Inskrivning

Idag har det varit ett riktigt kanonväder med stekhet värme. Ett sådant där väder där man bara vill lägga sig i solen med en kopp kaffe och skita i alla måsten.

Så för att fira det drog jag till lasarettet för inskrivning, och det tog "bara" fyra timmar att träffa alla berörda läkare mm inför kejsarsnittet på tisdag. Det var ju klämdag, personalbrist och mycket akutfall. Som vanligt när jag åker dit med andra ord.

Och när jag var klar där inne var det inte direkt mycket sol kvar ute.

Läkaren jag träffade var nog av det lite morbidare skämtsamma slaget. Och jag ångrade nästan lite att jag bad henne berätta sådant som de oftast inte berättar för sina patienter. Jag hade ju lätt kunnat spinna vidare på dessa historier och se det roliga i det på ett villkor. Att det var någon annan det handlade om.

Hon såg ut att vara i min ålder, och alltså ingen gammal torris som inte har vett att skämta, och hon frågade lite om jag ville veta hur själva ingreppet gick till. Så jag svarade ja på den frågan och hon berättade lite hur de skär och klipper i olika lager, tar ut barnet och syr ihop och sådant där.

Så berättade jag för henne att jag är lite smånervös över att jag ska få panik som utlöser ett astmaanfall. En ren reaktion blir ju då att sätta sig upp, men det kanske inte är så vidare smart, och dessutom så vill jag inte se vad de gör heller bakom det där skynket.

Då berättade hon att vid ett snitt på en annan patient hade skynket trillat ner så hon hade sett allt. Tur för henne då att hon tyckte det var skithäftigt.

Sedan så berättade hon att när de ska sy ihop livmodern så drar de ut den och "slänger upp" den på magen och syr ihop den och stoppar sedan in den igen i buken. Fast detta var ju egentligen inget som de brukade informera om sa hon lite skrattandes.

Jag sa att jag hade ångest som det var innan jag fick höra dessa historier va?