Hur man sätter sina grannar i jobb

Vi håller fortfarande på och pysslar med huset/garaget och framsidan för fullt. Konstigt nog så kommer vi hela tiden på fler saker att göra för varje sak som blir färdig. Det verkar vara lite av ett evighetsprojekt detta med att ha hus.

Våra grannar, som vi "delar" framsidan med, har varje gång de gått ut svalt ett litet nervöst skratt och sagt saker så som "oj vad ni jobbar och står i" eller "hehe...hehe...ni är duktiga ni! Nu får vi lite ångest att vi också måste måla".

Vi delar också en lång häck som skiljer våra ingångar åt. Ingen av oss har gjort något åt denna häck. Förräns nu. Sväris gubbe stylade till vår sida av busken så den blev jämn och fin med rundade kanter. Då var visst grannfrun ut och karvade på deras sida också.

Och fram tills igår så har både vi och grannarna haft penséer i en varsin blomlåda under våra köksfönster. Men då våra var så fula (delvis för att vi glömt bort att vattna dem) cyklade jag och Alexander till handelsträdgården och köpte nya blommor och satte i vår låda. Tyckte det kunde vara roligt med lite finare blommor nu när vi gjort så mycket annat där på framsidan.

Behöver jag ens säga vem som kastat bort sina penséer idag och planterat nytt? Dessutom likadana blommor i samma färg?

The game is on, som min vän Zara sa.



Dock ska grannen ha cred för att de har snyggare blomlåda än vad vi har.

Vem där?

Det är inte varje natt man vaknar av att det är tomt i sängen men ändå hör man hur någon snarkar i sovrummet.

Nu kunde man ju nästan tro att det fanns någon hemlig brevbärare i garderoben eller så kanske ni tänker nu. Men så var inte fallet. Och det beror inte enbart på att våra garderober är fulla i skit så de inte rymmer någon människa.

Nej, det var bara M som låg på golvet och sov. Hur han hamnade där vet han inte ens själv.

Själv tror jag att han blivit bortförd av utomjordingar och de missade att beema tillbaka honom på samma plats de tog honom ifrån. Det händer ju lite då och då har jag hört.

Man blir iallafall brun

Jag åkte på uppgiften att bli målarmästare i detta garage/hus projekt.



Så igår stog jag och skrapade färg på husfasaden och målade garage.



Och idag gick vi upp tidigt i ottan och jag och Oscar var ute tidigt på morgonen och fortsatte måla både fasaden och garaget.



Och nu är första delen av huset klart.



Och garaget är så gott som klart det också, bara den fula dörren som ska fixas till.

Jag fyllde också upp poolen i morse så vattnet skulle hinna bli varmt till eftermiddagen. Så hela dagen har jag haft Alexander + något extra barn från gatan som sprungit och tjatat hela dagen om de får bada.

Dessutom så passade Alexander på att bjuda in en si så där 15 barn till badparty på eftermiddagen. Att det sedan får plats max tre barn i den verkade inte bekomma honom. Eller så har han väl bara taskigt ögonmått eller är lite halvblind eller nåt.





Iallafall så var det lyckliga barn som plaskade runt i poolen på eftermiddagen.

Själv tänkte jag avancera till duschen strax. Kan behövas när man är så duktig och doppar den långa hästsvansen i Falu rödfärgsburken.

Moster med koll

Jag har stått och slitit med att pumpa upp bilpoolen Alexander fick av syrran idag på förmiddagen.

Den vart populär av våra egna såväl som andras barn.

Det känns så tryggt när hon handlar leksaker till barnen. Man vet att hon har koll på saker och ting.

För det är inte av alla man får leksaker som har en varningstext innehållandes meningar så som "Ytterst brandfarligt, ångorna kan orsaka svimfärdighet, rökning förbjuden och förvaras utom räckhåll för barn."

Som sagt, det känns bra att hon har koll på saker och ting.

Ormar på besök

Idag fick vi finbesök av lillasyster Glasögonorm som ville kidnappa Linnéa...



... och av lillebror Glasögonorm som tydligen var väldigt otäck idag enligt Oscar.



Med sig hade de skojjiga presenter till barnen.



Och.. ehum...ja...

Bloggträff

Vi håller på att donar i både gillestuga så väl som utvändigt.

Därför har jag inte så mycket att blogga om för tillfället.

Därför tänkte jag istället anordna en bloggträff. Alla som har en målarpensel och vet hur man stryker ut Falu rödfärg är välkomna. Jag bjuder på kaffe.

Små grodorna...

... hoppade vi över idag.

Istället har jag försökt lära ungen att cykla.

Det var ju också lite lustigt att se faktiskt.

Jag tar det som en personlig pik

Att få det sista ordet

Jag bad Alexander gå upp på sitt rum och plocka ihop lite lego som han spritt ut på sitt golv. Naturligtvis skulle det tjafsas om det, då han hellre ville spela dator.

-"Jag tänker plocka upp alla utom EN!" tjoade han innan han stövlade iväg.

Åter igen undrar jag hur en arbetsgivare ställer sig till detta resonemang.

Hade ju varit smått kul att se chefen på mataffärens min om personen i kassan ryter "jag tänker betjäna alla utom EN!" och sedan kasta upp "Nästa kassa" skylten efter näst sista kunden.

Är det bara jag som anar ett filmmanus här?

Fördel med att bo i lägenhet del 6

En fördel med att bo i lägenhet är att inte småpippisana kommer och äter upp dina gräsfrön som du förväntade dig att det skulle bli gräs av.

När de dessutom har ringt hit hela släkten fick jag nog och kastade ut Skorpan på gräsmattan som fågelskrämma. Men han har visst blivit en mes som krälade tillbaka till den altan han kom ifrån.



Sedan så åkte jag på att rensa fram lite buskar.



Ibland så känner man för att gråta en tår eller två när man ser vad som måste fixas här hemma. Sådant som en gång i tiden var vaktmästarens jobb.



Och medans jag röjde baksidan började M och sväris gubbe fixa garaget och den knöliga gången på framsidan.



Det är för övrigt väldigt lätt att hitta hit. Leta bara efter gatans skamfläck. Det syns verkligen vem som inte målat om sitt hus, eller?



Slutligen stoppades skitgrisarna i badet och jag memorerade i min kalender att vi skulle göra ett nytt försök att komma ihåg att åka till BVC med Linnéa idag istället, eftersom jag helt glömde bort det igår.

Det är tanken som räknas

Jag och Alexander var till VC igår bla för att jag skulle ta bort agrafferna.

I väntrummet hos distriktan fanns det en massa broschyrer som Alexander tyckte jag och han behövde ha.

Åt sig själv hittade han broschyrer med information dit man kan vända sig om man har problem med alkohol eller droger.

Åt mig hittade han denna:



Väldigt omtänksamt av lilleman tycker jag.

Vilka sopor!

Var på fotbollsträning med Alexander idag igen. Och det är ju bara att konstatera att i den där gruppen finns det då inga framtida proffs.

Alexander började grina för att han hade blivit sparkad på foten och vart sur över det. Kanske inte så konstigt med tanke på att ingen av ungarna lyckas med att pricka bollen de sparkar efter.

Och så hade vi ju lilla målvaktstjejen. Hon var mer intresserad av vad som försiggick på den andra fotbollsplanen och stog därför med ryggen vänd mot sin egen plan. Inga större svårigheter med andra ord ens för de där små knattarna att göra mål.

Men värst var nog kanske en av papporna som satt där och gapade. Hoppas verkligen inte att han får för sig att bli tränare eller så. Då går det verkligen utför.

- "Ut och spela lite med dig då Kalle!" ropade han åt sin son.

- "Men pappa, jag är ju målis!!" svarar sonen.

När vi ändå kör trädgårdstema

Jag undrar om kedja och hänglås ingår i priset?

För denna lilla kompis hade då inte jag vågat låta åka runt på gräsmattan ensam.

Städning

Idag har min stora älskling åkt hem till min mormor för att sova kvar där, då de ska ut på äventyr imorgon.

Så då passade vi på att röja gården lite.



Först ut var att skära ner den gigantiska rabarbern.



Då såg jag även vad min kära hund har sysselsatt sig med när hon gömt sig där bakom.



Sedan rök den murkna fula rhorodendronen.



Och där rhododendronen stog ska det sedan placeras en sådan här sandlåda jag beställt åt barnen.



En fin hög jag omsorgsfullt sparat åt M.



Sedan gick jag loss på denna-vad-den-nu-heter. Inte för att vi inte gillar den utan för att den tar på tok för mycket plats.



Sedan började de små skrika så det blev inget mer rotdragande idag. Fast jag sörjer inte. Hela rotmockafjongen var full i både insekter så väl som ägg.



Och rhododendron jäkeln hämnades genom att inte vilja lossna. Så här ska det smidas mordplaner under natten.



Men jag fick iallafall lite blommor i en vas från trädgårdsavfallet. Alltid nåt.

Känner mig blåst på konfekten

När jag berättade för folk i omgivningen att jag var gravid igen, möttes jag av gratulationer och fraser så som "men så roligt med ett tredje barn!".

Men nu när hon väl är här känner jag mig lite lurad. Vaddå roligt liksom? Hon sover ju bara, förutom när hon äter, skiter eller skriker. Vad är roligt i det om jag får fråga?

Så jag måste påpeka att jag känner mig lite lurad en tredje gång faktiskt, för vi körde ju en tredje gången gillt, men inte sjutton vart det någon stå-uppare denna gång heller.


"Jorå, det var en gång en svensk, en norsk och Bellman..."

Lilla lögnaren

Vi har precis ätit lunch. Pyttipanna. Alexander tog jättelite på sin tallrik och efter en stund klagade han på att han var mätt. Och jag tvingade honom att äta upp det som fanns på tallriken.

Han knorrade lite och efter en stund säger han att han har ätit upp och skyndar sig från vardagsrumbordet ut i köket.

Så hör jag hur han kastar besticken i disken och sedan viskar han tyst "Pricken, kom!". Då tänkte han fejka att han ätit upp genom att låta hunden göra rent hus.

Osis för honom då att även hans mor växte upp med hund och har hundtricket i ryggmärgen.

Ha!

Eller så skaffar man en sopkorg

Här har vi iallafall aldrig tråkigt på dass.

Hänger ni med på allsång nu´rå?

En toarulle hänger på kroken å den trivs så bra.

En två toarullar hänger på kroken å de trivs så bra.

En två tre toarullar hänger på kroken å de trivs så bra.

En två tre fyra toarullar hänger på kroken å de trivs så bra.

En två tre fyra fem toarullar...

Städhjälp

Jag fick ett ryck att storstäda huset igår med hjälp av de kära små.



En var dock jäkligt passiv.



Den andre roade sig med att åka flygande matta.

Tack för den hjälpen liksom!

Strö pengar omkring sig

Vi var och handlade igår och då passade jag på att ta med de sista pantburkarna. Det var inte så smart märkte jag i efterhand. För Oscar satt och kastade ut panten på backen på löpande band.

Fan, då måste man lära ungen att vara miljövänlig och ekonomisk också. Som om inte jag har nog att göra endå liksom.

Fussball

Igår var vi på fotbollsträning för första gången. Flera av gatans ungar spelar i detta lag och nu har Alexander äntligen åldern inne att börja han också.

Dessvärre var det pissväder ute och jag höll på att frysa ihjäl. Är det såhär det ska vara nu? Börjar det nu? Att man ska kuska runt på diverse aktiviteter med ungarna och själv sitta på en bänk förfrusen och uttråkad?

Då tycker jag inte det är för mycket begärt att idrottsklubben fixar någon form av internetuppkoppling. Faktiskt. De måste ju tänka på oss föräldrar också.

Och jävlar den som vill spela ishockey.

Värsta lyxen!

Igår ringde det på dörren och där stog svärmor med denna vagn som hon köpt åt Oscar och Linnéa. Lyxigt värre!

