"Förlåt Oscar...

Cirkusdirektören presenterar stolt artisten Maja som nästan flög in i staketet.


... jag råkade bara smälla till dig lite!" hörde jag Alexander säga till sin lillebror idag. Han hade råkat tjola in spegeln på babygymmet i Oscars huvud så han blev helt bestörd, fast det var ju en olycka.

Igår blev det bestämt att vi skulle leka med tjejerna längre ner på gatan idag, och efter ett samtal idag kom vi fram till att de skulle komma hit först en stund och så skulle vi gå ut sedan.

Jag tror jag ska bjuda hit dem minst två gånger i veckan, för det var hur enkelt som helst att få Alexander att städa sitt rum för att han skulle få besök.

Jag har kört med samma "utpressning" gällande hans kompis Oliver, att det "vore ju synd om Oliver inte kan leka med dig idag, nu när det är så stökigt på ditt rum". Dock funkar inte Oliver-mutan längre.



Maja har varit med förr och vågar på lite högre höjder...



... medans Alexander valde fegis-utvägen och nästan stannade gungan innan hopp.

Sedan gick vi ut, och strax innan vi gick somnade Oscar så han fick vara kvar hemma med M. Barnen lekte för fullt, och idag stog det cirkus på menyn bland annat. De gjorde kullerbyttor och slog halvt ihjäl sig när de skulle hoppa från en gunga i farten.

På eftermiddagen ringde M och sa att Oscar var helt hysterisk, så det var lika bra att jag hämtade honom. Kilade hem lite snabbt och när jag kommer in och han ser mig blir ungen knäpptyst och ler med hela ansiktet. Undrar när lilla prupp-ungen ska inse att även pappa duger lika bra som mig.

Tog honom gick, stoppade ungen i vagnen och började min färd upp för de få trappstegen till markplan. Helt sjukt, men jag tänke att "gud vad läskigt om spärren i handtaget lossnar och jag fastnar i trappen eller Oscar flyger ur". Han knappt avsluta min tanke innan det faktiskt sker!

Där står jag mitt i trappen, Oscar ligger i vagnen och jag kommer varken upp eller ner. Ingen kommer och kan hjälpa mig och jag kan varken ropa eller ringa upp till lägenheten för hjälp.

Känner paniken börjar växa, för hur jag än gör riskerar jag att Oscar gör illa sig, och inte så lite heller.

Jag beslutar mig iallafall för att försöka dra vagnen upp de två sista trappstegen, och nog fan lossnar spärren på handtagets andra sida också!

Handtaget åker upp och Oscar åker framåt och hasar ner i liften. Minns inte riktigt hur det gick till, inte varje dag man tappar bebis i trappen direkt. Men jag lyckades iallafall lirka ur honom på nåt konstigt vänster med en arm, för den andra var jag ju tvungen att hålla fast vagnen med. Fick ut en filt och en kudde så jag kunde lägga honom på golvet en stund medans jag drog upp vagen.

Nu gick allt bra och Oscar klarade sig oskadd och såg mest ut att undra vad bövelen jag var så uppjagad för.

Tillbaka till lekparken med den andra en liten stund till, sedan var det kväll och dags att gå hem och göra kväller.

Alexander går och lägger sig och bland det sista han säger är att han vill ha en spyhink för det "höll på att komma en sådan här (visar med händerna) stor spy! En JÄTTESTOR spy!" Okej, thank you very much för informationen och behåll gärna bacillerna för dig själv.

Nu är det ungefgär fyra timmar sedan han gick och la sig, och det har fortfarande inte kommit någon "så här stor spy", så jag håller tummarna att det bara var inbillning.

Satte mig och sydde lite och blev klar med två och en halv tröja till åt Alexander. Fattas bara mudd, sedan är de helt helt klara.

Oscar växer ju så det knakar och växer ur det mesta i klädväg så nu är han nästintill klädlös. Hittade tre stycker Pippi bodysar åt honom på en Tradra butik som jag köpte. Nu var det inte Pippi som i Pippi Långstrump utan Pippi som i danska barnkläder av märket Pippi. Minns inte riktigt hur de såg ut, men det var traktorer på en iallafall som jag tror ska gå hem, om nu Oscar har en åsikt om sina kläder överhuvudtaget.

Och som en härlig avslutning på denna ljuvliga fredagskväll ska jag vika den där tvätten jag så passande somnade ifrån i förrgår eller när det var.