De här fötterna och benen har varit ute och sprungit idag. Ja alltså inte sprungit som i att jaga barn eller förrymda katter, utan sprungit som i joggat som man gör när man motionerat.
Där i skogen hoppade jag över stock och sten. Men så såg inte Mamma Klumpfot vart hon satte fötterna och gjorde en magplask rätt ut i skogen och slog knät i en sten.
I fallet kom en del tankar. Normala människor hade kanske sett hela sitt liv passera revy och kännt ångest över att de kommer aldrig få se sina barn ta studenten.
Själv tänkte jag på min kära vän Zara. Hon är skadeglädjens drottning. Hon hade skrattat så hon kissat på sig om hon varit med mig ut där i skogen. Det var vad jag tänkte på när jag nästan tog livet av mig ute i skogen.
Aaaaaahahahahaha! Vet inte om det här blir rätt, men fan va söt du är! Och jo, jag lär nog erkänna att jag hade skrattat mig dubbelvikt, MEN jag hade plåstrat om dig med, man är ju inte uska för intet menar jag ;)
SvaraRadera