lördag 31 december 2011

Gott snett år!

Firar in det nya året med rejäl nackspärr. Det känns riktigt lovande det här nya året.

torsdag 29 december 2011

En uppgift struken



Ä n t l i g e n är trapphelvetet färdigmålat. Vet inte hur lång tid det tog, men en 60-70 timmar effektiv arbetstid kanske, utslaget på fyra månader?

Jag vet iallafall att jag tänker a l d r i g måla en trapp igen.

Nu är ju jag/vi nästan klara. Nu ska vi bara fixa matta i trappstegen, måla trappräckena,nytt golv, måla lister, ta bort ett icke fungerande element, tapetsera, sätta upp nya riktiga dörrlister, fixa en lösning för kläder/skor, nya taklampor, måla ytterdörren som är svart på utsidan och bajsbrun på insidan (ja, någon har bara målat halva dörren).

Men sen så. Sen är det klart. När Arga Anders kommer gissningsvis.

Och självklart kommer jag att lotta ut läckerheterna som sitter i taket nu så fort hallen är klar.



För vem kan verkligen motstå den här?!

onsdag 28 december 2011

Och vissa får väl brinna i helvetet

Var på möte på Soc igår angående anmälan.

Det var väldigt lätt att räkna ut vem som låg bakom anmälan. Alexander var hemma hos en klasskompis vid tiden för när anmälan gjordes. När jag kom och hämtade honom påpekade mamman att han hade klagat på att han hade ont i snoppen.

Förklarade för mamman att vi var medvetna om det och hade kontaktat vårdcentralen då vi misstänkte urinvägsinfektion.

Mamman drog dock slutsatsen att M är pedofil. Ja inte rätt ut, att de orden användes, men läste man mellan raderna så kunde man väl ana att det var det som skulle komma fram.

Tack och lov så drog Soc slutsatsen att det inte ligger någon sanning i det, men skadan är väl redan skedd och inte möjlig att reparera.

Jag skulle ju aldrig hålla tyst själv om jag misstänkte att någon var pedofil, och jag skulle ju aldrig låta barnen få åka hem till den familjen. Så varför skulle jag då räkna med att denna mamma gör det?

Vet dock inte hur jag ska förklara för Alexander varför han blir "utfryst" i klassen för att O´s mamma har sjuk fantasi?

Dagen som tog död på mig

Måste ju berätta om den där dagen som mer eller mindre tog knäck-en på mig. Julafton alltså.

Det var riktigt trevligt men ack så intensivt.



Barnen fick sjukt mycket saker.



En lycklig tomtenisse som inte förstod att mjuka paket är klappar de också.



En liten tomtenisse som inte förstod riktigt att paketen var hans.



Och en tredje tomtenisse som inte förstog något av detta spektakel överhuvudtaget.

fredag 23 december 2011

Dan före dopparedan

Idag är det dagen D. Inte julafton såklart, utan dagen D då jag typ Dog.

Huset är renskrubbat (och delvis nerskitat igen, men men...), julmaten är inhandlad, gillestugan är bäddad och julpyntad av barnen.

Julstrumporna är fyllda och paketen ligger under granen och julgodiset är snart uppätet. Den sista påsen lussekatter ligger på upptining och halva pepparkaksburken gick åt till mitt Sull.

Äntligen sover barnen, nu slänger jag upp fötterna på soffbordet och glor på välförtjänt serie-avsnitt med mitt sull, sedan blir det duschen och M får fixa skinkan, och så ska jag nog sno den lilla snö grannen har kvar på sin tomt till vår egen och hoppas den inte smält bort till imorgon.

Ha´re!

onsdag 21 december 2011

Men god jävla jul då

Jag är så arg, ledsen, besviken och förbannad så det finns inte.

Igår var det sista dagen i skolan och Alexander såg fram emot sitt jullov. Han har länge påpekat att han vill att denna jul ska bli den bästa någonsin, och det är väl kanske inte så konstigt med tanke på att vi inte kunde fira jul på riktigt förra året när vi höll på att flytta.

Så på eftermiddagen när vi är i full färd med att stå och baka julgodis får jag ett samtal som fick mig att sätta kaffet i halsen.

Den hala förbannade ormen Alexander har till klassföreståndare har anmält oss till Socialtjänsten. Enligt kvinnan på Socialtjänsten ska Alexander ha sagt till ett annat barn på skolan att han önskade att vi inte skulle skrika så mycket hemma, och det har detta barn berättat för Ormen, som i sin tur kastade sig på telefonen till Socialtjänsten.

Satte mig och komponerade ett långt mail till Ormen igår kväll, som jag skickade till henne och den lika hala rektorn dom har där på skolan, där jag hävde ur mig ett och annat vad jag tyckte om hennes påhitt.

Förklarade att jag såklart är medveten om att de har en skyldighet att anmäla, det ska de ju göra.

Men det jag efterlyste var vart kommunikationen hade tagit vägen, varför hon är så förbannat feg och inte kan ta upp detta med mig personligen om det är några problem, istället för att se till att Soc ringer lagom tills hon har gått för dagen och inte behöver face:a mig på tre veckor.

Men Ormen gömmer sig bakom den paragrafen som säger att hon som tjänsteman har skyldigheter, och den hala rektorn likaså.

Men vad Ormen och rektorn inte verkar vilja ta till sig är att har man skyldigheter så har man också ett ansvar. Men istället gömmer de sig bakom samma paragraf båda två, och lämnar oss här i spillror.

Rektorn påstår att skolan har en skyldighet att barnen har det bra i skolan, men det gäller kanske inte alla barn.

Alexander sitter här med magknip och ångest över att skolan ska börja igen. Känner sig grymt besviken och förrådd av Ormen som han säger ljuger och gråter av förtvivlan för att hon har gjort som hon har gjort, när han aldrig ha sagt det hon påstår att han skulle ha sagt.

Själva har vi inte kunnat varken sova, äta eller fixa det skolarbete vi har. All glädje över julen är som bortblåst och man har ingen lust med någonting.

Har förklarat för både Ormen och rektorn att vårt förtroende för dem som ska ha hand om Alexander hela dagarna är som bortblåst och att vi förväntar oss en lösning på detta innan nästa termin börjar igen.

Och allt Ormen säger säger är att det är inte skolans ansvar att bedöma sanningshalten i det barnen säger, att hon hoppas att vi ska ha fortsatt förtroende för henne och skolan och önskar God jul och vill inte kännas vid något ansvar alls.

Nu är det fan krig.

måndag 19 december 2011

Intensivt

Sitter här med det senaste Dexter-avsnittet och tänker titta på det ikväll, oavsett hur många rara barn som tänker vara vakna.

För nu kräver jag min egen mamma-tid. Jag tycker att jag förtjänar det efter det senaste dygnet.



Jag och Alexander åkte ner till stan för det skulle vara något pysselgrejs på bibblan, och jag hade tänkt att vi kunde ta en fika innan.

Om det inte hade varit för att det visade sig att i denna stad har vi öppettider á la byhåla och inget öppnade förräns tolv. Så vi gick väl och drällde runt.



Tills vi hittade ett kafé som släppte in oss tidigare. Tack för det.



Pyssel på bibblan var uppskattat hos den lilla herrn. Jag märkte att det var uppskattat av andra föräldrar också. De gjorde pysslet åt sina barn och bestämde hur det skulle se ut.

Luktade julklapp lång väg, men de kanske inte ville ge faster lilla Ellen´s kladd?

Sen idag har barnen varit totalt omöjliga. Den älsta tjatade om att vi skulle spela Finns i Sjön, och när han var förbjuden att nämna den där kortlekspölen en gång till kom tjatet i teckningsform.



Den minsta bara skrek och var arg och herr mittemellan gjorde sitt bästa att köra på katten med bilen.

Någon gång på eftermiddagen var jag rejält slut och gömde mig på toa med en bok, men det gick ju sådär. Är det inte barnen som river i handtaget blev jag ivägjagad till affären. Jag hade nämligen bestämt mig för att göra julgodis.



Och julgodis blev det, frågan är väl om det finns något kvar till julafton. När jag hade städat ihop allt i köket kommer M som en abstinent tjack-pundare och väser "vart är knäcken!?", sedan har jag hört att det har prasslat lite väl mycket i den efter det.

Och nu ska jag ta datorn med mig i sängen och gud nåde den som stör. Och marsipan-godisarna har jag gömt. Och jag tänker inte säga vart.

fredag 16 december 2011

Följetongen Svensk Fondanalys

Som jag skrev tidigare blev jag ju lurad av de där fulingarna på Svensk Fondanalys, vilket fick mig att gå i taket.

Jag mailade till Visma, ett inkassobolag (?) som sköter deras fakturor och bestred fakturan, men från dem hörde man inte ett jota.

Jag mailade ju också Svensk Fondanalys en gång med en vanlig reklamation, men den svarade de inte på alls. Trots att de rekommenderade mig att göra det i telefonsamtalet jag hade med dem.

Sedan mailade jag igen, och den gången var jag inte lika snäll. Jag skrev bland annat att det räckte med att göra en snabb googling för att se att de ägnar sig åt lurendrejeri och att jag skulle göra en polisanmälan.

Då fick de eld i baken för helt plötsligt var bluffakturan de skickat mig makulerad flera dagar innan jag ens fått fakturan i brevlådan och ringt och klagat. Det var ju lite lustigt tycker jag.

Jag mailade ju även Konsumentombudsmannen och Premiepensionsmyndigheten, och den förstnämnda kunde inte göra så mycket rent konkret vid det tillfället men ville gärna diskutera saken vidare internt då de tyckte att Svensk Fondanalys körde med en onekligen förbannat ful metod.

PPM hade också en väldigt intressant sak att säga, för jag blev ju lite nervös att SF hade snillat bort mina pensionspengar.

För SF sa ju att de skulle förvalta mina pensionspengar, att jag godkände att de blev placerade hos dem. PPM säger att det är inte möjligt överhuvudtaget. Den enda som kan placera sina pengar är en själv, för för att kunna göra det måste man ha en personlig kod, och den kan ju knappast SF få tag på om man inte ger dem den. Även PPM skulle diskutera saken vidare då de ansåg även de att SF höll på med fulsaker.

Så där fick de fula giriga grisarna på nöten och jag dansar segerdansen.

Det går nog bra

Vi sitter och äter någon form av brunch. Barnen äter pannkaka.

Efter att ha serverat Alexander mat i två omgångar säger jag åt honom att denna gång får han gå ut i köket och värma mer själv när han vill ha en tredje gång.

Men då vill han plötsligt inte ha en tredje portion. För det kryper väl fram att om han måste göra maten själv är han hellre utan.

Fatta vad billigt det kommer bli för han när han börjar på universitetet, hans studiebidrag kommer ju att räcka i evigheter då.

torsdag 15 december 2011

Nähä, inte idag heller

Fan vad grinig jag blev på vår trapp. Känner nästan för att såga sönder den och sätta in en rutschkana istället.

Jag fick nämligen ett infall igår eftermiddag att jag skulle måla klart det sista så vi kan gå vidare i fixeriet.

Men där blev jag dragen vid näsan. Rejält. Målade i konstant 8 timmar, och jag blev bara klar med "spalje-väggen" eller vad de kan tänkas heta. Alltså, flera trappsteg kvar att fixa klart som bara blev grundmålade.



Blev så förvånad att jag inte hann klart, speciellt när jag fick hjälp och allt.

onsdag 14 december 2011

Ska tomten behöva fixa det eller?

Om ni undrar över den dåliga uppdateringen, så kan jag säga att vi har haft megaröj och pulkaåkning här i stugan hela helgen som var, därför blev det inget bloggande.

Alla hjälpte till efter egen förmåga, Linnéa skrek och var sur, Oscar skurade sönder tapeterna och Alexander stack ut och åkte pulka, och själv stod jag för en incident som fick mig att grubbla lite.

Jag kan nämligen inte riktigt bestämma mig för om jag ska känna mig mera fattig nu, än vad jag gjorde på den tiden jag hade övertrasserat mitt konto med 99 kr dagen innan CSN-pengarna kom.

Jag råkade nämligen tappa kaffekannan i golvet och hade inte ork att köpa en ny, så jag lagade den provisoriskt. Och nu är det redan onsdag!



Uppfinnigsrikt eller bara fattigt?

tisdag 13 december 2011

Godkänd och nöjd

Nu ska jag åka och ge fingret till körskolan.

Jag har nämligen klarat av "sladd-skolan" som Alexander kallade det för, idag, och det gick hur bra som helst att få det gjort utan att de skulle lura av mig ytterligare tio tusen för att köra fram och tillbaka i ett villaområde.

Men nu så, nu är det gjort och riktigt roligt var det.

Fast en i vår mikroskopiska grupp bestående av tre personer fick gå hem för han vart utkastad. Jag förstår inte vad han gjorde där, men den där ledaren sa att "nu får det vara nog, du har sönder växellådan på bilen som du håller på".

Då kom killens kompisar och så stog de i ett gäng och tjatade på ledaren innan de gav upp och åkte. Surt som fasiken kan jag tänka mig att förlora pengarna på ingenting, men vad fan, lite självinsikt måste man väl ha?

Och till alla er som gnäller att jag tänker köra upp med automat, kan jag säga att ledaren Lars (?) sa att detta med manuellt är omodernt skit som ingen borde ha. Ha! Så det så! *lipar lite malligt*

måndag 12 december 2011

Måste kräkas lite

Blev lite smått illamående av nervositet.

Är inbokad på en grej imorgon bitti. Blev lite snabba bud.

Fast jag vet inte om jag ska vara mest nervös över ifall jag eventuellt försover mig eller om det kommer ge positivt utfall.

Så håll tummarna att jag inte blir en typisk svensk fegis imorgon.

lördag 10 december 2011

Klädd och rånad

Jag och Alexander klädde granen igår.



Oscar hade också en uppgift. Han kom snabbt på att vi hängde upp godis i granen och gjorde sitt bästa att stjäla det, då åkte omslagsfoliet rätt in i truten.

Nu på morgonen kastade han sin knäckemacka och gick fram till granen och studerade den en stund. Sedan gjorde han ett utfall och slet tag på ett chokladägg likt en piraya som tar en fot.

Jag måste säga att jag tror att Oscar möjligtvis kan komma få en massa skäll fram tills det blir julgransplundring.

torsdag 8 december 2011

Bra och dåligt veckoslut

Som vanligt på torsdagar kommer veckobrevet från skolan med info om vad de gjort och vad som händer nästkommande vecka, inget konstigt med det.

Men idag var det en bilaga med som jag gärna hade sluppit. De varnade nämligen för en ful-gubbe. En elev ska tydligen ha blivit utsatt för hot och våld av en för eleven helt okänd man, som också försökt dra in honom i sin bil när han var på väg till skolan.

Den bra nyheten var att jag fick antagningsbeskedet idag. Nästa termin blir det två kurser jag vet med säkerhet iallafall. Den ena är heter juridisk översiktskurs, den andra heter mobbingens psykologi. Det ska bli spännande. Förutom att den sistnämnda är på engelska.

Nu: sätta Oscar i dagiskö och rasta hund.

Inte helt oväntat

Snön kom igår, alltså den där snön som ser ut att ha parkerat sin breda röv på gräsmattan och verkar vara här för att stanna. Därför fick jag agera som draghäst igår åt barnen och köra pulka/snowracer kors och tvärs, därför har jag så ont i ryggen idag.

Så jag satt här nu på morgonen med Oscar och tittade på barnkanalen och tyckte synd om mig själv, och då är det ett program med en rödhårig tjej som sjunger, och så pratar hon skånska.

Jag börjar ifrågasätta vilket typ av språk skånska är egentligen. Men nu tror jag inte att jag vågar åka till Skåne längre. Det verkar vara lite läskiga de där skåningarna.

En sång hon sjöng hade en refräng som gick "jag fyller år", men med hennes skorrande skånska lät det som att hon, med skorrande "r", sjöng "åh jag fyller öööööööööööron, jag fyller ööööööööron!".

Jag tror det är bäst att jag håller mig borta från Skåne. Jag har en känsla av att det kan uppstå konflikt och irritation när bonde meets Skåne liksom.

söndag 4 december 2011

Imorgon: Ketchup i soffan



Notera också att att den Lilla Svartsjukan vill vara ensam moviestar.

Söndagsseg

Fick två bilder från Alexanders luciafirande i torsdags typ.

Efter att deras uppträdande var slut fick alla föräldrar gå fram och fota deras barn. Och eftersom hela lågstadiet hade firande tillsammans var det ganska många föräldrar där.

Men kors i jössenamn vad de var som gamar! De armbågade sig fram likt gamar på ett gammalt kadaver så de till och med sparkade runt tända maschaller på varandra. Eftersom jag hade Linnéa på ena armen och ingen tog hänsyn till henne heller gav jag upp försöket att få några bra bilder. jag vågade inte utsätta henne för den galenskapen, hänsynslösa föräldrar.



Och här kommer det lite random bilder på begäran:










fredag 2 december 2011

Det är så underbart med äldre barn

Ikväll satt jag och Alexander och spelade Sims. Då tyckte han att två sim:ar kunde bli kära i varandra så kunde de gå och knulla.

Ja, precis. Knulla.

När man knullar stoppar man in pungen i snippan. Det har en pojke i tvåan lärt Alexander i skolan.

Tackar ödmjukast för den upplysningen.

torsdag 1 december 2011

Och så finns det viktigpettrar...

M har köpt en ny hårddisk. Efter kvällens luciafirande på skolan var han som ett barn på julafton och skyndade sig att riva upp skalet på datorn.

Alexander frågade vad det var för något, och han började babbla en massa datatermer hur den lagrar saker och ting.

Så då försökte jag vara lite pedagogisk och förklarade för Alexander att man kan säga att det är som datorns hjärna ungefär. Men någon höll inte alls med.

"Nä-HÄ, det är det processorn som är det!" hävdade datanörden bestämt.

Man ba men ursäkta mig då, men räcker det inte med att en i familjen är en datatönt liksom, hur många var det tänkt att vi skulle vara egentligen?