Vardagsedge igen

Ringde nyss till macken och kollade om det där stora speciella släpet jag bokade igår verkligen är bokat så inga problem uppstår idag.

Jag behöver släpet för att ta hem min nya kompis som jag ev ska köpa. Men jag vill ju träffa honom först och se ifall han är så snäll som ägaren säger att han är.

Jag känner mig väldigt galen, spontan och crazy nu må jag säga!

Eller ta hem och ta hem. Denna kompis kan inte bo med dig inne i huset, han har lite svårt att ta sig in. Och så skulle den troligen förstöra en hel del på vägen in också. Så får jag med denna kompis hem idag så får han bo i en särskilt anpassad anordning för denna art.

Det ska bli spännande och roligt faktiskt. Jag har aldrig ägt någon sådan här själv. Jag har bara lånat andras förut, eller så har jag lånat sådana här kompisar på en sådan där skola som man kan gå på och lära sig bli kompis med sådana här. Hur dom ska tas om hand. Hur man stryker dem medhårs liksom utan att bli skadad.

Han är förvisso några år gammal, men jag hoppas att vi kan få några år tillsammans iallafall. Och även de som är gamla måste ju få ett bra liv på ålderns höst innan det är dags för slakt.

Och bara för att jag råkar vara mamma så är jag ju fortfarande min egen individ som måste få lite nöjen vid sidan av blöjbytandet och tjatandet. Och tillsammans med min ev nya kompis kan jag fly hemmet en stund.

Men vad kan min ev nya kompis vara för någon?

En gris till julafton? En häst till mackan? En get som jagar bort jobbiga skitungar? En kossa som fyller på mjölklitrarna? En kanin till stuvningen? Eller en höna som lägger ägg? En tupp som retar gallfeber på grannarna?

Ja frågorna är många och spännande!