Igår när jag var på Willy´s ringde M till mig och frågade om jag möjligtvis hade någon aning om hur Oscar tagit sig upp på övervåningen.
När M hade vänt ryggen till hade väl Oscar knatat upp i trappen lite ljudlöst. Att han kunde ta sig upp ett par steg visste vi ju, men inte att han kunde ta sig såhär långt.
Det känns riktigt najs faktiskt. Nu kan vi skicka upp honom på övervåningen ensam att hämta sina saker, blöjor, nappar mm.
Herregud liksom, de måste ju bli självständiga någongång eller!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar