My fu**ing lovely life

Jag sitter här och undrar vilka synder jag begick i mitt förra liv. Är det såhär jag ska straffas resten av mitt liv?

Hämtar småttingarna på dagis på eftermiddagen, och Oscar är trött och är på sitt sämsta humör och bara skriker. Alltså skriker sådär så öronen trillar av. Den enda fördelen hans skrik har är att det överröstar våra äckliga grannar som har sex med balkongdörren öppen.

Efter att ha hört hans skrik alltför länge sitter jag och tittar på klockan och väntar på att den ska bli 17:15. Då tar jag ett liten glädjeskutt och springer ut till bilen och nästintill hyperventilerar och tänker förlossningsprofylax för att komma rätt i andningen innan jag får en infarkt och tappar mina öron av skrik-smärta. Det.Är.Så.Tyst.Jag.Bara.Njuter.

Startar bilen och åker iväg för att hämta brorsan, då jag lurade med både honom och Zara och Oliver till att testa på. Så då skulle brorsan lifta med mig då han inte hittar.

Åker genom stan för att ta mig hem till honom.

Plötsligt börjar Fikaburken låta konstigt. *du-dunk*du-dunk*du-dunk*.

Typ nu gråter jag nästan. Jag har inte råd att laga bilen just nu. Och har jag ingen bil kan jag inte jobba. Och jobbar jag inte så får man ingen peng. Ingen bra kombination med andra ord.

Fattar först inte vad det är, men sedan trillar poletten ner.

Svänger in på brorsans gata och kliver ur bilen och ser att jag har rätt i mina farhågor. Jag har fått ett platt däck.

Så med min fetingpunka kommer vi ingen vart. Får ta brorsans bil. Åka på träning. Hem från träning till brorsan.

Går till bilen med en klump i magen, men när jag ser att vindrutan är tom från böteslappar känner jag ett litet Halleluja-moment och tänker att Gud jag inte tror på kanske älskar mig lite grann endå.

Så ska vi byta till reservdäcket så jag kan rulla hem till gården. Då utbrister brorsan att det är ett riktigt däck jag har där bak. Ett sommardäck som troligen är finare än vad alla befintliga däck är tillsammans.

I det ögonblicket slänger jag mig ner på backen och kysser den skitiga asfalten för att Gud är så barmhärtig. Eller ja, kanske inte riktigt så då, men ni fattar.

Nu har jag fått nog för idag.

Kaffet är färdigbryggt. Ljudet på telefonen är avstängt. Nu ska jag svulla och tycka synd om mig själv, tillsammans med ett avsnitt av Orange is the new black.

Och om någon kommer och stör mig nu så kommer den att få höra på ett avgrundsvrål.

/ Väntar på bättre tider.