Så himla somrigt

Pool utan för dörr´n, bara att hopp i.

Så himla somrigt liksom, vem kommer på tanken att åka utomlands nu?!

Mellsta camping

När jag gick igenom bilderna från Furuvik hittade jag lite bilder från när vi var i Borlänge på Mellsta campingen för två veckor sedan. Hade väl glömt bort dessa antar jag.

Men ja, jag och barnen hade tråkigt och ville åka på utflykt. Dessvärre vart det väl inte riktigt som planerat.

När vi svänger in på campingen började det regna. Alltså verkligen översvämnings-regna.

Så vi började utflykten med att fika i bilen.

Gick för att titta på djuren. Eller ja, det var inte så mycket att se på mer än lite getter.

Men "Getis" hade fått bebisar och "Getis" blev iallafall uppskattad.

Avslutade vistelsen genom att titta på en husvagn som skulle fara vidare. Överlag så vart det väl inte så många Wow från barnens sida om man ska se det som ett utflyktsmål.

Ett minus var dock att det regnade så vi inte kunde leka i den fina plaskdammen de hade där. Men slutbetyget blev avsaknaden av frågan "kan vi åka hit igen?", så jag antar att detta inte var så wow-igt.

Inte så tokigt slut på dagen trots allt

Middag på altanen.

Sedan ett iskallt bad.

Värsta chocken!

Jag fick mig en verklighets-chock utan dess like i dag.

Jag kollade nämligen mitt schema för sommarkurserna. Och vet ni vad? Nästa vecka börjar tentorna. Alltså sluttentorna på kurserna som man har när kurserna avslutas vid sommarens slut.

Sommarn är alltså snart slut och jag har inte ens badat ännu. Jag har inte ens haft sommar färdigt, den har ju knappt börjat, den har ju regnat bort istället.

/Lurad och bedragen.

Då har vi gjort Furuvik

Tidigt i fredags morse väckte jag de övriga i hushållet och sjasade ut dem i bilen, fort skulle det gå så vi kunde hänga på låset i till Parken.

Efter två timmar och en kiss-och-kaffe-paus var vi framme.

Någon form av apa, schimpans är det väl va? Ibland kände jag att jag förväxlade barnen med dem.

"Yeeeeyyy, vi är på Furuvik!" Eller?

Jag och Alexander åkte nån balja i vatten, något form av safari var det, minns ej vad den hette, men denna snygging bodde iallafall där.

Sedan var det dags för karusellerna.

Bildbevis på att även jag vågade åka hiskelig berg-och-dal-bana.

Den här killen vet hur man gjorde av med åk-biljetterna.

Små kängrusar, som man tyvärr inte fick ta med hem, men det hade varit gosigt med en i soffan.

Sedan såg barnen ut så här, då kände vi spontant att det var dags för hemfärd. Alla var nöjda och glada men ack så trötta.

Nej det är ingen ålderskris

Men idag hopopade jag och Alexander på tåget ner till Västerås för att titta på en bil, som jag också köpte.

En sportvariant som var skitrolig att köra hem sedan.

Ujuj vad den gick. Nu kunde jag till och med köra om folk vilket jag inte kunnat göra med den gamla Volvon från anno 1793.

Nej, jag har inte gått under jorden

Det har bara regnat så mycket den senaste veckan så vi har liksom inget gjort.

Alexander har varit på kollo hela veckan, men det sög ju att allt det roliga de skulle göra förstördes av regnet, men han verkar då nöjd med veckan.

Jag kom in på mina förstahandsval inför höstterminen, kaninungarna är sjukt söta och börjar skutta runt ut ur boet och Linnéa vinner första pris i tävlingen "Stans största dramaqueen".

Nu blire schweizernöt och Ronja Rövardotter.

Herrejessus vilken vecka!

Ja denna vecka har varit hektisk och händelserik må jag säga.

Förra lördagen tog jag med mig pojkarna till Säterdalen efter en förfrågan från en gammal bekant jag inte träffat på år och dar.





Vi hade vädret med oss och barnen lekte och hade en massa skoj.

På måndagen var det dags igen för ett nytt akutenbesök med Oscar. jag är glad att jag inte jobbar på akuten för herre min je vad folk det var där!

Så efter en si så där 8 timmars väntan fick vi träffa en läkare som konstaterade att det är ett bråck Oscar har och skulle sätta upp honom i Op-kö, som skulle ske efter sommaren.

Det var alltså så att det är tarmen som ploppar ut ur ett hål och de ville att vi skulle sitta och ploppa tillbaka tarmen in i magen igen under hela sommaren.

På tisdagen skulle Linnéa få en vaccination på BVC och på vägen in i deras lokaler ringer M och meddelar att Oscar än en gång sitter och gråter av smärta.

En aning stressigt blev det så det blev bara hem för att byta barn och packa ihop lite saker och åter igen in till akuten. Där tog de nu, efter det tredje besöket ett beslut att han skulle opereras på en gång så på tisdag kväll låg han på operations-bordet.



Förberedd i väntan på operation.

Tack och lov blev vi utskrivna på onsdag förmiddag.

Jag fick inte bara trevligt besked om att vi fick åka hem, utan jag fick också ett telefonsamtal ang en tjänst jag har sökt och blev kallad till intervju efter semestern. Men bara för att jag så jättejättejättegärna vill ha den tjänsten kommer det bergis att gå åt skogen med min vanliga tur. har ingen aning om hur många fler som slåss om denna tjänst.

De följande dagarna efter har mest bestått av grin och skrik då Oscar var lite ur form efter operationen.

På fredag kväll konstaterade jag och M att vi har ju knappt hunnit sett varandra sedan han kom hem så vi slog på stort och hyrde film och köpte pizza.

Vips så försvann hela helgen och nu sitter jag här åter igen ensam med barnen i två veckor till.

Hur är det ens möjligt att tiden går så fort?