Vi var ner till stan idag, jag och barnen, och uträttade några korta ärenden. När vi var klara så åkte vi ut till G-bo och tog oss en spontan-kaffe.
När vi skulle åka hem upptäcker vi att Alexanders telefon var puts väck, och den var inte i bilen och inte hos Zara. Själv hävdar han bestämt att han hade den med i bilen och med sig på stan.
Vi åker hem, och konstaterar att den är inte hemma heller.
Så jag bestämmer mig för att vi ska åka ner till stan, till en av de mest trafikerade parkeringarna i stan, och se om den ligger där, då har vi ju gjort vad vi kunde.
Kommer ner till stan, och ser man på. I en buske där vi hade parkerat ligger den lilla manicken helt intakt med ett nytankat kort.
Dock kan jag konstatera att turen endast räckte till att hitta telefonen och den hade tagit slut när jag skulle skrapa lotterna jag köpte på vägen hem.
Ödet verkade tydligen ha blivit lite stött av att bli utnyttjad på detta vis.
