Wiiiiho!

Ibland är livet på ett sådant där spår när allt går i ens väg. Eller det mesta iallafall.

I normala fall hade jag troligen vid denna tidpunkt närmat mig vårt hem, dyblöt i svett, efter att ha lämnat Alexander på dagis.

Istället sitter jag vid datorn och dricker kaffe. Orkade inte med dagis idag så jag gav Alexander en hundring och skickade ner honom till stan, sa att senast kl 12 ska han vara hemma.

Jag hoppas bara ingen var så dum nu och gick på det där. Nej, vi har sådan tur att sväris går på kurs, och erbjöd sig att lämna Alexander på dagis, så Oscar får sova ifred. Han blir ju jämt väckt pga dagis, och jag tycker synd om honom.

Så nu kommer sväris att carpoola till dagis vilket är jätteskönt. Nu kan jag sitta med min utgnuggade mascara från gårdagen och dricka kaffe utan några snygghetskrav från dagis.

Man vill ju inte se sliten ut så de andra börjar prata bakom ryggen på en. Så som jag och en annan dagismamma har gjort om just andra dagismammor.

För övrigt så tror jag blixten slår ner i vårt hus denna vecka så vi blir hemlösa. Det vore typiskt min tur, att när man hittar en fungerande lösning på ett "problem", då måste det hända nån skit som sabbar allt.

Lite sådär som när man sparat ihop pengar till nåt speciellt, och när det väl börjar bli en större summa och målet snart är nått, då får man som ett brev på posten en liten notering ifrån ens katt:

Hej älskade matte!

Jag vet att du har samlat pengar under en längre tid och har varit duktig att panta dina burkar och kan snart sticka på en shoppingweekend i London.

Men min spåkula säger att jag är jättesjuk och måste åka till doktorn. Spåkulan säger också att försäkringen inte täcker, så det blir ingen shoppingresa till London för dig.

XOXO Din sjuka katt

Så jo, blixten kommer troligen alla gånger slå ner i huset denna vecka.