måndag 24 oktober 2011

Coolaste haket med de snyggaste killarna

Hamnade i en annan blogg där bloggskrivaren visade upp ett brev hon skrivit till en gammal kompis och listat alla snygga killar i kompisens skola.

Det fick mig att tänka på en grön tjock bok som jag och min dåvarande "bästis" som det hette på den tiden, brukade lista snygga killar i. (Jag rodnar typ redan nu av bara tanken på detta hemska minne).

Jag tror dessutom att vi hade ett namn på boken men jag minns inte vad. Vad jag däremot minns är att vi hade i samråd med varandra avbildat en annan vän i form av en gris i våran hemliga killbok. Jag tror till och med denna nidbild förärades av att bli placerad i bokens pärm, och det är ju inte helt fel att bli förstasides-stoff i och för sig.

Men av förklarliga skäl var denna bok ett big NO NO för denna vän.

Hur listades de då?

Jo, det var ju som så, att på den tiden var man en riktig tönt om man inte gick på ett disco i Borlänge som hette Cozmoz. Och eftersom vi inte ville vara delaktiga i töntligan så hänge vi ju där vareviga helg. Och den givna outfiten var en Championtröja eller en Adidaströja gärna kombinerat med jeans och Adidasskor.

Alltså, vi dansade inte ens. Bara satt i nåt hörn och hängde.

Gick ett varv och köpte dricka. Satt och hängde. Gick ett varv och gick på toa. Satt och hängde. Gick ett varv och tog en cigg. Satt och hängde. Osv osv tills det var dags att åka hem. Men konstigast av allt var väl att vi ansåg att vi hade haft SKITKUL (!!!).

Jättekul. Verkligen. Värsta blast of the blast måste jag säga att det tycker ha varit. Eller typ inte.

Sedan åkte vi hem, oftast till Mikaela tror jag det var och jag sov över där. Och direkt när vi kom hem slet vi fram våra hemliga gröna bok och gjorde en "topp 5" lista över vem som varit snyggast på Cozmoz för kvällen eller någon liknande ytlig kriterie.

Och varje "topp 5"-lista hade en med omsorg målad ram runt sig och naturligtvis var varje lista daterad. Gud nåde om det skulle vara så att man förväxlade vilken vecka tex Kalle varit snyggast!

Sedan gömde vi boken, tog en varsin pepsi och en schweizernöt och kollade på "Kvinnofängelset" mitt i natten. Att se "Kvinnofängelset" var nästan viktigare än att gå på Cozmoz, så då kanske ni förstår att man absolut INTE kunde missa ett endaste avsnitt.

Jag har faktiskt inte så mycket att säga till mitt försvar mer än att jag var 14 år gammal. Och det säger väl allt, eller hur?

Och Mikaela, om du läser detta, du har väl för bövelen eldat upp boken (och tillika bevisen)????

(Och ja, jag kan faktiskt se dig sitta högröd i ansiktet och gapskratta när du tänker på den Pinsamma Boken)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar