Så hade han hållt på sedan han vaknade på förmiddagen och så fortsatte han resten av dagen och kvällen också. Som jag säkert har beklagat mig tidigare så har jag så jävla ont i ryggen då bärselen (Babybjörn) inte stödjer ordentligt.
Sedan så är jag troligen så paj i ryggen redan pga min fd arbetsplats hade så värdelösa stolar/skrivbord så man var tvungen att ta morfin när man kom hem. Ungefär. Det slutade iallafall med väldigt mycket sjukgymnastik efter att jag slutade där.
Hur som helst så satt jag här helt grinfärdig. Jag kände bara att "snälla söta, vakna inte än, min rygg går sönder snart". Och han som ska vara pappa duger inte. Som vanligt.
Och jag vet inte vad som är värst. Bära på ungen så man kräks av smärta, eller gå sönder inombords av den stress jag känner när han skriker förtvivlat när han inte får sitta på magen? Ja, det slutar med att han vinner, och får sitta nöjd och glad på min mage, så gråter jag inombords istället över ryggen.
Iallafall så hittade jag en bärsjal på Tradera igår, men den avslutas inte förräns nästa vecka, så jag har den absolut tidigast på fredag näste vecka. Jag orkar inte. Inte en chans i denna värld.
Så näst intill gråtandes av smärta och förtvivlan satte jag mig och plöjde Blocket. Hittade ingenting där. Gick ner i förrådet och plockade fram ringsjalen jag fick och försökte få i ungen där, men jag gav upp, kändes som att jag skulle bryta honom itu.
Jag och M vart "osams". Han tyckte att jag måste tänka på mig själv så inte ryggen brakar helt, och jag tyckte han var dum som inte fattar att ungen blir hysteriskt ledsen om han blir "lämnad ensam" i sin säng.
Sedan plingade det till och jag kom på att jag hade ju MASSOR av trikåtyg kvar. Så jag började i ren desperation klippa och ha mig, och medans M tog med sig barnen ut på promenad satte jag mig och sydde.
Jag sydde och sydde och sydde så när de kom in sa M att det luktade bränd symaskin ;) Men det bryr jag mig inte i. För jag fick ihop en egen bärsjal.
Babybjörn kan numer ta och stoppa upp sin bärsele där solen aldrig lyser, den ligger numer förpassad i tvättkorgen helt nerspydd. Där kan den hålla sig också ;)
Det blev verkligen en sån WOW-känsla när Oscar fick provsitta den. Ungefär som när jag gick till optikern och fick linser och kunde helt plötsligt se omvärlden igen.
Det kändes inget alls att bära honom i den, förutom att det redan ömmade lite i ryggen då, men det går väl över. Men nu stöttades han upp med hjälp av höfterna, och sedan sitter han mycket bättre också nu när han kan sitta groda.
En nöjd kille som fått en koja på mammas mage.
Fan vad bitter man blev att jag inte testade detta när Alexander var bebis. Han släpades också runt i en likadan bärsele som jag har åt Oscar.
Bilden är delvis ett montage så dubbelhakan finns inte på riktigt och har absolut inget att göra med undertecknad.
När Oscar efter mycket om och men somnat, satte jag och Alexander oss och tittade på Pettson och Findus. Fast klockan blev så sent, men jaghade lovat honom det och han hade sett fram emot det hela kvällen, så det fick bli så trots att klockan var mycket. Men när klockan var 22:45 gav han upp, trots att vi bara sett halva filmen, så då stoppades han i säng innan han slocknade i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar