För ett år sedan hade jag ett sådant i-landsproblem att jag hade råd att köpa mig en ny digitalkamera. Saken var bara den att den slukade batterier tills jag insåg att den ska ha uppladdningsbara batterier. Världens i-landsproblem.
Så glad i hågen tog jag mig en promenad till mitt hemkvarter Rusta för att köpa billiga uppladdningsbara batterier.
Iallafall så är batterierna helt värdelösa. När kameran tjuter att batterierna är urladdade så stoppade jag dem i laddaren som medföljde och trodde de skulle börja laddas automatiskt, men det gjorde de minsann inte.
När de laddas ska en röd lampa lysa ända tills den blir grön, då är de färdigladdade.
Och jag fattade inte varför de aldrig laddade ur, kameran sa ju att de var slut på juice i dem.
Så jag tog mitt i-landsproblem och stoppade i batterierna i en ficklampa, och se där, det fanns visst lite kräm i dem endå trots allt. Så när de hade legat och lyst slut i ficklampan en sisådär två timmar, DÅ gick det att ladda dem.
Men då skapade detta ytterligare ett i-landsproblem då jag vart utan kamera i ett par timmar + laddningstiden, och jag gillar inte det då jag använder den så mycket. Lite sådär som när man känner sig naken utan mobilen fastklistrad på kroppen.
Så jag satt här och klurade fram och tillbaka vilka batterislukande saker vi har här i hemmet, kanske jag kunde slippa ett i-landsproblem om jag åtminstånde kunde förkorta urladdningstiden?
Men så slog det mig, Alexanders Flexitrax-bana, den blev en riktig dyr historia. Inte bara i inköp, utan även i drift med tanke på hur den vräkte i sig batterier.
Så jag stal en av hans bilar till banan och använder den till att ladda ur batterierna. Men det gör inget. Han leker knappt med bilbanan längre (kanske för att jag har gömt den högt upp i en hylla för att jag tröttnade på att flyga åt helvete när jag jämt halkade på den på parkettgolvet?) och den har knappt några hjul kvar iallafall, så...
Så idag, som så många andra gånger, låg lilla bilen på köksbordet, hjälptlöst upp och ner och rullade hjulen för fullt i vädret. Sådär som en skalbagge som trillat omkull på rygg och inte kommer upp igen. M kommer hem och ser det och säger "haha, har batterierna i kameran tagit slut nu igen eller?". Och nej, inte fan lyste den röda lampan tidigare på kvällen när jag hade hoppats på att det skulle ske mirakel efter mina ansträngningar.
Har en känsla av att det blir inga bilder i morgondagens blogginlägg.
Så vad har vi lärt oss av detta under det senaste året?
1. Handla på Överskottsbolaget nästa gång?
X. Sluta vara så förbannat snål och köpa (dyra) kvalitetsgrejor nästa gång?
2. Inser att min lösning var den mest optimala i vårt konsumtionssamhälle och satsa på den även nästa år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar