Lagom ska det vara.: Orsa björnpark

Ja herregud. Nu sitter jag hemma i soffan och väntar på att barnen ska somna.

Vi kom trots allt iväg i skaplig tid, och kom ut på vägen.

I Mora blev det ett stopp där jag hotade barnen med att om de inte höll tyst i bilen och slutade bråka så skulle vi faktiskt åka hem.

Men det blev ut i rondellen igen i riktning mot Orsa. Jag har ju aldrig varit där uppe förut men det var bra skyltat.

Det var en lång uppförsbacke, kändes som om vi åkte i evigheters evigheter och den stackars bilen fick slita för att få upp en full last med tjocka rumpor.

Efter en sväng blev jag osäker på om vi faktiskt hade åkt rätt, så jag stannade till på en vändplan och frågade ett par som hade stannat där. Och vi var på rätt väg.

In i bilen igen, startar den, då säger Alexander att det kommer rök från bilen, M får panik och skriker att det luktar bränt och att jag ska stanna så inte bilen börjar brinna.

På med varningsblinkers, ut och kollar. Den påstådda röken var de vanliga avgaserna och det "brända" var helt enkelt varm-bil-lukt.

In igen, av med blinkers och försöker komma iväg igen. "Men det luktade faktiskt bränt!" var M tvungen att inflika medans jag piskar skiten ur fikaburken ytterligare nån kilometer in i skogen upp på berget.

Dumpade av Zippo på parkens hunddagis, in med barnen i parken.

Efter att ha gått ända upp till parkens (bergets) topp, hört frågan "ska vi fika snart?" en miljon gånger gick vi in på Toppstugan och käkade. Äckligt dyrt.

Sedan när vi skulle gå ut i parken igen försvann Linnéa, hon hade visst minglat in i restaurangen igen. Ut i parken, äntligen, men då sticker Oscar ut genom grindarna igen så han hamnar utanför området. Så jag var tvungen att stick efter honom och in genom restaurangen och plinga våra biljetter igen.

Då skriker maskinen att vi redan har plingat våra biljetter och att den tänker minsann inte släppa in oss igen. Men nu är ju inte jag den som inte har en lösning på mina problem, utan vi kryper helt enkelt på golvet under den där "snurr-spärren".

Så, finally, ute i parken igen.

Påbörjar vår vandring nerför berget, kikar på isbjörnarna, leoparderna och en kodiakbjörn från Alaska innan det äntligen blir dags för dagens höjdpunkt. Souvenirbutiken.

Barnen röjer runt där inne och jag bara väntar på att en Securitasvakt ska komma och knacka mig på axeln och be oss avlägsna oss. Omgående.

M står och blir stressad och irriterad, Oscar försvinner och vi ska ställa oss i kön för att betala vårt krafs. Där hittar jag Oscar som trängt sig i kön och tjatar på expediten "Kan jag få den? Kan jag få den?Kan jag få den?Kan jag få den?Kan jag få den?" och håller upp bilen jag ska betala. "Nej man måste köpa dem" svarar hon snällt och pedagogiskt fast hon troligen ville slänga ut oss med huvudet före.

Ut i bilen, åka ner för backen och hämta upp Zippo och vidare hemåt. Yay, barnen somnar en stund. Tyst och lugnt i bilen.

Ett stopp i Rättvik på vägen hem för toabesök slutar i att Linnea lite oväntat drar en spya över sig själv och hela sin bilstol. Ut och torka spya. In på macken och tvätta händer.

Men efter ca 40 minuter rullar vi äntligen in på gården, då är bilen förbannad och tycker att jag varit snål på oljan. Mutar barnen med de där kakorna som vi aldrig hann fika upp i parken, men Linnea har nu feber och ser jätterisig ut och somnar för natten ganska omgående.

Men ja, överlag så har vi väl haft det trevligt endå, trots alla små missöden. Vädret var väl inte det bästa, men bättre än vad vi väntat oss då det enligt väderprognosen skulle regna. Inte såg vi så mycket djur som vi väntat oss heller då de gömt sig i sina hägn. Och de djuren vi såg blev det helt värdelösa bilder på.

Och jag hade med en femhundring kvar i fickan hem, så totalt gjorde vi av med ca 2000 kr i bensin, inträde, mat och souvenirkrafs.

Men ja, nu har vi varit dit, det tog bara två år från att gå från tanke till handling.

Denna björn var ju uppstoppad, därmed en bättre bild.

Även denna har passerat regnbågsbron.

Denna varg tyckte vi alla påminde oss om en förbannad Pricken.

I denna stolpe kunde man trycka på knappar och höra olika djurläten. Och en gubbe som sa "hallå". Oscar tyckte på fullaste allvar att gubben skulle komma ut därifrån.