Jag kan stolt meddela att jag har vunnit pris i mitt djurägarskap, och detta diplom ska jag stolt hänga upp på väggen mitt i vardagsrummet på hedersplatsen. Eventuellt att jag får dela med mig av priset till M. Jag vet inte ännu.
Igår när jag kom hem från lasarettet så gjorde jag rent i kattlådorna, som står i duschen i källaren. Då såg jag också att i katternas egna lilla hörna, dvs en skrubb mitt emot duschen, där de har mat, bäddar osv så de får ett eget svalt litet krypin, att de hade flera skålar fulla med mat, så de fick ingen ny mat.
Så när jag hade gjort rent lådorna gick M ner för att dammsuga då det blev en massa "spån" på golvet. Sedan brydde jag mig inte så mycket mer om det där.
Men så hela dagen igår och nu på förmiddagen har katterna sprungit runt mig och varit en jävla pain in the ass, försökt fälla mig i trappen, försökt äta upp plastpåsar, Trollet, fjärrkontroller och lite annat smått och gott.
Kommentarer som "Men vad faaaan, MÅSTE du vara så jäkla dryg?!" har farit runt här i stugan, och jag har på ett pedagogiskt sätt försökt förklara för de små rara kräken att har man skålar fulla med mat så kastas den inte bort bara för att den inte duger, att det SKA vara nypåfylld mat av en ren princip.
Att de ska vara glada att de har mat, för att det finns minst 100.000 hemlösa katter i Sverige idag, så de får liksom vackert äta det som serveras. Men istället har de betett sig som sådana där barn man ser i affären och är glad att det är någon annans barn.
Så jag gick väl ner i källaren för en stund sedan och vad ser jag då? Jo. Någon som dammsög igår har stängt dörren in till katternas skrubb, alltså samma skrubb som maten står i, och glömt bort att öppna den igen.
Jorå, så atte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar