Jag kom in till lasarettet vid 7 tiden på morgonen, så skulle M komma efter när barnen blivit lämnade hos svärmor.
De tog lite prover mm och konstaterade att jag kunde få vara vaken under snittet och att det skulle ske under förmiddagen.
Så vid halv tio tiden kommer läkarna upp och presenterar sig och meddelar att snittet kommer ske inom en halvtimme timme ungefär. Vid det laget hade inte M kommit ännu och dessutom skulle han också vara ombytt och klar och se ut som en karaktär i Scrubs.
Så jag ringde och stressade på honom, och dum som jag var frågade jag om de hade låst dörren. Min standard fråga liksom. Då blev han så osäker på det så de vart tvugna att åka tillbaka och dubbelkolla och bli ännu senare.
Minutrarna tickade iväg och han hann komma med nöd och näppe. Så han bytte om till sina gröna kläder, medans jag låg i den sexiga sjukhusskjortan och väntade. Nervös som bara den var jag att jag trodde jag skulle spy.
Och vi väntade. Och väntade. Och väntade. Och klockan blev halv elva. Och halv tolv. Den han till och med ticka fram till klockan två och då var jag nära på att gå hem. Har jag inte dött av tristess så var det bra nära nu må jag säga.
Nu börjar ni förstå vad jag menar med tristess va?
Personalen hade ringt och ringt ner till Op men bara fått svar att de vet inte alls när det skulle ske. Jag var så hungrig och törstig och mådde illa som bara den, troligen av både kaffebrist och nervositet.
Och värmen! Den ska vi inte tala om! Så ska du föda på Falu lasarett under sommaren kan jag bara meddela att det finns ingen air condition på BB så förbered dig på att svettas. Det var fullkomligt vidrigt. Är SÅ glad att jag inte jobbar där kan jag säga.
Hur som haver så fick jag nog och hoppade ur min snygga utstyrsel, ringde på plingklockan och meddelade att nu går jag. Ja alltså inte hem men ut på sjukhusområdet. Och vid en halv tre tiden på eftermidadgen ringde de och sa att nu äntligen var det vår tur, så då fick vi springa in igen.
Väl uppe på operation skulle de sätta bedövningen i ryggen och det gjorde så jäklarns ont (eller så är jag bara klen) och det var fruktansvärt äckligt att tappa känseln i benen på detta vis. Att hjärnan säger åt benen att röra på sig men de skriker typ "Screw you!" tillbaka.
Ja det gjorde iallafall inte ont när de skar, och huvudsaken var väl det. Men bedövningen tog ganska högt upp så det blev som ett tryck på lungorna som gjorde att det kändes som att jag snart inte heller skulle kunna andas.
Personalen var ganska så rolig som försökte muntra upp mig med diverse skämt när jag låg där panikslagen och gråten var inte långt borta. Hejjarklacken var roande trots situationen, ända tills jag hör "Nej men hej på dig!" och så möts jag av en total tystnad.
Då var de inte så roliga längre, och jag frågade varför hon aldrig skriker. "Ja men hon har ju inte kommit ut än" säger de då. Nähä. Men säg inte sådär då. Paniken ligger ju på topp endå så att säga. Så inte vet jag om det var en fot de hälsade på eller nåt då.
Men kl 15:47 kom lilla Trollet ut, var 46 cm lång och vägde 2460 gr och är så liten att man tror hon ska gå sönder. Men söt som socker är hon iallafall. Om jag får vara lite partisk.
Lik sina bröder över näsa, mun och haka, men mycket mörkare hår och framförallt mer och tjockare kalufs än vad de hade.
Sedan blev vi uppkörda på förlossningen en sväng och vidare ner till BB, där jag har fått vara tills idag.
Astråkigt, skitvarmt och maten som serverades såg ut som offren i en flygplansolycka. Så jag kan säga att det var en fröjd att komma hem till ett hem som liknade en ungkarlslya och bara äta smörgåsar.
Just ja, när jag ända var på lasarettet passade jag på att göra ett boobjob också. Körde med lite naturliga preparat så de kommer att återgå till sin normala form i framtiden dock. Men gratis är gott och man får väl njuta så länge det varar.
Nu ska jag klura vidare på vad Trollet ska heta på riktigt. Dock kan vi inte riktigt enas i den saken, och dra lott kändes väl inte så bra.
Oscar hälsar Katten/ konkurrenten välkommen hem.
Grattis :) . Mysigt med en liten i familjen förstår jag :) ?
SvaraRadera- Tycker absolut du ska ringa och fråga. Får jag ge borde du också få det. :-), just ja iom att du ammar + nyss fött barn dröjer det 9 månader innan du får ge blod. Sen om du väger under 50 kilo får du inte ge heller. Men annars borde ju allt vara grönt :)
Men grattis!! Så fin hon är!
SvaraRadera