Så idag fick jag ett ryck att vi skulle ner till stan, hade tänkt shoppa lite åt mig själv bland annat för mina födelsedagspengar.

Konstigt nog vart det mer handla åt andra än åt mig själv, vet inte varför det jämt blir så?

Fast jag hittade iallafall tre st klänningar som jag vill testa här hemma. Tyckte jag såg 20 kg fetare ut i dem på butiken. Vet inte om det verkligen ÄR så eller om det bara är jag som saknar självinsikt?

Och när vi kom hem försvann Alexander ut med kompisarna och vi pysslade lite här hemma. Städade upp på Alexanders rum så han skulle kunna få upp sitt lego-bord. Och efter det så skulle han och M bygga ihop en legobil han köpte på stan idag.

Men då hade jag råkat slå sönder en av hans legobilar av misstag, och när han såg det fick han ett hysteriskt utbrott och bara skrek och skrek och skrek så det lät nog som att vi höll på att ha ihjäl ungen.

Helt jäkla vansinnig var han så det slutade med att det blev inget legobord, det blev inget legobyggande, persinnerna åkte ner och så gjorde även han för en kvällsmacka, som även den höll på att åka i soporna och någon fick gå att sova hungrig.

Herre min skapare! Ska vi ha det såhär i en tjugo år till?!

*Känner att ytterligare tre gråa hårstrån tränger sig fram*

Appropå den där bärsen...

... så är det nog bara att inse att den tiden när man fick avnjuta en öl i kvällssolen (som dessutom redan hann försvinna när vi kom ut på altan) i lugn och ro med endast vuxet sällskap där var och en ansvarar för sig själv, känns ganska så bortblåst.



Partypinglan har med andra ord gått i pension.

Leka frisör

Oscar hade ganska så långt hår som gjorde att han svettades så hemskt. Så därför testade vi att dra lite med trimmern på hans lilla huvud.



Eh...hehe...he... Jag har en känsla av att hans hår behöver jämnas till en aning. Eller något åt det hållet.

Tack och lov är han så liten att han inte kommer minnas denna fadäs i vuxen ålder och hålla det emot mig.

Kors i taket!

Vi har efter mycket om och men lyckats enas om ett namn till Trollet.

Hon kommer få heta Linnea Julia.

Linnea var väl mer det enda namnet som vi hade på förslag båda två som hon skulle passa att heta. Julia ville Alexander att hon skulle ha som tilltalsnamn, men nu får det bli som andranamn i stället.

Vilken panik

Jag tog mig min första runda med doggen i morse, och på väg tillbaka hem igen går man på en längre gång och cykelväg.

Så kommer det en mindre sportigare bil och kör i full kareta mot oss på cykelvägen, tvärnitar lite snitsigt och ut ur bilen flyger en man och frågar "Har du sett en äldre kvinna med vitt hår som går och pratar för sig själv?".

Alltså har någon boende från äldreboendet ett stenkast bort rymt. Han skulle gå in och ge henne sin medicin och då var tantan puts väck.

Nu är detta inte första gången jag får frågan rörande förrymmda gamlingar. En annan gång för längesedan blev jag stoppad av polisen med en likadan fråga. Fast då hade en gubbe smitit från lasarettet mitt i vintern utan ordentliga kläder.

Herregud, vad fan tror folk egentligen? Inte nog med att de tror att jag är en levande kartbok, nu ska jag hålla koll på gamlingar också.

Förstår de liksom inte att jag är både tankspridd och halvt dement själv som det är redan utan att jag måste ha fler uppgifter att komma ihåg?

Så hur vore det om var och en höll koll på sitt eget, så ska jag själv fortsätta vara stolt över att jag inte har glömt mina barn vid busshållsplatsen?

Vunnit pris i mitt djurägarskap

Jag kan stolt meddela att jag har vunnit pris i mitt djurägarskap, och detta diplom ska jag stolt hänga upp på väggen mitt i vardagsrummet på hedersplatsen. Eventuellt att jag får dela med mig av priset till M. Jag vet inte ännu.

Igår när jag kom hem från lasarettet så gjorde jag rent i kattlådorna, som står i duschen i källaren. Då såg jag också att i katternas egna lilla hörna, dvs en skrubb mitt emot duschen, där de har mat, bäddar osv så de får ett eget svalt litet krypin, att de hade flera skålar fulla med mat, så de fick ingen ny mat.

Så när jag hade gjort rent lådorna gick M ner för att dammsuga då det blev en massa "spån" på golvet. Sedan brydde jag mig inte så mycket mer om det där.

Men så hela dagen igår och nu på förmiddagen har katterna sprungit runt mig och varit en jävla pain in the ass, försökt fälla mig i trappen, försökt äta upp plastpåsar, Trollet, fjärrkontroller och lite annat smått och gott.

Kommentarer som "Men vad faaaan, MÅSTE du vara så jäkla dryg?!" har farit runt här i stugan, och jag har på ett pedagogiskt sätt försökt förklara för de små rara kräken att har man skålar fulla med mat så kastas den inte bort bara för att den inte duger, att det SKA vara nypåfylld mat av en ren princip.

Att de ska vara glada att de har mat, för att det finns minst 100.000 hemlösa katter i Sverige idag, så de får liksom vackert äta det som serveras. Men istället har de betett sig som sådana där barn man ser i affären och är glad att det är någon annans barn.

Så jag gick väl ner i källaren för en stund sedan och vad ser jag då? Jo. Någon som dammsög igår har stängt dörren in till katternas skrubb, alltså samma skrubb som maten står i, och glömt bort att öppna den igen.

Jorå, så atte...

Någon blir avsugen ikväll

M har varit och handlat på OKQ8.



Say. No. More.

Härmapa

Jag har varit en härmapa och impulsköpt en likadan rockring som min syster.

Fast jag tycker den lovar liiiiite väl mycket för att vara trovärdig liksom. Läser man på kartongen så får man både platt mage och fast snygg röv á la 20-åring som aldrig fött barn.

Jag kanske till och med är så modig att jag lägger upp både före och efter bilder, så får vi se om det var en 299 bortkastade riksdaler eller en jävligt billig biljett tillbaka till ungdomens ljuva (och fasta) år.

Fast ni får vänta lite. Jag kommer nog inte kunna inviga den förräns om en månad eller så när allt är läkt.

När lillasyster kom till världen

Jag kom in till lasarettet vid 7 tiden på morgonen, så skulle M komma efter när barnen blivit lämnade hos svärmor.

De tog lite prover mm och konstaterade att jag kunde få vara vaken under snittet och att det skulle ske under förmiddagen.

Så vid halv tio tiden kommer läkarna upp och presenterar sig och meddelar att snittet kommer ske inom en halvtimme timme ungefär. Vid det laget hade inte M kommit ännu och dessutom skulle han också vara ombytt och klar och se ut som en karaktär i Scrubs.

Så jag ringde och stressade på honom, och dum som jag var frågade jag om de hade låst dörren. Min standard fråga liksom. Då blev han så osäker på det så de vart tvugna att åka tillbaka och dubbelkolla och bli ännu senare.

Minutrarna tickade iväg och han hann komma med nöd och näppe. Så han bytte om till sina gröna kläder, medans jag låg i den sexiga sjukhusskjortan och väntade. Nervös som bara den var jag att jag trodde jag skulle spy.

Och vi väntade. Och väntade. Och väntade. Och klockan blev halv elva. Och halv tolv. Den han till och med ticka fram till klockan två och då var jag nära på att gå hem. Har jag inte dött av tristess så var det bra nära nu må jag säga.



Nu börjar ni förstå vad jag menar med tristess va?

Personalen hade ringt och ringt ner till Op men bara fått svar att de vet inte alls när det skulle ske. Jag var så hungrig och törstig och mådde illa som bara den, troligen av både kaffebrist och nervositet.

Och värmen! Den ska vi inte tala om! Så ska du föda på Falu lasarett under sommaren kan jag bara meddela att det finns ingen air condition på BB så förbered dig på att svettas. Det var fullkomligt vidrigt. Är SÅ glad att jag inte jobbar där kan jag säga.

Hur som haver så fick jag nog och hoppade ur min snygga utstyrsel, ringde på plingklockan och meddelade att nu går jag. Ja alltså inte hem men ut på sjukhusområdet. Och vid en halv tre tiden på eftermidadgen ringde de och sa att nu äntligen var det vår tur, så då fick vi springa in igen.

Väl uppe på operation skulle de sätta bedövningen i ryggen och det gjorde så jäklarns ont (eller så är jag bara klen) och det var fruktansvärt äckligt att tappa känseln i benen på detta vis. Att hjärnan säger åt benen att röra på sig men de skriker typ "Screw you!" tillbaka.

Ja det gjorde iallafall inte ont när de skar, och huvudsaken var väl det. Men bedövningen tog ganska högt upp så det blev som ett tryck på lungorna som gjorde att det kändes som att jag snart inte heller skulle kunna andas.

Personalen var ganska så rolig som försökte muntra upp mig med diverse skämt när jag låg där panikslagen och gråten var inte långt borta. Hejjarklacken var roande trots situationen, ända tills jag hör "Nej men hej på dig!" och så möts jag av en total tystnad.

Då var de inte så roliga längre, och jag frågade varför hon aldrig skriker. "Ja men hon har ju inte kommit ut än" säger de då. Nähä. Men säg inte sådär då. Paniken ligger ju på topp endå så att säga. Så inte vet jag om det var en fot de hälsade på eller nåt då.



Men kl 15:47 kom lilla Trollet ut, var 46 cm lång och vägde 2460 gr och är så liten att man tror hon ska gå sönder. Men söt som socker är hon iallafall. Om jag får vara lite partisk.







Lik sina bröder över näsa, mun och haka, men mycket mörkare hår och framförallt mer och tjockare kalufs än vad de hade.

Sedan blev vi uppkörda på förlossningen en sväng och vidare ner till BB, där jag har fått vara tills idag.

Astråkigt, skitvarmt och maten som serverades såg ut som offren i en flygplansolycka. Så jag kan säga att det var en fröjd att komma hem till ett hem som liknade en ungkarlslya och bara äta smörgåsar.



Just ja, när jag ända var på lasarettet passade jag på att göra ett boobjob också. Körde med lite naturliga preparat så de kommer att återgå till sin normala form i framtiden dock. Men gratis är gott och man får väl njuta så länge det varar.

Nu ska jag klura vidare på vad Trollet ska heta på riktigt. Dock kan vi inte riktigt enas i den saken, och dra lott kändes väl inte så bra.



Oscar hälsar Katten/ konkurrenten välkommen hem.

Hemma

Tänkte bara säga att vi fick komma hem idag, jag och "Ka" som Oscar säger om sin lillasyster.

Att "Ka" sedan betyder "katt" verkar han inte bry sig om. Men så är hon ju liten och hårig, så same shit different name kanske?

Uppdaterar lite senare när de små skrikiga och tjatiga änglarna sover.

Ja då var det dags då

Sitter här med en kurrande mage. Är så äckligt hungrig och kaffesugen så det finns inte.

Kaffebryggaren står till och med och fiser ut kaffedoft i mitt ansikte och det gör inte saken bättre. Riktigt fisigt gjort av den om jag får säga det själv.

Så nu ska jag packa ihop mig och fara till sjukhuset om ett tag. Ni närmaste lär väl få ett sms eller samtal vid tillfälle.

/ På återseende

Jag är verkligen världens bästa kund!

Alexander har länge velat ha en skateboard. Så när jag var ut till ÖoB idag hittade jag sådana där små skateboardar som skulle passa honom.

Så när jag kom hem sa jag åt honom att komma och kolla vad jag hade fått i födelsedagspresent av ÖoB bara för att jag är där och handlar skit så ofta.

"Allvarligt!?" var det första han sa och såg jätteavundsjuk ut.



Inte mitt fel att ungen är så lättlurad!

Horar lite

Du har väl sett denna ikon va?