tisdag 7 september 2010

Borta på dagis.

Jag måste faktiskt säga att detta stör mig ganska så mycket. Alexander brukar ofta gömma sig när jag ska hämta honom. Det är inte helt ovanligt att man får leta efter honom i fem-tio minuter innan jag hittar honom.

Ja, nu är det ju inte det som stör mig, att han gömmer sig alltså, utan att personalen inte vet vart han är. Det är heller inte helt ovanligt att jag får svar på frågan vart han är med "tja, han är väl nånstans, jag såg han för ett tag sedan".

Ja men vad då "någonstans". Jag kanske klassas som hönsmamma, men som jag i ett tidigare inlägg har nämt är det fullt möjligt för ungarna att rymma därifrån, så att ungen är "någonstans" tycker inte jag är godtagbart. De ska veta vart han är.

Under tiden som han var "någonstans för ett tag sedan", har han egentligen kunnat springa därifrån. Och under tiden som jag har sprungit där och letat (oftast också utan hjälp från personalen) har han kunnat komma ännu längre bort.

Det är tur att kommunen är för snål/fattig för att arrangera studieresor till Stockholm för småungarna.



På Centralstationen i Sthlm " Jo men alltså, han var här för en stund sedan, så han är väl någonstans".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar