torsdag 30 september 2010

Oscars nya stol.

Alexander gick på eftermiddagspasset på dagis idag, vi bytte för att de skulle ha en fest.

Så medans han var där, kom posten och ringde på dörren och hade med sig Oscars stol. Jag trodde ju att det bara var att ta ur den ur paketet och fälla upp den, men ack så jag bedrog mig.



Den kom i flera olika delar, och beskrivningen var ju inte mycket att hänga i julgranen, det kan jag då lova.



Men efter en stund så fick vi ihop den tillslut.



Och så här glad blir man av att få en helt egen stol. Det var ju ascoolt ju.



Helt klart godkänd!

Om en halvtimme ska...

... Alexander gå in och borsta tänderna inför natten, vilket jag också meddelade honom. Han stånkade och pustade och ville inte så gärna gå med på det.

Efter en mindre diskussion säger han "Ja men måste jag? Jag gjorde ju det igår och i förrgår juh!".

Den ska jag också köra med när min framtida arbetsgivare undrar varför min helgledighet börjar redan på onsdagen.

Med risk för att få...



... böter för förargelseväckande betéende, men när jag ser detta berg med tvätt som ska in i garderoberna, överväger jag att bli nudist.

Nackdelen med att ha...


... hund.

Man kan glömma rena golv, det är ett som är säkert.

Så det är tur att Rusta säljer billiga dammsugare, för de förbrukas med jämna mellanrum på detta bygge.

Jag köpte den näst sista på Siba, trodde att det skulle vara kvalitta på den, men den brann upp. Bokstavligen.

onsdag 29 september 2010

Ikväll när jag går...



... och sover åker första plåstret på. Hoppas de fungerar nu.

Har testat bland annat tuggummi men de var helt värdelösa, likaså en "plast-cigg" av samma märke.

Testade dock Zyban för några år sedan och det var busenkelt att sluta med dem. Men så började jag igen, och nu efter att Oscar föddes fick jag Zyban igen, men det gick inte alls denna gång. Tyckte jag rökte mer istället.

Kanske jag ska rota fram de Zyban som finns kvar och köra dubbelt?

Hoppas bara inte att jag på resans gång blir singel och får soc-omhändertagna barn för att jag låste in dem i källarförrådet.

Facebook på 90-talet.



Alexander kom och frågade om han inte kunde få denna "Kakkalog". Vart lite förvånad att dessa existerade fortfarande.

För er yngre läsare som inte vet vad det är, så är det en telefonkatalog. Den fungerar ungefär på samma sätt som Facebook, fast i papperform, typ år 1992.

En nackdel är att om man vill Gilla en person, bör man skriva med blyerts. Bläck går inte att deleta.

Jo, det ÄR sant. Vi hade det så då.

Bantarmiddag.



Vi har varit ute ett par timmar i lekparken med dagiskompisarna och jag var vrålhungrig när vi kom in.

Hade sådan tur att M kom in samtidigt, så medans jag matade Oscar stekte han på lite bantar middag åt mig. Jodå, det är mina båda två, dränkta i ost och flottig dressing.

Kommer helt klart ha tappat minst tre kilo tills på fredag. Men det beror ju också på åt vilket håll man räknar på vågen. Vänder man på den bak och fram ger det väldigt ofta glädjande resultat.

Min morgondepression...



... har nu försvunnit. För nu lyser solen varmt och gott.

Fast det är bra deprimerande att veta att temometern snart står på -30 grader.

Molusk-jävlar...

... nu ska ni dö!

Alexander fick för evigheter sedan en molusk, som tills idag har blivit ännu fler. För varje som försvinner ploppar det upp sju nya.

Rinde VC idag för att höra om de kan ta bort dem. Såg på nätet att det fanns flera olika preparat och olika tips för att få bort dem, så då borde väl VC också kunna fixa det tyckte jag.

Men hon jag pratade med sa att det gick då appseluuut inte, det var bara att skära bort dem isådanfall, och det är uteslutet.

Så jag såg ett tips i en forumtråd att man kunde försöka utrota dem med lite zink och plåster, så nu har vi laddat med zinkpasta på vägen hem.

Kanske lite bökigt men nu ska de där äckelpottorna väck.

Familjen katt.

Ibland när jag har för mycket tid över åt sådant som inte är vettigt, sätter den lilla tankeverksamheten som finns kvar igång.

Jag kom nämligen på, att om man tar den första bokstaven i våra namn, och placerar dem med den äldsta först och yngsta sist blir det: M J A O.

Tyckte det var lite roligt med tanke på hur förtjust M är i katter.



Pappa M försöker imponera på Zlatan.

Väck-Anders.

Väck-Anders är en ful fisk som kommer när jag sover som skönast. Väck-Anders vill inte att jag ska få sova något mer, och han kan verkligen dra upp en ur sängen.

Han brukar först stå och ruska lite på mig, men om jag inte vaknar då kan man räkna med att bli nypt i näsan eller kinderna, få örfilar och sådant där. Ibland sätter Väck-Anders sig uppe på mig också.

Skulle någon av dessa metoder inte fungera spelar han helt enkelt på empati-kortet. Skriker saker så som "Jag är hungrig, jag svälter ihjääääääl".

Väck-Anders är en karaktär Alexander har hittat på, och fråga mig inte hur han kom på namnet. Han vet att jag inte gillar Väck-Anders, för hans besök är förenade med smärta.

Så om jag inte är snabb nog upp ur sängen, kan jag få hör "Om du inte kommer upp så kommer Väck-Anders". Är det fler som har en misshandlande Väck-Anders hemma, eller är jag ensam om att tycka det är så gött att ligga i en mjuk säng under ett varmt täcke en lördagsmorgon?

tisdag 28 september 2010

En sådan där Joppe-hund igår...


... igen mötte vi på vår promenad.

Var uppe i skogen och kom till ett ställe där två vägar möts, och endast en stor buske skiljer dem åt.

Då kommer en sådan där liten Joppe-hund rusandes i full kareta emot oss och skäller som fan.

Nu hade han tur att han stannade en bit ifrån så Pricken och Joppe-hunden möttes aldrig, men det hade likväl kunnat sluta i slagsmål.

Sedan kommer matte. Ursäktar sig med "Oj, jag såg er inte". Nej, det var ju ganska uppenbart att hon inte gjorde det. Då finns det två andra alternativ. Fungerande inkallning eller ett snöre, även kallat koppel.

För hon har inte en aning om vad jag har i andra änden på mitt snöre. Jag tror, att hundar precis som människor inte gillar andra av sin art. Man kan ju inte älska alla liksom.

Pricken har en fetisch på att hata alla Golden Retrievers.

Nu tror jag i och för sig att det kan ligga en rejäl skopa avundsjuka bakom. Hon är ju en finsk lapp med snea tänder, som har ursprung som renvallare ute i de stora mörka kalla skogarna. Tjock är hon också.

Men Golden hör man ju direkt hur glamoröst det är. De får säkert springa och hämta goodibags överallt. Gå på Blogawards och sådana där grejor.

Jag har fått en award.



Jag har fått en award av MammaBea.se.

Med den här awarden ska man berätta 3 saker
som ligger en varmt om hjärtat och visa en favorit bild.
Samt skicka vidare den till 5 andra bloggar.



Ni som har följt bloggen vet ju att när jag inte springer på Ica, så sitter jag hemma och dricker kaffe, eller så svullar jag i mig chokladkakor på kvällarna när barnen somnat.

Så tre saker som ligger mig varmt om hjärtat alltså (kan även kallas för fula ovanor):

Ica Maxi

Marabou Schweizernöt

Euroshoppers Bryggkaffe


De fem bloggar jag skickar vidare awarden till:

Ingen faktiskt. Inte just nu iallafall. För jag vet inte vem som ska få den.

Istället tycker jag att du som tycker du förtjänar att bli awardad för ditt bloggande plitar ner ett gästboksinlägg och skriker "JAG VILL!".

De fem första som vet vad de vill får helt enkelt en award :)

Precis som Tony Soprano...



... tror jag att Alexander kommer arbeta inom the waste management business när han blir stor. För han har tillsynes uppfunnit multikällsortering.

Vardagsspänning.



Att göra något utöver det vanliga sägs ju ge en kick. Alltså att göra något sådant där vågat, sådant som inte är för fegisar. Leva lite farligt.

En del hoppar fallskärm eller bungyjump. En del dyker med hajar. Andra klättrar berg och somliga lägger sig helt enkelt bredvid en bebis.

Det här med blommor och bin...

Alexander sitter och tittar på Bolibompa och käkar frukost, och nyss var det en musikvideo på Bolibompa.

Tycker Bolibompa/SVT har en bra blandning på folk, dvs invandrare, svenskar, friska, handikappade, långa, korta, tjocka, smala osv. Alla ser olika ut i tv:n, precis så som det är utan för ens egen dörr.

Men idag på musikvideon var det en ny grej. Det var nämligen så att flickan i videon hade två pappor. Det var första gången jag ser ett homosexuellt par i Bolibompa. Alexander verkade inte tycka att det var något konstigt med att tjejen hade två pappor, så so far so good.

Men jag funderar på om jag ska fråga honom om han vet om att det finns en del barn som har två mammor/pappor istället för en av varje. Eller så låter jag det vara och hoppas att Bolibompa kan ta upp denna diskussion på ett pedagogiskt sätt. Jag har en känsla av att jag kommer få en del frågor jag inte har svar på. Och SVT har ju faktiskt redan sagt A...

För övrigt så hoppas jag att han tittar på Bolibompa när han är 15 år också, vill inte ta den diskussionen heller...

måndag 27 september 2010

Shit, nu ligger bloggen som...

... bubblare på Bloglovin :O

Nu fick jag ju en liten släng av prestationsångest.

Den stackars ensamma pojken i skogen.



Det var en gång en pojk som ville gå ut i skogen och äta mellis. Han ville så gärna inviga den nya termosen han fått av sin farmor.



Medans han satt och åt sin macka i godan ro...



... hoppade det fula skogstrollet Stjärt-Berta fram.



Det fula trollet lurade den stackars lilla pojken att hon skulle få smaka en tugga.



Men i själva verket så tog trollet mackans och sprang hem till sin stora sten.



Och där bakom stenen mumsade det elaka fula trollet i sig pojkens smörgås.



Och den stackars lilla pojken fick sitta i skogen frusen och hungrig.



Men så kom den stora stygga vargen. Men den frusna hungriga pojken ville inte bli middag, så han lurade bort vargen genom att kasta en pinne in i skogen åt vargen.



Då blev han så nöjd och glad igen.

Fan vad ofräscht!

Det här är så äckligt att inte ens sjalen kan dölja det. Om jag inte gör om den till burka då förstås.

Men jag stoppade precis ner Oscar i sängen och går in på toa och sköljer hans napp. Han är lite snorig och har kräkits, så den var inte så fräsch. Tittar mig i spegeln och ser att jag har en snorkråka mitt på näsan.

Och den kom inte från mig.

En annan soft grej...



... men bärsjalen är att man slipper behöver känna stressen shit-jag-har-kaffefläckar-på-tröjan-och-hittar-ingen-ren-tröja innan man går ut. Bärsjalen döjer det mesta så man kan gå iklädd både kaffe, philadelphiaost och lite annat smått och gott och ingen märker det.

Som bonus ser man mycket smalare ut än vad man egentligen är, för Oscar och sjalen trollar bort den där stora degiga magrutan jag har. Är ju ingen sådan där träningsnarkoman som bantar bort graviditetskilona på en månad efter förlossningen.

Vem vill det när det är så gott med bullar?



Så jag traskade iväg till dagis och kände mig smal, snygg och ren och möttes av en ledsen Alexander. Han var ledsen för att hans dagiskompisar ville leka Batman och han ville leka spion. Han tyckte de var fjantiga.

Vi samlade ihop oss och jag kände mig så smal och snygg när vi trippade ut från dagis. Men säg den lycka som varar.

När vi är nästan framme vid grinden säger en liten tjej "Men ojj vilken stor mage du har!".

Wiiiiho!

Ibland är livet på ett sådant där spår när allt går i ens väg. Eller det mesta iallafall.

I normala fall hade jag troligen vid denna tidpunkt närmat mig vårt hem, dyblöt i svett, efter att ha lämnat Alexander på dagis.

Istället sitter jag vid datorn och dricker kaffe. Orkade inte med dagis idag så jag gav Alexander en hundring och skickade ner honom till stan, sa att senast kl 12 ska han vara hemma.

Jag hoppas bara ingen var så dum nu och gick på det där. Nej, vi har sådan tur att sväris går på kurs, och erbjöd sig att lämna Alexander på dagis, så Oscar får sova ifred. Han blir ju jämt väckt pga dagis, och jag tycker synd om honom.

Så nu kommer sväris att carpoola till dagis vilket är jätteskönt. Nu kan jag sitta med min utgnuggade mascara från gårdagen och dricka kaffe utan några snygghetskrav från dagis.

Man vill ju inte se sliten ut så de andra börjar prata bakom ryggen på en. Så som jag och en annan dagismamma har gjort om just andra dagismammor.

För övrigt så tror jag blixten slår ner i vårt hus denna vecka så vi blir hemlösa. Det vore typiskt min tur, att när man hittar en fungerande lösning på ett "problem", då måste det hända nån skit som sabbar allt.

Lite sådär som när man sparat ihop pengar till nåt speciellt, och när det väl börjar bli en större summa och målet snart är nått, då får man som ett brev på posten en liten notering ifrån ens katt:

Hej älskade matte!

Jag vet att du har samlat pengar under en längre tid och har varit duktig att panta dina burkar och kan snart sticka på en shoppingweekend i London.

Men min spåkula säger att jag är jättesjuk och måste åka till doktorn. Spåkulan säger också att försäkringen inte täcker, så det blir ingen shoppingresa till London för dig.

XOXO Din sjuka katt


Så jo, blixten kommer troligen alla gånger slå ner i huset denna vecka.

söndag 26 september 2010

Dagens i-landsproblem.

Nu ska jag berätta om ett riktigt i-landsproblem man kan få om man är sådär snål och handlar på Rusta.

För ett år sedan hade jag ett sådant i-landsproblem att jag hade råd att köpa mig en ny digitalkamera. Saken var bara den att den slukade batterier tills jag insåg att den ska ha uppladdningsbara batterier. Världens i-landsproblem.

Så glad i hågen tog jag mig en promenad till mitt hemkvarter Rusta för att köpa billiga uppladdningsbara batterier.

Iallafall så är batterierna helt värdelösa. När kameran tjuter att batterierna är urladdade så stoppade jag dem i laddaren som medföljde och trodde de skulle börja laddas automatiskt, men det gjorde de minsann inte.



När de laddas ska en röd lampa lysa ända tills den blir grön, då är de färdigladdade.

Och jag fattade inte varför de aldrig laddade ur, kameran sa ju att de var slut på juice i dem.

Så jag tog mitt i-landsproblem och stoppade i batterierna i en ficklampa, och se där, det fanns visst lite kräm i dem endå trots allt. Så när de hade legat och lyst slut i ficklampan en sisådär två timmar, DÅ gick det att ladda dem.

Men då skapade detta ytterligare ett i-landsproblem då jag vart utan kamera i ett par timmar + laddningstiden, och jag gillar inte det då jag använder den så mycket. Lite sådär som när man känner sig naken utan mobilen fastklistrad på kroppen.

Så jag satt här och klurade fram och tillbaka vilka batterislukande saker vi har här i hemmet, kanske jag kunde slippa ett i-landsproblem om jag åtminstånde kunde förkorta urladdningstiden?

Men så slog det mig, Alexanders Flexitrax-bana, den blev en riktig dyr historia. Inte bara i inköp, utan även i drift med tanke på hur den vräkte i sig batterier.



Så jag stal en av hans bilar till banan och använder den till att ladda ur batterierna. Men det gör inget. Han leker knappt med bilbanan längre (kanske för att jag har gömt den högt upp i en hylla för att jag tröttnade på att flyga åt helvete när jag jämt halkade på den på parkettgolvet?) och den har knappt några hjul kvar iallafall, så...

Så idag, som så många andra gånger, låg lilla bilen på köksbordet, hjälptlöst upp och ner och rullade hjulen för fullt i vädret. Sådär som en skalbagge som trillat omkull på rygg och inte kommer upp igen. M kommer hem och ser det och säger "haha, har batterierna i kameran tagit slut nu igen eller?". Och nej, inte fan lyste den röda lampan tidigare på kvällen när jag hade hoppats på att det skulle ske mirakel efter mina ansträngningar.

Har en känsla av att det blir inga bilder i morgondagens blogginlägg.

Så vad har vi lärt oss av detta under det senaste året?

1. Handla på Överskottsbolaget nästa gång?

X. Sluta vara så förbannat snål och köpa (dyra) kvalitetsgrejor nästa gång?

2. Inser att min lösning var den mest optimala i vårt konsumtionssamhälle och satsa på den även nästa år?

Lättlurad patient.

Alexander har varit hemma hos sväris näst intill hela dagen idag, och när han kom hem ville han leka doktor och jag tyckte han skulle duscha mm så han är ren till dagis imorgon.

Men så kom jag på världens smartaste idé hur jag skulle få detta gjort utan gnäll samtidigt som vi lekte doktor. Jag förde honom som patient helt bakom ljuset.

Eftersom han skulle opereras behövde han gå in och duscha bort alla bacillerna på kroppen och borsta bort alla tandtrollen. Och så opererade vi bort de långa smutsiga naglarna också. Gick hur smidigt om helst.



Så när patienten var ren började jag kludda lite på honom. Precis som en riktig doktor så måste man ju markera vart man ska operera. I detta fallet så skulle hans hjärta lagas samt att en envis bajskorv skulle opereras ut.



Sedan gjorde vi ett pricktest som visade att Alexander var allergisk emot lördagsgodis. Slängde in lite restylane också när vi ändå höll på.



Även jag vart lite ihopsydd. Fick genomgå ett pricktest också. Av svaret att dömma var prognosen så illa att jag endast kan äga damm samt en hamster.

lördag 25 september 2010

Som de uttråkade småbarnsföräldrarna...

... vi ibland kan bli måste man ju roa sig med något. Eftersom vi inte orkat dammsuga i dag så blev nöjet att köra lite lydnad med köttbulle-hunden.



Ooooh, my precsious, my precsious.



Ooooh, even more my precsious, my precsious.


Bytesmarknad.



Fick gå upp tidigt i ottan idag då sväris drog med mig på bytesmarknad i Rättvik.

När vi hade fyndat klart där drog vi hemåt men stannade till i Grycksbo där de också hade bytesmarknad idag.

Och shit vad grejor vi fick med oss hem. Förutom en massa kläder blev det badbalja, lära-gå vagn, babygym, dyr skötväska, mobil till spjälsängen bland annat. Och för allt gav vi kanske en 800 kr.

Enda nackdelen var att när vi skulle betala i Grycksbo fick vi stå i kö i två jäkla timmar! Never again säger jag bara.

fredag 24 september 2010

Inget vansinnesutbrott...



... men jag börjar förstå vad hon i lampaffären menade med det hon sa.

Däremot är jag tämligen säker på att M kommer få ett utbrott imorgon när han vaknar.

För efter monteringen insåg jag att han kommer slå i huvudet i lampan varenda gång han ska passera den.

Tur man är kort i rocken.

På frågan om...



... dessa var lätta att montera så svarade hon på lampaffären att man lätt kan få vansinnesutbrott om man inte har något tålamod.

Men jag har ju hela helgen på mig.

Skynda fynda!



Ragge är till salu för endast 25 öre tassen efter sitt kräk-party.



Eh, jooo, du ser rätt. En kräka på NYA och DYRA ryamattan.

Så skynda att fynda, det är inte varje dag man kommer över en äckelpotta till vrakpris.

torsdag 23 september 2010

Den moderata arbetslinjen?



Barnarbete; nästa steg i arbetslinjen?

I sådan fall har Alexander sitt på det torra.

Jag sa faktiskt fel...

Jag hade lovat Alexander att han skulle få popcorn om han åt sin lunch, och efter det följde det en angenäm diskussion.

Alexander: När jag jag få påkkån? Kan du göra påkkån snart eller??

Jag: Så som du tjatar tror jag nästan att du blir utan.

Alexander: Men din dumma kärring!

Jag: Hörrö du du, sådant där språk använder du inte!

Alexander: Förlåt då, jag sa faktiskt fel! Jag menade pruttfis faktiskt!



Jasså minsann, du ville ha popcorn sa du...

onsdag 22 september 2010

tisdag 21 september 2010

Jag är ingen sådan där saftande...



... och syltande mamma som dessutom hinner med att laga 7 olika barnmatsrätter á la kokbok från BVC.



Faktum är nog att jag gör Oscar en stor tjänst.



För BVC har aldrig sett min exeptionella kokkonst.

måndag 20 september 2010

Vi struntade i dagis idag...



... och istället satte vi på oss stövlarna på fel fot och traskade ner till stan.



Vi hade bestämt att vi skulle gå till bibblan, men först så skulle vi leta efter en mössa och vantar åt Oscar. Utbudet var som väntat, rosa och blått. Så det fick bli detta Nalle puh set, då det var det enda jag hittade som inte var blått. Eller rosa.



Vi mötte dagiskompisarna från gatan på stan, tog sällskap med dem en sväng innan vi gick till Ghandis husvagn och köpte korv.



Självklart skulle det tas äckel-bilder också. Det kan alltid vara värt att minnas hur tuggad korv med bröd ser ut.



Efter bibblan skulle det naturligtvis klössas på de där förbannade kårbockarna som står överallt på stan. Varenda unge ska klättra på dem men ingen kommer upp på dem för egen maskin, vilket oftast slutar med gråt av en eller annan anledning.



Hunden däremot var mer i min smak.



Medans vi väntade på bussen hem sprang vi in på Babyproffsen en sväng, och där hittade jag en tingeltangel-elefant åt Oscar, som blev uppskattad av dem båda.



Världens sötaste pojkar :)