Det här med folks reaktioner.

"Passa r´ä lilla Joppe-fjanten! Jag äter sådana som dig till frukost!"


När jag är ute med min hund, kommer det ofta fram folk som ska gulla med henne, släppa fram sina bjäbbiga golvmoppar till henne för lilla Joppe är ju sååååå snääääll.

Att Pricken sedan vill bita huvudet av snälla lilla Joppe och använda hans löjligt viftande svans som tandpetare för att han är en ouppfostrad liten bjäbbhund i flexikoppel utan spärr, det verkar inte susa genom huvudet på ägaren som troligen också saknar en spärr här och var som låter lilla Joppe springa med en fem-tio meter utrullad lina mitt i trafiken.

Bara för att hon råkar vara söt och go och lurvig vill hon inte hälsa på din hund. Hon vill heller inte bli matad med gräs av några småungar för att deras mamma står och skvallrar i mobilen någonstans och har noll uppsikt över sina ungar.

Bara för att hon ser snäll ut behöver hon faktiskt inte vara det.

Och man kan faktiskt fråga först. Får jag klappa din hund? Får jag mata din hund med grus? Får jag använda din hund som häst? Får jag kasta smällare på din hund?

Svaret hade nog troligen varit "nej" i 99% av fallen, men då fanns iallafall respekten att min hund är inte allmän egendom så fort hon går utanför dörren.



Men så när jag lånar Trixie här ovan på bild, som tillhör grannen, då upplever jag aldrig dessa problem. Det är väldigt skönt faktiskt. Aldrig någon påträngade Joppe-tant eller annat löst folk som ska trängas på trottoaren.

De byter till och med sida. Stor otäck hund det där. Och denna hund är faktiskt snällare än min. Hon biter inte huvudet av varken dig eller Joppe.

Tänk så skenet kan bedra.