Satt och tänkte på det här med yngre tjer som bloggar, de som inte är en dag äldre än 18-19 år. Vilken skillnad det är mot när jag var 15 år och skulle vara elak emot någon.
På den tiden fanns knappt internet. Eller jo, det fanns, men inget som hörde till standarden ute i stugorna. Och så satt man på uppringt modem som gick skitsegt och dessutom bekostades på telefonräkningen. Och med segt så menar jag att man på tio minuter knappt hann få fram inloggningssidan till mailen. Även fast ingen knappt ens visste vad "mail" var för något.
Så, jag kunde inte direkt skicka elaka mail till/om personer jag inte tyckte om.
Mobiltelefon fanns knappt de heller. Dyrt som fan var det att använda dem. Och så hade alla mobiler 010-nummer. Inte heller var detta en självklarhet att alla har en mobil. Idag är det ju nästan så att fem-åringar anses konstiga för att de inte har en egen mobil.
Fast jag minns att pappa prånglade på mig en mobiltelefon. Visst, jag var väl relativt ensam i klassen om att ha en, men fan vad jag skämdes över den. Den var stor som ett kaffepaket och hade väl en 30 cm lång antenn man var tvungen att fälla upp för att överhuvudtaget få någon form av mottagning, där du iallafall inte hörde vad den andre sa. Och då var den ändå modern för tiden.
Funktionen "ljudlös" fanns defenitivt inte på dessa telefoner, och jag hatade när det ringde i den, vilket oftast var han, för mina vänner fick inte ringa mobil, det var för dyrt.
Men det var liksom en hel procedur att svara som tog en massa tid. Jag tror heller inte att sms fanns. Jag hittade då aldrig den funktionen på min kaffepakets-stora-mobil iallafall. Eller så kanske jag inte ens visste vad sms var för något då?
Det var skitpinsamt när det ringde, för denna telefon fick endast plats i ryggsäcken.
Det säger väl lite om vilken storlek det var på telefonen...
Alltså, jag kunde heller inte ta mobilen och skicka ett sms/mms/surfa och vara elak emot någon annan. Dessutom så fick den endast användas vid absolutaste nödfall.
Utan skulle man skvallra och vara elak och spyrdig fick man helt enkelt vara det öga mot öga. Stå och skvallra på rasten om vem som hade fulaste jackan. Eller så kom det fram via omvägar från bästisens bästis bästis som dyrt och heligt på mormors grav lovade att de aaaaaaaaldrig skulle föra detta vidare.
Men de "elakheter" jag spred är inget som kan komma fatt mig idag. Jag tror knappast Daniel i min klass sparade den lilla papperslappen där jag skrev att vår lärare Lilian var en sjökö. Inte heller kommer en eventullt framtida arbetsgivare se sjöko-lappen. Inte heller bankmannen som ska bevilja mig ett huslån på flera miljoner.
Men så åter till dagens unga tjejer som sitter och dissar var och varannan i sin blogg, gömmer sig bakom skärmen. Startar lite bloggkrig där de försöker överträffa varann vem som fick sista ordet.
Leker lite "Team Edward" och "Team Jacob" med sina läsare. Jag tror faktiskt inte de skulle våga kläcka ur sig alla dessa grodor öga mot öga.
Jag vet ju själv, jag läser faktisk Perez Hilton´s blogg och jag har gjort det i flera år. Men det som "fascinerar" mig där är mer att livet de människor han skriver om, är till en sådan stor kontrast till mitt eget.
Dessutom så säger ju han själv att den personen han är på bloggen inte är hans
riktiga jag. Utan han gjorde en affärsidé av det och blev snuskigt rik på det.
Men att en fjortis i Torsåker sitter och skriver elakheter i sin blogg i hopp om att få lite av kändisskapets strålkastarljus på sig och en eller två goodiebags på köpet är inte lika intresseant. Vet inte ens om det är möjligt att hamna i samma klass som Perez i lilla landet lagom?
Jag vet inte ens om jag kan tycka att kändisar i Sverige lever ett speciellt glamoröst liv a´la Hollywood direkt. Jag menar, man skulle säkert kunna springa på Charlotte Perelli på Jysk eller Willy´s. Eller bli bjuden på en massa gratisfester med fri alkohol och AA möten på köpet.
Tänkte på de kända personer man sett på Stockholms gator till exempel. De såg precis lika vanliga ut som du och jag, att man nästan missade dem. Inte heller utmärkte de sig med ett gäng fotografer i hasorna när de sitter på 7eleven och käkar.
Jag tror att fallet ner till verkligheten kommer slå dem hårt en dag. Dagen då den riktiga verkligheten slår till. Då folk inte bryr sig ett jävla skit vem som har ful jacka längre. Dagen då ingen orkar höra på dem längre och de blir en nobody.
Då tror jag inte ens det fungerar att kn*lla i TV längre. Någon annan hann liksom före och har redan ridit på den vågen. Och även den flöt ut i sanden.
Undrar bara vilket pris de får betala för allt detta i framtiden? Och vad vinner man på av att kränka någon annan? Offentligt dessutom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar