Förra lördagen tog jag med mig pojkarna till Säterdalen efter en förfrågan från en gammal bekant jag inte träffat på år och dar.
Vi hade vädret med oss och barnen lekte och hade en massa skoj.
På måndagen var det dags igen för ett nytt akutenbesök med Oscar. jag är glad att jag inte jobbar på akuten för herre min je vad folk det var där!
Så efter en si så där 8 timmars väntan fick vi träffa en läkare som konstaterade att det är ett bråck Oscar har och skulle sätta upp honom i Op-kö, som skulle ske efter sommaren.
Det var alltså så att det är tarmen som ploppar ut ur ett hål och de ville att vi skulle sitta och ploppa tillbaka tarmen in i magen igen under hela sommaren.
På tisdagen skulle Linnéa få en vaccination på BVC och på vägen in i deras lokaler ringer M och meddelar att Oscar än en gång sitter och gråter av smärta.
En aning stressigt blev det så det blev bara hem för att byta barn och packa ihop lite saker och åter igen in till akuten. Där tog de nu, efter det tredje besöket ett beslut att han skulle opereras på en gång så på tisdag kväll låg han på operations-bordet.
Förberedd i väntan på operation.
Tack och lov blev vi utskrivna på onsdag förmiddag.
Jag fick inte bara trevligt besked om att vi fick åka hem, utan jag fick också ett telefonsamtal ang en tjänst jag har sökt och blev kallad till intervju efter semestern. Men bara för att jag så jättejättejättegärna vill ha den tjänsten kommer det bergis att gå åt skogen med min vanliga tur. har ingen aning om hur många fler som slåss om denna tjänst.
De följande dagarna efter har mest bestått av grin och skrik då Oscar var lite ur form efter operationen.
På fredag kväll konstaterade jag och M att vi har ju knappt hunnit sett varandra sedan han kom hem så vi slog på stort och hyrde film och köpte pizza.
Vips så försvann hela helgen och nu sitter jag här åter igen ensam med barnen i två veckor till.
Hur är det ens möjligt att tiden går så fort?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar