Memory lane

Jag läste hos Spiderchick att det uppstått förvirring när hennes sambo och bror hade likadana skor.

Detta fick mig att tänka mina gamla likadana skor som fick ett händelserikt liv.

Detta var när Alexander var endast ett par månader gammal och vi skulle flytta. Jag gjorde då som jag alltid gör när jag ska flytta, jag rensar ur riktigt ordentligt på en massa skit som jag sparat på mig. (Jo det är sant, det händer faktiskt)

Iallafall så hade jag då ett par utslitna vadrarskor. Sjukt sköna och sjukt dyra. Men så hade jag köpt mig ett par nya, och sparat de gamla utslitna ifall jag skulle ut och typ trampa på ställen med koskits-varning eller liknande.

Men nu så tänkte jag vara duktig och slänga de gamla, så jag slet tag i dem lite snabbt och kastade ner dem i en påse som fick ansluta sig till sopberget.

Hoppade i badtofflorna och dumpade sopberget i sophuset, för att sedan gå in och sätta på mig mina NYA vadrarskor och ta mig en hundpromenad.

Men när jag står där med båda skorna på mig känner jag något konstigt. Den ena känns jätteskön och ingådd, den andra känns lite småstel och inte alls lika formad efter min fot som den andra.

Då inser jag mitt fatala misstag.

Jag har slängt en ny och en gammal sko. Lätt hänt dock då de var ganska lika varandra till utseendet.

Springer ut till sophuset och inser att jag kan inte fiska in påsen från den stora containern där inne, så i ren panik ringer jag till jouren och berättar vad som har hänt.

De gapskattar och säger att de ska ringa jourkillarna i mitt område så skulle de höra av sig när de rullar in på gården.

Mycket riktigt, efter en liten stund ringer det på min mobil:

Jag: Hallå

Jouren: Tja, det var från Wedins sko! Följt av ett gapskratt så jag trodde han skulle pinka i brallan.

Och där stog vi tillsammans och rev i soppåsarna i containern och jag hittade min nya sko tillslut.

Nu fick de säkert något att skratta åt i fikarummet men med tanke på hur sköna de där skorna var, så bjuder jag på det.