Har stört mig på detta ett bra tag, och jag förstår inte varför jag jämt måste försvara mig att jag inte är gravid. Som om detta ens var något som allmänheten har med att göra, som att jag har nån form av redovisningsskyldighet inför.
I söndags blev jag jätteyr i huvudet och spydde och åkte på världens sprängade huvudvärk. Skulle gå över till grannen på en fika som var inplanerad sedan dagen innan.
Avbokade och sa att jag spytt så jag avstog. Rent spontant kan jag känna att den första frågan borde blir " men fy då, har du fått magsjuka?", istället var frågan "är du gravid?!!!".
Förra sommaren när HGF hade grillfest på gården, och jag valde att vara nykter, av många anledningar, och hade med mig en alkoholfri öl.
Första frågan? Jo men självklart "är du gravid?!".
Denna gång valde jag att vara nykter för att jag hade ansvar över ett barn som jag tänkte kunde slippa se sin mamma ligga asplakat utslagen på gräsmattan och stinker sprit och pissat på sig. Typ. Tycker bara inte barn och fylla hör ihop.
Eller så kanske jag bara ville vara nykter. Helt utan någon speciell anledning?
Dumt av mig, jag vet, jag var ju inte gravid och skulle inte vara chaufför eller jobba så då måste man ju dricka. Annars är man ohyfsad.
Varför kan man inte få vara sjuk, eller nykter bara för att man vill, utan att bli ifrågasatt om man är gravid eller ej?
Jag har ingen lust att stå på HGF´s grillfest nästa sommar och konversera:
- Hej, Jennie heter jag, jag bor i 11:an, är det du som är nyinflyttad i 7:an?
- Ja det stämmer, Berit heter jag.
- Kul att träffas! Jaha, nej men har du knullat nåt på sistonde då? Vad trevligt!
Eller som alla de gånger jag fått frågan "När ska ni skaffa en till då?" eller "Men nu är det väl dags att skaffa ett syskon till Alexander".
Tänk om det inte ens varit fysiskt möjligt att bli gravid igen? Det kanske tillkommit komplikationer som gjort att det inte blev fler barn?
Ska man då stå där med ett påklistrat leende och dra någon lögn för att inte vara en partypooper få julmiddagen? Men att man innerst inne kanske gråter floder över de barn man så gärna vill ha men inte kan få.
Har haft lyckan att inte drabbas av detta själv, men känner andra i den situationen, och jag kommer nog aldrig kunna föreställa mig hur de mår och känner.
Eller som förrförra sommaren, när det var kokhett ute och man höll på att avlida i värmen, så hade jag satt på mig en vanlig sommarklänning.
Då hade grannarna sett mig och så fick jag senare frågan om jag skulle på fest. Nej sa jag, men det är ju så varmt ute.
Ja, vi tyckte du var så fin och uppklädd sa de, jaja, tänkte jag, får väl tacka för den komplimangen då, trots att svetten rann och håret var ett margarinpaket. Men så fortsätter de "Ja vi trodde du gjort dig fin för att du skulle träffa M och göra en till bebis!".
Dessa grannar var fjortisar för ca 40 år sedan. Jag... vart typ mållös.
Och det är väl ändå något som jag själv väljer att berätta.Om jag vill. När jag vill. Inte för att du är nyfiken eller allmänt jävla taktlös.
Inte för att jag har en prydhet som kommer ivägen, men det finns något som kallas för integritet. Tänka ett steg lite längre än vad din näsa sträcker sig.
Folk tycker alltid dom har rätt att fråga sånt. Jag vill jätte gärna ha fler barn, men eftersom jag och sonens pappa inte är tillsammans men umgås som vänner förväntar sig många att det bara ska vara för mig att be honom om en till. Han vill inte ha fler barn. Många ytliga bekanta tycker att vi borde ge William ett helsyskon bara för att. Spekulerar osv, jag förstår inte folks intresse av att beblanda sig i andra människor så. Sen kvinnor får inte vara illamående då är dom gravida och är kvinnor sura ja då har hon mens. HELT sjukt, för kvinnor är ju inte gravida eller har mens jämt.
SvaraRaderasv: Va kul :-D . Då vet jag vart jag och sonen ska på fredag. Jätte kul med lite nya lekplatser :)