Fixar-Frasse har nu gått loss på altanen också. Inte mig emot i och för sig. Så så här såg det ut under de fula vita skivorna.
Dock kommer detta projekt att kräva målning. Och jag kräks på målarfärg vid det här laget. Det är nästan så att man kan tro att det är min uppgift här i livet.
Andra sidan som än så länge är orörd.
Tydligen så hade M och Fixar-Frasse stött på altanbyggaren här utanför som var så stolt över den vackra altanen. Gatans skrytbygge skulle man nästan kunna tro att det var frågan om.
Tur att skönheten ligger i betraktarens öga. För jag tycker den ser ut som den där fula träkojan barnen har byggt i skogen på vår framsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar