Nerspydd.

Visst sa jag att denna dag varit lite skit?

Dessutom är det min enda rena torra tröja.

Lite av en skitdag hittills.

Jag har inte riktigt kommit in i morgonbestyren av att helt plötsligt vara själv med barnen nu, och jag tycker inte vi har någon rutin alls på något alls.

Så vi kom ut sent med Pricken, tog en längre promenad och sen en sväng förbi lekparken och kom in vid lunch igen.

Tycker det märks att det har varit extremt rastlöst och tjatigt de senaste dagarna här på förmiddagarna så jag tänkte att vi kunde gå ut och göra av med lite morgonspring i benen.

Skulle skicka iväg en massa Tradera beställningar, men då krånglar fortfarande skitbanken Nordeas internet bank och jag kommer inte åt konton eller nåt alls och kunde se vem som betalt etc, och det kunde jag inte igår heller, samma problem då.

Funderar seriöst på att byta bank, tycker de blivit så värdelösa på sistonde, iallafall nätbanken. Alltid krångel och uppdateringar hit och dit som ställer till det. Jag betalar ju faktiskt för detta, och då tycker jag det ska fungera också.

Och jag har fått skitont i halsen nu också, och kallt är det ute :/

Nu ska jag hjälpa Alexander med hans nya Kalle Kunskaps dataspel, sedan ska det väl förberedas lite inför morgondagen, då är det slut på semestern.

Medans jag ändå spyr galla över apoteket...

... kan jag ju fortsätta med denna artikel jag läste i aftonbladet idag: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7699776.ab

En liten tanke jag har, är att dessa fattiga sjuka pensionärer borde väl egentligen vara de mest lojala kunderna, trots sina betalningsanmärkningar?

Oavsett anmärkning eller ej, så tror jag att de aldrig skulle våga missköta dessa avbetalningar på medicin de behöver för att inte dö, men som de för den sakens skull inte har råd att betala på ett bräde.

Det framgår ju även att en av personerna i artikeln aldrig misskött sina apoteksbetalningar heller medans han hade krediten, trots anmärkning.

Lite anmärkningsvärt att de då blir nekade ny kredit, trots att Johan Wallér, vd för Sveriges apoteksförening, svarar " – Det svaret är entydigt nej." på frågan om pengar och ekonomi är viktigare än liv och hälsa.

Det ser inte så ljust ut.

Detta är vad man ser utanför min port till huset. Precis. Ingenting med andra ord. Ett totalt jävla mörker.

Inte en lampa fungerar. Bäcksvart. Nästan iallafall. Hyresvärden satte upp en sketen lampa på husknuten som avger ett svagt organe sken som inte är till någon hjälp alls.

Jag vågar knappt gå ut efter klockan 21. Man vet ju aldrig vem som lurar där ute.

Det skulle lätt kunna gömma sig en galen mördare där. Eller den ilskna älgen som springer här i skogen bredvid. Eller ett spöke.

Nu ska jag iallafall tanka Oscar så han är en go och glad bebis som sover hela natten. Det borde jag också göra. Klockan ringer 6:00 imorgon. Dvs om fem timmar. Hu!

Nu var jag väl elak.

En annan biverkan preparatet har, förutom en kopiös mängd med dregel, är att katten under några minuter kan döda med blicken.



Jag tror han vill torka munnen på min kudde. Som hämnd liksom, nu när jag har nytvättat hår och allt.



De andra undrar vad det är för en festlig dinglande orm Ragge har i munnen. Går det att leka med den tro?

Jag har hört många sjukskrivna...

... säga att de behöver inte längre gå till VC, eftersom FK numer friskförklarar alla via sina försäkringsläkare. Spelar ingen roll vilken åkomma man har så blir man vips frisk, bara sådär, utbildade läkare kör man över i ett nafs.

Men nu tror jag bestämt att Apoteket försöker ta över den rollen.

När jag går till en läkare eller en veterinär för att få mediciner, så litar jag på att denne, efter många års utbildning och många år i yrket vet vad denne pysslar med.Står det att jag ska ta två tabletter om dagen så är det två tabletter om dagen.

Men apoteken verkar inte riktigt dela läkarnas åsikter, utan de ska stå och leka läkare i kassan, och man ska behöva basunera ut sina "problem" på ett smockat apotek och nästan försvara sig att man behöver ha sina läkemedel.

Som en av mina astma mediciner till exempel. Där har en läkare på lung och allergimott. ordinerat 2 gånger dagligen eller vid behov. Det betyder att jag ska ta den två gånger om dagen, men fem gånger om dagen om jag behöver det.

En sådan inhalator innehåller 180 doser, vilket betyder att den "ska" räcka i 90 dagar. Om jag inte har några extra besvär dvs.

Så en gång när jag skulle hämta ut mer astma medicin, då kom jag för "tidigt", för den sista jag hämtat ut "ska" räcka i tre månader enligt apotektstanten, och då får man hämta efter tidigast två månader igen.

Försökte förklara för rikspuckot att jag kan inte ransonera mina astma anfall. Fick jag välja skulle jag inte ens vilja ha astma. Men hon vägrade. Jag skulle gå utan astmamedicin i ca en månad till innan jag fick hämta ut.

Jag frågade henne vad hon hade på förslag då när jag får nästa astma anfall? Låter det vettigt att jag ska slösa på resurser och ringa en ambulans, eller ta upp en plats på akuten och deras knappa resurser för att hon ska vara vrång, utan att det ens finns fog för det?

Fick inget svar på de frågorna.

Efter mycket om och men, gick hon med på att kolla i datorn och såg meningen "eller vid behov", men jag skulle veta att "det fick gå för den här gången då". Men det var fan på nåder, bara så jag visste det.

På den tiden jag åt Waran, fick man en burk på 100 tabeletter, men den hade ingen intervall. Detta berodde på att dosen ändrades efter varje PK-prov jag tog, så åtgången varierade lite.

Även här vart det tjafs att jag kom för "tidigt" och hämtade ut, kunde det verkligen ha gått åt så många tabeletter på så "kort" tid? Det slutade med att jag fick be läkaren skriva ut ett nytt Waranrecept.

Hade jag överdoserat Waranet hade jag int ens stått i kassan och velat ha mer. Jag hade varit stendöd. Jag hade kunnat vara stendöd redan innan jag fick Waranet också, eftersom att propparna satt så illa till, och höll på att lossna. Alltså var dessa viktigare än astmamedicinen, eftersom jag faktikt kunde dö med lite otur, om jag inte tog dem.

Eftersom jag var på apoteket på Lasarettet gick jag upp till mottagningen direkt och bad om ett nytt recept. Det var väldigt tillfredsställande att knöla upp det i ansiktet på tantan i kassan må jag säga. Väldigt tillfredsställande.

Alltså, två "livsupphållande" mediciner måste jag bråka om att få ut. Men Citodon, som inte är nödvändigt eller kan göra mig sjuk om jag inte får det, det minsann serveras på löpande band.

Pratade med grannen om detta för ett tag sedan, då berättade hon att hon skulle hämta ut mediciner åt sin gamla mamma, som knappt kan gå för egen maskin, och har en massa mediciner. Bland annat hade hon fått ett läkemedel som man inte ska kombinera ihop med alkohol.

Istället för att apotekstanten hade bara påpekat att "med detta läkemedel får man inte dricka alkohol till, för det kan vara farligt", de brukar ju säga det ibland, vet att jag har också fått någon sådan antibiotika nån gång. Utan då frågar hon grannen "är din mamma alkoholist?". Grannen vart både snopen och förbannad och hade helt enkelt svarat "det ska du skita i!". Punkt.

På samma apotek skulle hon hämta ut medicin till sin hund. Då hade veterinären då doserat detta preparat efter hundens vikt och åkomma. Låt oss säga att hon skulle ge hunden två tabletter om dagen.

Då kommer hon till kassan och tanten där börjar fråga hur mycket hunden väger, om det verkligen stämmer om den ska ha två tabletter om dagen, det låter mycket det osv osv. Veterinären måste ju ha doserat fel. Helt klart. Därför ställde denne apotekstant sig helt enkelt och räknade om veterinärens dosering. Utan att ens veta vad det var till för.

Eller som den dagen, för länge sedan, jag satt på apoteket och väntade på min tur. Då satt det en gammal farbror i rullstol i kassan före mig. Han var så skruttig och dan, så det såg ut som att det var århundradets prestation för honom att ta sig til apoteket och hämta ut alla sina tre hundra pillersorter på pensionsdagen.

