På skärtorsdagen stoppade vi Oscar i vagnen och han fick agera "bihang med banan", när...
... Alexander skulle ut och agera tiggarbarn.
Han hade stor framgång.
Jag hade också stor framgång, fast med en annan skål. Nämligen den skålen där vi hade stoppat ner bjud-godiset till presumtiva påskkärringar.
Men som alla barn på gatan vet vid detta laget, står det ingen bil på framsidan är det ingen hemma. Och jag sålde ju Hästen för ett tag sedan så endast tre tappra själar hittade hit. Alltså dubbel jackpot för oss.
På långfredagen var vi ute på baksidan och låtsades att vi utförde trädgårdsarbete bara av den enkla anledningen att solen lyste. Så där stog vi och småsparkade på nån gren och hafsade runt med krattan och låtsades vara lika engagerade som våra medgrannar bara för syns skull. Man vill ju inte sticka ut liksom.
Sedan så åt vi våfflor ute i det fria som någon form av försenad lunch. Egentligen var det skitkallt ute men jag tvingade pojkarna att se nöjda ut enbart för att få en fin skryt-blogg-bild.
Ännu ett år har passerat sedan förra påskaftonen och även i år gick övriga icke nämnda familjemedlemmar på att självaste påskharen har varit här och lämnat ägg.
På bild kan man se att Alexander redan har hittat sitt medans Oscar väntar på att det ska växa ägg ur rabarbern bakom Alexander.
Efter lite letande hittade även han sitt ägg.
Godis-Gollum hade inte kunnat vara nöjdare om jag säger så.
Vet inte varför Alexander ser så nere ut, borde inte alla ungar bli glada av godis?
Den här fröken ser iallafall glad ut. Jag vet inte om det beror på att jag, 1; klurade ut att kameralinsen var nersölad med geggigt småbarnsfinger, eller 2; att hon var lyckligt ovetandes över vad hon missat från påskharen.
Sedan har vi varit ute och gungat och lekt i flera timmar, stulit en boll som jag inte vet vart den tagit vägen och kan således inte heller lämna tillbaka den.
Vi gjorde ett försök att få ihop en enklare påskmiddag men det slutade med att Oscar somnade av utmattning, Alexander åkte upp på sitt rum och fick ta sitt griniga humör med sig. Dessvärre stannade inte det griniga humöret kvar på hans rum utan det förföljde oss resten av eftermiddagen.
Efter ytterligare en sväng ute i det fria avslutar den blårandiga pojken Oscar dagen med ett avgrundsillvrål...
... samtidigt som den rosablommiga flickan Linnéa diskar sin napp i hundens vattenskål.
Glad Påsk på och tingeling!
