En helt vanlig dag på slottet

Idag har det hittills varit en helt vanlig dag på slottet med ett kaos utan dess like, därför är jag extra spänd av förväntan på vad resten av dagen ska ha i sitt sköte.

Eftersom jag har blivit rejält dålig i min kattallergi, skulle jag stänga in dem i källaren på förmiddagen så jag kunde sanera och vädra ut. Ja det är så illa att jag kan knappt andas/vistas inomhus längre och de måste väl flytta nu antar jag. Om jag inte vill bli kvävd då.

Iallafall så skulle jag stänga in dem, och det gick väl bra tills den sista skulle in i gillestugan. Hon är nämligen skygg och inte något vidare värst hanterbar, så därför tänkte jag att jag skulle försöka valla in henne i gillestugan istället.

I samma veva börjar också Oscar och Linnéa skrika, de var väl hungriga eller ville ha blöjan bytt. Och katten vägrar att infinna sig i källaren och jag får jaga henne upp och ner och upp och ner och... Ja ni fattar.

Svetten dryper och jag har tappat andan vid detta laget och ber M om hjälp att valla ner henne. Dessutom hade hon gått och gömt sig och jag hittade inte på henne.

Så jag gick ner i källaren för att leta, Oscar och Linnéa tränar in röstresurserna samtidigt som M ropar att han har hittat henne och kommer och bär på henne.

Kanoners tänkte jag och öppnar dörren till gillestugan och väntar in dem. Men när hon får syn på mig spunkar hon ur. Hon hatar nämligen mig som pesten. Så hon får frispel och hugger och klöser sönder M så kopiöst att han får bända loss henne och "kasta" in henne i gillestugan.

Oscar och Linnéa skriker ännu högre vid det här laget, blodet sprutar på M. Och när jag är på väg upp för att ta hand om de små ser jag att det står en okänd lastbil på garageuppfarten och att Alexander står och pratar med en okänd tjomme.

Går ut för att se vad som står på, och då säger han att han vill in och kolla på någon mätare rörande fjärrvärmen.

Och mätaren sitter i tvättstugan, bakom en sisådär tre stora torkställningar. Och av alla sämsta tänkbara tillfällen att dyka upp på så valde han just det, det sämsta tillfället.

För det var inte direkt läge att gå ner och röja tvättstugan också för att han skulle kunna ta sig in dit. Så vi sa att det gick inte nu, och att de får ju gärna meddela sin ankomst i framtiden och inte bara dyka upp sådär.

Och nu sitter M på vårdcentralen och ska få sig en stelkrampsspruta och jag håller på att försöka sno ihop något att äta.

Sedan ska jag sätta mig på en stol och vänta på vad resten av dagen har att erbjuda.

Kanske kommer spisen sprängas i luften snart? Eller vi kanske får en vattenläcka och huset blir översvämmat? Eller så kanske alla fiskmåsar nere vid Runn kommer hit och sympatibajsar med varandra på den nymålade delen av huset?

Ja den som lever får väl se.