Då säger den där empatilösa kvinnan i kassan "fast den här burken får du hämta tidigast imorgon, du har intervall på den". Farbrorn försökte förklara för henne, av förklarliga skäl, att det var inte det lättaste för honom att göra att ta sig dit igen, dagen därpå, för han kom knappt ut överhuvudtaget, och att nu var det pension och dags att göra alla ärenden, tills nästa månad.

Men det blev tvär nej från apotekets sida.

Och idag var det dags igen. Skulle hämta ut Ragges medicin emot hans kolijox i munnen. Veterinären hade ringt in ett recept åt mig, med dosering, samt lite extra ifall jag skulle behöva behandla en gång till en vecka efter avslutad behandling. Kanske hade han varit lite extra generös, jag skulle ju faktiskt kunna ringa efter ett nytt recept, men detta spar tid åt oss båda.

Iallafall, när jag står på apoteket och ska hämta ut detta, totalt fem kartonger var det på receptet för att det skulle räcka. Men jag sa att jag kunde hämta ut tre av dem till att börja med, och återkomma ifall jag behövde de andra två.

Men då skulle jag bara få en kartong. För den skulle ju räcka till si och så många dagar enligt apoteksgubben. Så jag kunde ju omöjligt behöva hela kuren veterinären har ordinerat till en katt han inte ens vet vad den har för åkomma. Det står heller inte om det var åt en katt eller åt tio katter. Detta läkemedel används till en hel massa olika saker.

Så jag ledsnade ur och sa att jag ville ha alla fem kartongerna på en gång så fick det vara bra så och sluttjafsat. Då hade de ju lämpligt nog bara tre kartonger hemma.

Så de skulle fixa så jag kunde hämta ut de andra två kartongerna sedan, men jag lovar, att det kommer bli tjafs då också.

Apoteket vet ju bäst. Även fast de inte vet vad det ska användas till eller hur många. Jag har en underlig känsla, av att mitt nästkommade besök på apoteket kommer få mig att vilja säga fula ord.

Men gud så generöst!

Vi gjorde lite pannkaka till middag idag, och efter att ha ätit så man blev proppmät lämnade jag bordet och gick ut på balkongen och tog en cigg.

Efter en stund så kommer Alexander och sticker ut huvudet och säger "Nu har jag tagit bort sockerskålen och pappa har tagit bort tallrikarna, så nu får du diska!"

Tack för den ni! ;)

En regnig eftermiddag.

Tog med barnen ut en sväng på eftermiddagen. Först grävdes det lite i sandlådan och blev lite geggamoja.




Sen vart det lite circus uppvisning. Men vår utevistelse blev kort, för det började regna så vi fick gå in, och regnar gör det fortfarande :/

Nya Mona Lisa.

Alexander har målat av mig.

Gillar att han fångade upp mina långa ögonfransar. Visst är jag vacker?

Åh du heliga röra!

Vi hade inget bättre för oss, så vi kunde lika gärna börja redan nu ;)

Men dra mig baklänges vilken hemsk röra det är här just nu :S

Ett litet framsteg.

Oscar gjorde precis ett litet försök till att vända sig om :)

Har väntat på detta, men han har inte velat. Istället har han sysselsatt sig med att "dra ihop" sig som att han försöker sätta sig upp. Dock utan att lyckas.

Jag skäms!

Men det här är sanningen. Såhär bedrövlig ser stora hallen ut:





Men jag fick en idé nu om hur det ska bli när det blir klart, så det är lika bra att sätta igång, för det kommer ta lång tid endå innan det är färdigt.

Menjag kan inte bara göra om för sakens skull, utan det blir inget gjort förräns jag har hela bilden klar, och det har jag nu ;)

Fyra månader idag.

Jag behövde en ny datamus och nya hörlurar eftersom Alexander dragit sönder de jag hade. Oscar kunde se lagomt munter ut.



Alexander var dock på strålande humör. Men han var så rastlös inne så han tyckte nog det bara var skönt med frisk luft.





På vägen hem stannade vi en stund i lekparken, och Oscar låg på gräsmattan med sin nya leksak.



Alexander gjorde chokladkottar och lite andra godsaker av sand tillsammans med grannens barnbarn som var på besök.



Oscar gillade sin nya leksak, den smakade gott antar jag ;) Tänk att det redan gått fyra månader sedan han kom :)

Gästbloggaren igen om nätdejting.

Jag har kännt mig lite ensam såhär på åldeerns höst så jag bestämde mig för att bjuda ut en riktigt läcker puma på dejt.

Middagen skulle jag såklart vara manligt och jaga fram själv för att fixa pluspoäng.



Middagen bestog av gammal fisk jag rotat fram i diskhon. Men hon måste nog ha vart lite pantad endå den där bruden, för hon ville inte ha det för att det var äckligt, snacka om att hon gått miste om mycket, diskhon är ju rena rama skattkammaren!



Efter middagen tog vi oss en drink hon och jag, allt flöt på smidigt, precis som jag hade planerat...



... ända tills jag var dum nog och tittade ner i glaset lite väl djupt.



Jag var så dum att jag rapade henne i ansiktet, och jag luktar så illa i munnen säger de där människorna, och det tyckte nog även denna läckerbit, för hon sa åt mig att uppsöka tandläkare, sen drog hon.

Fast jag funderar på om hon har rätt? De där människorna har sagt att jag ser hemsk ut i munnen så de ska ringa till den där farbrorn som har roliga piller och sånt.

De pratar också om att jag har en konstig knöl i magen som inte ska vara där, och att de ska hålla koll på mig och hur jag mår. Jag förstår inte riktigt varför, men de ser lite ledsna ut i ansiktet när de säger det.

Storken är ute ur leken...

... för i dagens moderna samhälle fraktas barnen numer med DHL mysigt inbäddade i kartong med artikelnummer och allt.

Lilla hallen klar.

Före:



Mer än såhär kan jag inte göra:



Fast jag förstår inte varför golvet ser pissgult ut på bild, för det är typ "vitt".



Uppskattat av några i gänget.



Igonrera gärna det fula som syns genom dörröppningen, det blir nästa projekt ;)

Nu är äntligen all färg utsmetad och shabby chick listerna ett minne blott. Inte för att jag egentligen vet om det var så stor skillnad på denna bild och den förra jag la in? ;)

Oscar somnade efter mycket om och men när vi kom hem från affären, så jag gjorde klart hallen och hittade på en "ny" säsong av Being human jag precis kollat första avsnittet på.

Och nu tänker jag inte göra något mer heller förutom att rasta Pricken och sedan kolla på ytterligare ett avsnitt och sedan gå och sova.

Hallen blir förhoppningsvis klar imorgon, ser då ut som att klösträdet kommer då iallafall.

M är ju i skolan imorgon, känns så ovant att helt plötsligt bli själv med allt på dagarna när man varit så bortskämd med att vi båda varit hemma. Men mormor frågade nu på kvällen om hon fick låna med sig Alexander på en grej imorgon förmiddag, så det går nog ganska smärtfritt imorgon tror jag ;)

Skitjobbig!

Han är underbar och go på alla sätt och vis, men idag har han varit jättejobbig.

Knölig och vägrar sova, blir övertrött och därmed skrikig och totalt otröstlig.

Men jag tror han kan ha lite magknip. Har har suttit under min näsa, i sjalen, och släppt brakskitar som inte luktade jordgubbstårta direkt.

Trodde jag fått honom att somna för en stund sedan, men det var inte länge han sov, 10 minuter sen var han vaken igen.

Och nu försöker M och Alexander att sova, jag försöker måla klart och Oscar bara knölar.

Inga lyckade resultat alltså.

Att han dessutom är extremt ljudkänslig och vaknar om en mygga fiser gör inte saken bättre. Tror nästan jag ska stoppa honom i vagnen och gå till affären, kanske somnar han då?

Första lagret på plats...

... och nu är det kaffepaus, sedan ska Shabby chik listerna utrotas medans väggarna torkar.

Världens sötaste killar...

... har byggt en koja i Alexanders säng och ligger där och myser just nu.

Funderar på att åka på en shoppingrunda nu när de har det så bra. Alexander deklarerade ju faktiskt att de klarade sig faktiskt själva, och att han skulle vara duktig storebror och mata Oscar om han vart hungrig.

Man kanske ska passa på nu då? ;)

Gud vad jag hatar...

... sådan här röra. Får allergiska utslag även om jag vet att detta snart försvinner ut härifrån.

Väntar bara på att Oscar ska somna, sedan ska jag nog börja måla lite.

Alexander lekte apskötare...

... i morse, eftersom han hade en massa apor i trädet.

Kärlek från mamma gör en odödlig.

Nu på morgonen så låg jag i sängen och drog mig och Alexander höll på att hoppa på mig. Så jag sa nåt i stil med att han skulle passa sig, annars så kanske jag hoppar på honom så han blir mos pannkaka.

Han svarar mig då lite uppkäftigt "Na-na-na-na-na-naaaaaa, det kan inte du, för du älskar mig mest i världen och kommer inte göra mos av määääää-äääääj".

Ja, där fick man svar på tal eller? ;)

Kopparstaden rider på inredningsvågen.

Istället för att lägga dyra pengar på renoveringar, satsar Kopparstaden i år på temat shabby chick.

Jag är helt klart kung...

... på att måla.

Snodde ihop dessa fyra konstverk för ett par minuter sedan ;)

Snart rikskändis, snart så...

Japp, då har man blivit en sådan känd bloggare att man får ställa upp i media.

Igår när vi gick till ÖB så vrålade en journalist/fotograf från lokalblaskan efter oss, inte lätt att vara så eftertraktad att de springer efter en liksom. Kände mig lika känd som Lady Gaga.

Han frågade om vi ville ställa upp på bild till en artikel, och visst tänkte jag och såg min chans till massor av besökare och goodiebags.

Men så sa han åt oss att gå så vi skulle bli med som siluetter i bakgrunden. Tänkte att han skulle säkert göra nåt "gyllesnittet-grej" och började gå vidare.

Men sedan var han bara plötsligt borta, fattade ingenting, vad hände med min intervju? Men jag tänkte att han kanske hade bråttom till redaktionen för att skriva om mig och samlade infon här ifrån min blogg istället.

Så när jag skulle läsa om mig själv i tidningen så ser jag att de har skrivit om en sjö-jäkel! http://www.dt.se/nyheter/falun/article724704.ece

Faa-aan liksom, hur ska jag nu få en massa gratisgrejor?!

Det ÄR dyrt att vara djurägare!

Läste denna inne på hittekatter.ifokus och jag tänkte dela med mig av den, låter precis som något som skulle kunna ske på djursjukhuset här i stan, för här kan de minsann salta fakturor ;)

A woman brought a very limp duck into a veterinary surgeon. As she laid her pet on the table, the vet pulled out his stethoscope and listened to the bird's chest. After a moment or two, the vet shook his head and sadly said, "I'm sorry, your duck has passed away." The distressed woman wailed, "Are you sure?" "Yes, I am sure. Your duck is dead," replied the vet.. "How can you be so sure?" she protested. "I mean you haven't done any testing on him or anything. He might just be in a coma or something."

The vet rolled his eyes, turned around and left the room. He returned a few minutes later with a black Labrador Retriever. As the duck's owner looked on in amazement, the dog stood on his hind legs, put his front paws on the examination table and sniffed the duck from top to bottom. He then looked up at the vet with sad eyes and shook his head. The vet patted the dog on the head and took it out of the room. A few minutes later he returned with a cat. The cat jumped on the table and also delicately sniffed the bird from head to foot. The cat sat back on its haunches, shook its head, meowed softly and strolled out of the room.

The vet looked at the woman and said, "I'm sorry, but as I said, this is most definitely, 100% certifiably, a dead duck." The vet turned to his computer terminal, hit a few keys and produced a bill, which he handed to the woman. The duck's owner, still in shock, took the bill. "£150!" she cried, "£150 just to tell me my duck is dead!" The vet shrugged, "I'm sorry. If you had just taken my word for it, the bill would have been £20, but with the Lab Report and the Cat Scan, it's now £150

Resten av veckan är uppbokad.

När jag får en idé ska den helst ske redan igår, därför har jag och Oscar varit ute och inhadlat lite pyssel.

Klösträdet anländer troligen på fredag och det enda som sedan fattas är en taklampa tror jag.

Lilla hallen.

Nu blir nästa pysselprojekt denna lilla fula hall.

Tack och lov...

... så är tjatlådan snart slut. Jag hjälper mer än gärna till att göra slut på den.

Har redan tjatats om glass och dagen har knappt börjat, och jag har tröttnat med att köra med hoten om att göra likadant som mamman till tjejerna längre ner på gatan gjorde.

Där hade barnen också tjatat om att de skulle ha glass ur deras tjatlåda, så tillslut höll väl hennes öron på att trilla av, och hon fick en släng av psykbryt.

Hon tröttnade helt enkelt, öppnade frysen och tog ut tjatlådan. Vände upp och ner på den i slasken och sen var det sluttjatat om glass där.

Därför ska jag nu skynda mig och betala räkningarna, då kommer jag inte ha råd att inhandla en ny tjatochbråk-låda ;)

Varför måste man jämt vara gravid?

Har stört mig på detta ett bra tag, och jag förstår inte varför jag jämt måste försvara mig att jag inte är gravid. Som om detta ens var något som allmänheten har med att göra, som att jag har nån form av redovisningsskyldighet inför.

I söndags blev jag jätteyr i huvudet och spydde och åkte på världens sprängade huvudvärk. Skulle gå över till grannen på en fika som var inplanerad sedan dagen innan.

Avbokade och sa att jag spytt så jag avstog. Rent spontant kan jag känna att den första frågan borde blir " men fy då, har du fått magsjuka?", istället var frågan "är du gravid?!!!".

Förra sommaren när HGF hade grillfest på gården, och jag valde att vara nykter, av många anledningar, och hade med mig en alkoholfri öl.

Första frågan? Jo men självklart "är du gravid?!".

Denna gång valde jag att vara nykter för att jag hade ansvar över ett barn som jag tänkte kunde slippa se sin mamma ligga asplakat utslagen på gräsmattan och stinker sprit och pissat på sig. Typ. Tycker bara inte barn och fylla hör ihop.

Eller så kanske jag bara ville vara nykter. Helt utan någon speciell anledning?

Dumt av mig, jag vet, jag var ju inte gravid och skulle inte vara chaufför eller jobba så då måste man ju dricka. Annars är man ohyfsad.

Varför kan man inte få vara sjuk, eller nykter bara för att man vill, utan att bli ifrågasatt om man är gravid eller ej?

Jag har ingen lust att stå på HGF´s grillfest nästa sommar och konversera:

- Hej, Jennie heter jag, jag bor i 11:an, är det du som är nyinflyttad i 7:an?

- Ja det stämmer, Berit heter jag.

- Kul att träffas! Jaha, nej men har du knullat nåt på sistonde då? Vad trevligt!

Eller som alla de gånger jag fått frågan "När ska ni skaffa en till då?" eller "Men nu är det väl dags att skaffa ett syskon till Alexander".

Tänk om det inte ens varit fysiskt möjligt att bli gravid igen? Det kanske tillkommit komplikationer som gjort att det inte blev fler barn?

Ska man då stå där med ett påklistrat leende och dra någon lögn för att inte vara en partypooper få julmiddagen? Men att man innerst inne kanske gråter floder över de barn man så gärna vill ha men inte kan få.

Har haft lyckan att inte drabbas av detta själv, men känner andra i den situationen, och jag kommer nog aldrig kunna föreställa mig hur de mår och känner.

Eller som förrförra sommaren, när det var kokhett ute och man höll på att avlida i värmen, så hade jag satt på mig en vanlig sommarklänning.

Då hade grannarna sett mig och så fick jag senare frågan om jag skulle på fest. Nej sa jag, men det är ju så varmt ute.

Ja, vi tyckte du var så fin och uppklädd sa de, jaja, tänkte jag, får väl tacka för den komplimangen då, trots att svetten rann och håret var ett margarinpaket. Men så fortsätter de "Ja vi trodde du gjort dig fin för att du skulle träffa M och göra en till bebis!".

Dessa grannar var fjortisar för ca 40 år sedan. Jag... vart typ mållös.

Och det är väl ändå något som jag själv väljer att berätta.Om jag vill. När jag vill. Inte för att du är nyfiken eller allmänt jävla taktlös.

Inte för att jag har en prydhet som kommer ivägen, men det finns något som kallas för integritet. Tänka ett steg lite längre än vad din näsa sträcker sig.

Vi byggde lite tågbana...

... idag på kvällen, då Alexander ville bygga med sina nya delar han fick från ÖB idag.

Den gick ifrån vardagsrummet...



... ut i hallen, och då hade vi inte ens använt alla delarna :s

Och han säger sig inte ha nån tågbana alls....