Mitt liv i ett jävla nötskal

NiI över ett års tid har jag jobbat arslet av mig som extraanställd. En sån där rolig anställnin där man i stort sett kan få gå på dagen.

Jag har spenderat mer tid med mina, förvisso trevliga och roliga arbetskamrater än med mina barn. Mina barn såg jag typ senast 2014.

Men nu har jag äntligen fått fast anställning. Ett slut på otrygga anställningar.

Men som vanligt när det händer något positivt i mitt liv måste det rycka i minuspolen. Gud nåde om man bara kunde få lite lugn och ro och njuta av lyckan liksom. Men då tyckte bilen det var en bra ide att lägga av.

I fyra dagars tid och alltför mycket pengar spenderade på verktyg och annan skit har en ynka liten skruv besegrat oss.

Men man får väl vara glad att det blir en kall vinter på cykel på Faluns oplogade gator än cancer iallafall.

Nu ska jag återgå till studierna, gråta en skvätt och hoppas på att jag får återse mina barn 2023, för det lär väl vara typ då jag skrapat ihop mina 180 hp och kan bli tråkig kontorsråtta.

Jag är för övrigt inte bitter ifall någon undrar.

Kortweekend

Tog barnen med mig igår och hoppade på tåget ner till Stockholm för att hälsa på syster med familj.

Wihooo!

Både roligt och skrämmande.

En ledig dag

Har jobbat som en galning de senaste månaderna att det kännts som att man inte haft ett liv över huvudtaget. Jobba-äta-skita-sova har mantrat varit. Stundvis har man varit bra sliten och dränerad på energi.

Julen kom och försvann i ett nafs så fort att jag knappt minns den. Iväg och jobba igen, besikta bilen som blev underkänd, det kom lite snö som töade till is och lite mer snö på det.

Men idag tittade solen fram och jag och barnen tog oss en sväng till lekparken och myste lite. Och så var det för att barnen var uttråkade och halvt odrägliga.

Men ja, vi lever iallafall.