor. Då såg han lite fundersam ut och verkade inte riktigt tro mig. För han hade aldrig hört mig bajsa heller.

Nej, det är väl kanske inte så konstigt. Jag är väl kanske lite mer diskret vid mina toabesök.

Jag sitter inte på övervåningen och vrålar: "Höööörde du min BAJSKORV!?!?!?!" Eller typ "KOM och KOLLA på min bajskorv!!!"

Skulle jag någon gång göra det, så är det för att jag inte gillar dig. Jag försöker bara skrämma bort dig från min vännerlista.



Dock förväntar jag mig att den eventuella konversationen stannar oss emellan.

Trädgårdspyssel

Det var strålande fint vårväder ute igår, så var var också ute i princip hela dagen igår. Röjde fram baksidan lite granna under alla löv och annan skit som låg där.

Konstaterade att detta med mossan har gått på tok för långt, men jag vette tusan om vi orkar bry oss i det i år.

Men vi fick hur som haver bort den fula äckliga komposten och ner i marken for två vinbärsbuskar. Och rabarbern har också börjat komma.

Nu är det ingen av oss som äter varken vinbär eller rabarber, men det ser ju bra ut inför grannskapet om inte annat.

Inte heller såg jag röken av Alexander igår. Han har varit ute och lekt med alla de andra barnen här i området. Han hade skitkul och glad för det är jag. Det var ju så synd vid lägenheten att det bodde så få barn där. Inte kunde han vara ute på egen hand heller.

Ser ut att bli lika fint våder ute idag. Så därför ska jag gå ner i källaren och gömma mig där. Kände mig lite smått tvingad till det då de små raringarna har både bajsat och spytt där nere. Najs värre liksom.



Glad liten skit som slipper arbeta.

Inventering

Jag inventerade mina rikedomar igår. Jag känner mig lite som Joakim von Anka om jag får säga det själv.



En annan typ av sparkonto.

Aaaaah! Nu förstår jag!

Nu förstår jag varför denna hårtrimmer was made for moms. Den är ju multifunktionell.



Alternativt har jag bara snuskig fantasi.

Bu Philips, bu!

Jag är i desperat behov av en hårtrimmer. Så jag gick till ÖoB och hittade en där av märket Philips, som var barnanpassad.

Fast jag vart ganska så irriterad när jag läste dess användningsområden på kartongen. Så pass irriterad att jag starkt övervägde att leta vidare i någon annan butik.

Jag önskar att de hade varit lite mera flexibla i användningsområdet, men som sagt, jag var desperat och det fanns inga andra att välja emellan.

Men det känns jävligt irriterande att vi nu måste införskaffa en till.



Gör om. Gör rätt. Skämmes Philips!

Sorry

Dä ä fint vä´r ute. Han´t ti´å blågg nå´.

Varför?

Glassbilen är älskad av alla barn. Glassbilen älskar nog också barnen. För det är nog pga barnen som glassbilen får kunder. Dvs betalande föräldrar (som hatar glassbilen) som faller för sina barns tjat.

Men så kan jag ju tänka lite som så, att ska det löna sig så måste man ju anpassa sig efter sin målgrupp. Därför tycker jag det är jävligt konstigt att glassbilen kommer och tutar här på gatan när kl är 20:45.

För när klockan är 20:45 ligger alla barnen i sina sängar och sover, eftersom de ska till skola och dagis imorgon.

Eller gjorde kanske jag ska säga.

Tutelitut-tutelitut-tututu-tu-tuuuut vrålar glassbilen ut och vips så vaknade alla barnen till liv igen efter att föräldrarna kämpat så för att de ska somna.

Inget smart drag av glassbilen kan jag tycka. Nu hatar föräldrarna glassbilen om än lite till.

Och istället för att gå ut och köpa svindyra påsar med blandade glasspinnar som överraskning åt barnen imorgon får man istället ägna tiden åt att få dem att sova igen.

Inte så smart alltså Glassbilen. Ni får anpassa era tider. Eller ännu bättre. Kom inte alls!

Kvällsmys

Oscar vaknade för en stund sedan och var alldeles hysterisk, så vi gick ner och festade till det lite med bulle och Oboy.

Jag tycker väl att det var bäst att äta bullen. Oscar smular mest. Men han är då på bra humör iallafall.

Jag kan tänka mig att det här kan bli lite jobbigt i framtiden om jag inte skulle ha en bullpåse nästa gång han får hysteriskt anfall i sömnen.

Mer sovrums-tjosan

Pysselföreningen har kladdat vidare.



En liten "tvättkorg" i ek blev vit. No more jord for Oscar.



Och min gamla avlutade spegel fick också bli vit. Fast jag fattar inte varför den blev att se så skitig ut på bild? Har Oscar kladdat på den bakom min rygg tro?

Vettig barnvagn?

Sitter och spanar lite efter syskonvagn igen. Den lär ju behövas snart.

Men finns det någon vettig vagn nu för tiden? Vill inte ha en trehjulig, inga svänghjul, inga små hjul och inte till ett pris som kostar mer än vad min gamla bostadsrätt kostade. Den ska inte heller ha en sådan där (modern) ful design heller.

Finns du?

Gubbar

Det finns en sak jag är allergisk emot. Nämligen gamla gubbar på cykel. Gamla gubbar som tror att de ska ha företräde till allt. Om det beror på att de är just gamla gubbar med ett stort ego eller för att de kommer på cykel ska jag låta vara osagt.

Men igår när jag var på väg hem från affären gick jag på en gångväg som är så pass bred att en bil lätt kan åka där. Jag tror till och med en buss kan åka där. Så det var liksom inte en smal krokig liten stig där man måste dra in magen vid möte.

Och där jag gick tog jag kanske upp en tredjedel av vägen, så gubben som skulle komma upp bakom mig hade minst halva vägen för sig själv.

Så hör jag lååååångt bakom mig ett "pling".

Jag fortsatte att gå där jag gick.

...Pling...Pling... fortsatte det.

Jag gick kvar.

...Pling...Pling...Pling.

Jag gick kvar.

...Pling! Pling! Pling!

Jag gick kvar.

...PLING! PLING! PLING!

Jag gick kvar.

PLING! PLING! PLING!

Jag gick kvar.

Sedan kom gubben rullandes förbi. Efter typ en kvarts plingade. Jag fick ett plötsligt infall av att göra en karatespark på hans fula ringklocka. Men jag lät bli.

Och konstigt nog gick det bra för gubbstrutten att ta sig fram trots att jag inte hoppade ner i diket med barnvagen på hans kommando. Snacka om att elda upp sig helt i onödan liksom.

Äta upp

Förr i tiden:

"Mamma, jag vill ha cola till maten!"

Den meningen har jag hört många gånger. Då har man varit nyttighetsministern själv och nekat och predikat om mjölkens alla bra under.

OJ OJ vad bra det är med mjölk för små barn! De växer så det knakar och får muskler värre än Hulken.

Nutida konversation:

Alexander: Mamma, jag är törstig, jag vill ha mjölk.

Jag: Ja men ta vatten istället.

Alexander: Men jag vill ha mjölk!

Jag: Jo men man kan dricka vatten om man är törstig.

Alexander: Ja men jag ska bara ta liiiiiite.

Jag: Jo, men mjölken är snart slut så spar den till maten istället.

Alexander: Men du har ju faktiskt sagt att det är bra för barn att dricka mjölk, SÅ DET SÅ!

Hur fan ska man kunna manipulera de små om det ska komma tillbaka och bita en i arslet efteråt?

Gjort stan

Fick ett sms tidigt i morse av polisen som ville meddela att jag kunde komma dit och hämta min identitet, så vi stack ner till stan strax efter lunch.

Men innan vi åkte så hade vi ett sådant i-landsproblem. Det var fint väder nämligen så jag tyckte att Alexander kunde ta sina gympadojjor. Men nu var de visst urväxta, så han fick åka i gummistövlar ner så tänkte jag att vi kunde kika efter nya skor på stan då.

Så vi hämtade passet och fixade våra bankärenden samtidigt som Oscar grinade ur. Naturligtvis fick vi så bråttom hemifrån att jag glömde ta med en napp.

Eftersom Alexander for både kors och tvärs inne på banken så mutade jag honom med att är man snäll och uppför sig kanske man kan få en glass, så det bar iväg att köpa både glass och napp efter banken.

Köpte mig en Cornetto hasselnöt och jädrans vad god den var! Och medans vi stog och mumsade glass så såg vi två patrullerande polismän på stan, och Alexander undrade varför de gick där. Och eftersom jag har svaret på allt så var det bara att säga som det var. De gick på stan för att se om det fanns bråkiga barn som inte ville lyssna på sina föräldrar. Såklart.

Sedan var det sko-letar-tajm och Alexander undrade om han fick välja skor heeeeelt själv. Utan att tänka efter före vad det egentligen kan innebära så svarade jag bara "ja" på hans fråga. Men nu hittade han på studs ett par Blixten/Cars skor han bara skulle ha, så det gick både smidigt och vart inte en alltför kostsam affär.

Och medans vi ända var på stan så tänkte jag passa på att kika efter jackor åt barnen. Jag var in på Kappahl, Lindex, H&M och Åhlens. Men jag trodde fan jag skulle få ett nervsammanbrott.

Jag fattar liksom inte hur man kan bygga en BARNavdelning så fruktansvärt Obarnvänlig. Behöver jag säga att det inte gick att komma fram med vagnen någonstans? Så jag sket helt enkelt i det. Jag kände mig inte så bekväm med att Oscar skulle få sitta själv i entren medans man själv stog längst in i affären för att ett barn inte fick plats på barnavdelningen.

Och nu ska jag göra lite kaffe innan jag får den angenäma uppgiften att byta blöja.

Gräva gräva gräva

Vår framsida ser ut som fan den också.

Vi har dividerat lite om vad vi ska göra med den. Så vi kom fram till att vi försöker göra den till en enda stor rabatt. Det lät ju jättetrevligt och mysigt och så. Det är ju nu tävligen börjar i radhuslängan liksom, vem har snyggast gård.

Det var jättetrevligt och mysigt ända tills jag inser vad det kommer att kosta. I både pengar och jobb.

Idag har jag och Alexander varit ute och grävt ur en liten fyrkant, och det tog ju flera timmar innan vi var klara. Och då har vi bara gjort en liten fis i rymden mot vad som är kvar att göra.

Som sagt. Det kostar att ligga på topp.

(Du har inga pantburkar till övers?)

Fördel med att bo i lägenhet del 5.

En fördel med att bo i lägenhet är att man behöver inte vakna en morgon och se att snön är borta och gräsmattan syns.

Och konstatera att det man trodde var en gräsmatta är en mossmatta som skulle få Skogsmulle att jubla hejdlöst och hjula lite på det.



Fördelen är väl att man slipper vara den där irriterande grannen som klipper gräs i tid och otid på semestern.

Inget ambitiöst bloggande idag

Anledningen? Jo jag har försökt lära Alexander att spela Age of Empires. Jag är typ ganska slut i huvudet.

Sedan har jag sovit så dåligt i natt. jag blev väckt av M som sa att det var nåt knas med hunden. Typ att hon höll på att dö på golvet eller någonting.

Nu var det falskt alarm, men jag var ju tvungen att sitta uppe i ett par timmar innan jag vågade krypa ner i sängen igen. Typ nästan samma tid som jag egentligen borde ha klivit upp. Och så var det bara att hoppas på att barnen skulle ta sovmorgon idag.

Men det gjorde de inte.

Jag sa aldrig att han var smart!

Per aka "Mamma-vad-är-det-där-för-djur?" har stått och glott in i den där springan mellan taket och väggen hela dagen. Jag kan för allt i världen inte förstå varför.



Så hoppar han fram och tillbaka mellan klösträden som om han skulle ha bättre lycka några centimeter åt ena hållet eller det andra.



Sedan for han ner i raketfart och såg jätteskärrad ut. Kanske såg han grannen au naturell? Var det det han väntat på hela dagen tro? Och det var inte som förväntat?

Anyways. Han har aldrig blivit anklagad för att va smart.

Det var värt ett försök iallafall

Jag tänkte att jag skulle fota barnen och byta ut bilderna i gadget-arna.



Typ såhär hade jag väl tänkt mig på ett ungefär.



Men det här kändes väl inte riktigt så som jag hade tänkt mig, på ett ungefär.



Inte riktigt det här heller kändes väl på ett ungefär vad jag hade i åtanke.

Men men, jag försökte iallafall. Kanske samarbetet fungerar lite bättre nästa vecka eller så. På ett ungefär.

Förnedrings-tv

Förnedrings-tv är väl något gemene man känner till. Vi ser på sådant dagligen, eller, mest barnen skulle jag väl säga.

Vi har en sådan där antenn-tjofräs då vi inte fått fingrarna ur och skaffat dekoder med betalkanaler. Så nu har vi enbart gratiskanalerna. Kanske det är så att man får vad man (inte) betalar för?

Hur som haver så talar gratiskanalerna om för oss dagligen att vi inte är några size zero´s, utan ena rediga fetton.

Sitter jag på altanen och avnjuter en kopp kaffe i solen skriker SVT att jag är ett jävla fetto. SVT blir så upprörd av min åsyn att hela bilden försvinner.

Står jag i köket och grejar så skriker SVT igen att jag är ett jävla fetto. Sedan får SVT krupp och hoppar runt så hela bilden blir ett gäng pixlar bara för att jag inte bantat ner mig sedan sist vi sågs tio minuter tidigare.

Även Alexander skriker "Meeeeeen jääääääävla teeeveee! MAAAAAMMAAAAAA! HJÄÄÄÄLP!".

Tydligen så accepterar den bara små smala benrangel som inte blockerar signalerna till antennen. Och av Alexanders reaktion att dömma hör då inte jag dit iallafall.



När förnedrings-tv får en ny innebörd.

Är det inte en förutsättning?

Detta får mig ju att fundera om andra tillverkare säljer begagnade blöjor?

Ett litet ljus i mörkrets tunnel

På Willy´s var det minsann inte lika noggrannt att lämna ut REK med giltig legitimation.

Polisbesök

Japp, då var vi hemkomna igen efter en eftermiddag i Borlänge.

Stressigt som fan blev det när vi skulle iväg, trots att man började förbereda sig flera timmar i förväg. Typ.

Så när jag håller på att packa ihop alla grejorna innan vi skulle ut te bussen hör jag Alexander vråla "Mamma!! HJÄÄÄÄLP! Jag kommer inte ner!!"



Inte så jäkla smart gjort kanske. Speciellt inte med tanke på att man inte kommer ner på egen hand.

Ner på stan och irriterade folk lite grann med vagnen. Man kan ju se hur folk på bussen tänker när den rullar in på slutstationen. Det blir lite "Oh no! Barnvagn! Hur ska jag nu komma ut först?" och så ser de jätteirriterade ut när jag hinner fram till dörren först och blir bromskloss.



Barn i väntan på nästa buss.



(Bara jag som tycker det var lite ironiskt att polisbilens regskylt heter AFA?)

Framme vid polisstationen i Borlänge vart det tvunget att posera framför en polisbil. Han tyckte att jag skulle springa in och hämta en polisgubbe också, som kune stå bredvid och göra nån fräck grimas ihop med "tummen upp". Alexander ska ju numer bli polis. För idag iallafall.

Sedan har jag nog kommit på varför brottsstatistiken är så hög i Borlänge. De har nämligen värsta godisautomaten i entrén på stationen. Där hade jag iallafall helt klart hängt om jag var anställd där.

Fixade mitt pass och konstaterade att jag ser ut som ett jäkla åkerspöke även på detta pass. Men vad tusan, vem blir snygg på passfoton egentligen?

Sen när vi var klara på polisstationen fick jag lite panik. Låste jag dörren hemma innan vi åkte egentligen? Inte för att jag tror det skulle komma en tjuv på ljusa dagen, utan snarare grannpojken. Han öppnar liksom bara dörren, klampar in och låter dörren förbli ostängd nämligen. Innan man ens fattat att någon stog vid dörren.

Och jag hade ingen lust att avsluta dagen med att jaga förrymda katter och hund, så vi ringde svärmor i ren panik som hade vägarna förbi och kunde bekräfta att det var låst. Tack och lov.



Sedan drog vi till Kupolen en sväng och avslutade besöket där med ett besök på Mc Donalds. Goda matvanor grundas redan i småbarnsåren har jag hört.

All eyes on me!

Jag är ju gravid, därför ska jag stå i centrum. Alla ska anpassa sina liv efter mig. Bara för att jag är gravid. För ingen annan har ju faktiskt varit det före mig, så därför bör allas liv stanna av och anpassas efter mina behov.

Ja, lite så tycker jag min (nya) barnmorska verkar resonera.

Jag skulle ju dit idag men blev tvungen att avboka. Hon blev sur. Jag tror att hon inte trodde mig. Och Alexander orkar väl springa en mil (eller mer?) ner till stan? Det är ju liksom viktigt att gå på kontroll, så han ska väl bara knipa igen och anpassa sig i ledet liksom.

Sedan började hon dra upp saker som att detta med kontroll är ju frivilligt osv, ungefär som att jag drog till med en lögn för att slippa komma. Jo, visst, lite rätt har hon ju. Det är helt jävla värdelöst att de har flyttat till andra lokaler, för det drabbar oss typ allihop i familjen. Och barnen får helst inte följa med på kontrollerna, för de "stör fokus".

Så tyckte hon att jag skulle komma imorgon istället. Sa att jag hinner inte det då jag har en tid på spec-mödra imorgon. Och ska jag släpa med barnen så kommer jag garanterat inte hinna.

"Men då får du väl lösa det då!!" väser hon. Men vaddå lösa? Ska jag låsa in barnen med lite matsäck i källaren? Kan ju i och för sig ställa ner tjock-tvn där och koppla in en dvd så kanske de klarar sig i ett par timmar på egen hand?

Sedan verkar hon tycka att jag är helt dum i huvudet som inte kan ordna barnvakt. Även om Alexander skulle vara på dagis så kvarstår det faktum att Oscar inte har dagisplats.

Men bara för att jag är gravid och måste ta lite blodprov, så kan jag inte kräva att folk ska ta ledigt från jobb/skola etc i tid och otid. Men det verkar hon tycka är skitkonstigt. Vaddå, folk får väl ställa upp liksom, avsäga sig sina egna viktiga saker? Och bara för att M inte jobbar utan studerar, så behöver ju inte han gå dit. Han kan väl vara hemma? Att han sedan sumpar sin kurs och inte har någon nytta av den spelar väl ingen roll? Jag är ju gravid.

Eller betalar MVC ut någon form av bidrag så vi slipper hamna på soc om han inte får något jobb? För jag kan då inte försörja oss alla på min fp.

Men då så

Då ska man väl ta och hoppa in i duschen och snygga till sig så att man blir insläppt på polisstationen. Men även att bli insläppt i ett annat land kan ju vara trevligt.

Alexander undrar om han kommer få se en livs levande RIKTIG polis. Kunde ju inte garantera det, men att det är nog mycket möjligt att vi får syn på någon i uniform som springer omkring där.

Det tolkade han som att vi skulle få gå på studiebesök där. Inga glada miner med andra ord att han inte får se garaget mm. Möjligtvis att han får se häktet om han inte sköter sig. Men det återstår väl att se.

Kanske jag ska be honom ta med någon leksak, just in case liksom?



Har de tripp-trapp-stolar i häktesmatsalen tro?

Jävla skitdag!

Idag har det varit en sådan här jävla helvetesdag med STORT H! En sådan där dag man enbart önskar till sin värsta fiende.

Dagen börjar med att jag inser att busskortet har gått ut, så vi fick gå till dagis idag (2 mil bara där = hej foglossning). Brandkåren skulle komma dit idag, vilket var väldigt efterlängtat, så det gick liksom inte att ställa in heller.

Sedan skulle vi ner och fixa med Alexanders pengar och krånglade med fullmakter fram och tillbaka och for som ena jehun mellan hemmet och stan. Så när allt ser ut att lösa sig med hans pengar, säger bank-killen att mitt leg har gått ut så vi kan inget göra med hans pengar. Då hade vi slösat bort fyra timmar av dagen i bara detta ärende.

Hade helt missat att det gick ut för en månad sedan. Vilket betyder att jag får heller inte ut mina inloggningskoder till mitt andra konto/bank som ligger på Willys och väntar på att bli uthämtat. Mitt andra konto gapar nämligen jävligt tomt.

Var så trött och irriterad på kvällen efter allt jäkla strul så jag höll faktiskt på att börja grina, och det ska bra mycket till innan jag sitter där och bölar och tycker synd om mig själv.

Så jag satte mig och ringde runt till olika banker för att höra hur snabbt jag kan fixa ett leg, men då reglerna är skärpta vart jag hänvisad till skatteverket som lite grädde på moset då jag inte har något giltigt leg och ingen får heller intyga att jag är jag.

Och skatteverket, ja där skulle man förskottsbetala, skriva ut kvitto och sedan fick man komma dit och beställa leg. Så nu skiter jag i allt och skaffar mig ett pass istället. Det går absolut snabbast och jag behöver ju kunna legitimera mig. Det blir hungrigt annars.

Och passet kan väl komma väl till pass endå när jag tar mina surt förvärvade pengar och drar på en välbehövlig semester istället. Alexander bjöd på det tyckte jag mig höra att han sa.

Och som lite tröst på denna skitdag köpte jag mig två tia-lotter och hoppades på lite fickpengar till min resa.



Storvinst på hela noll kronor. Inte helt oväntat.

Nu tror jag bestämt att jag ska käka en klubba och gå och hänga mig lite grann. Eller så.

Hamsterpaj?

Jag köpte en räser-bil åt Alexanders hamster. När han packade upp den var han naturligtvis tvungen att dra av ett räjs med den, bara för att testa dess krocksäkerhet.



Jag hoppas dock hamstern tar det lite lugnare, bilen är ej utrustad med airbag.

Tv-bänk efterlyses!

Jag beklaga mig igår inför min vän Zara att den nya tv:n gjorde sig inte speciellt snygg på den gamla tv-bänken.

Men då sa hon att det hade ju varit värre att sätta en tjock-tv på en platt-tvbänk, rentav korkat. Och det måste jag ju hålla med om.


Inte så jäkla snyggt kanske, men heller inte så korkat.

Inget fel på det självförtroendet inte!

Vi tog en promenad hem från dagis idag, jag och Alexander. Då mötte vi en tant.

Tant: MEN så fin du är!

Alexander: Ja-ha, jag vet!

Just sayin...

Lite bakvänd ordning

Nu äntligen kan Oscar sitta helt själv. Han hoppade ju över ett steg i utveckligen tydligen. För att fira det har han plockat fram en till tand också.

Och för att fira den nya tanden fick han tag på vårt fika.



Oj oj vad hunden blev kissnödig helt plötsligt!

Bantningskur

Jag skrev ju förra veckan om att jag inte längre ville vara gatans tjockis, och såhär gick jag tillväga, i två enkla steg för att snabbt och enkelt banta ner mig:

1. Jag satte M på att knappa sig in på en nätbutik och klicka hem en liten smalis.



2. Vi kastar helt enkelt ut tjockis.



Jag hoppas dock inte att M gör ev detsamma gällande mig själv i framtiden. Man vet ju aldrig hur de där Blocket-köparna är i verkligheten. Och jag vet inte hur jag ska förklara för barnen att deras pappa surfat på www.ThaiLoveLinks.com.

Fördel med att bo i lägenhet del 4.

En fördel med att bo i lägenhet är att man behöver inte gå ut i garaget en sen kväll för att hämta blomjord till omplanteringen, för att upptäcka att en hel radda kartonger ligger utspridda på golvet.

Dagen efter, när det är ljust ute, och man håller på att ställa ut fåtöljer man sålt på Blocket, och måste plocka upp kartongerna för att komma in med fåtöljerna, så gör man en trevlig överraskning.

Nämligen så att det där hålet jag har nämnt tidigare som sitter i garagetaket, det suger nog tydligen in mer vatten än vad vi trodde.

För kartongerna var dyngsura och har därför rasat omkull. Vi har alltså fått ett sommarnöje.



Inget Leksand Sommarland, men däremot en egen garagepool. Inte så illa pinkat.