Men god jävla jul då

Jag är så arg, ledsen, besviken och förbannad så det finns inte.

Igår var det sista dagen i skolan och Alexander såg fram emot sitt jullov. Han har länge påpekat att han vill att denna jul ska bli den bästa någonsin, och det är väl kanske inte så konstigt med tanke på att vi inte kunde fira jul på riktigt förra året när vi höll på att flytta.

Så på eftermiddagen när vi är i full färd med att stå och baka julgodis får jag ett samtal som fick mig att sätta kaffet i halsen.

Den hala förbannade ormen Alexander har till klassföreståndare har anmält oss till Socialtjänsten. Enligt kvinnan på Socialtjänsten ska Alexander ha sagt till ett annat barn på skolan att han önskade att vi inte skulle skrika så mycket hemma, och det har detta barn berättat för Ormen, som i sin tur kastade sig på telefonen till Socialtjänsten.

Satte mig och komponerade ett långt mail till Ormen igår kväll, som jag skickade till henne och den lika hala rektorn dom har där på skolan, där jag hävde ur mig ett och annat vad jag tyckte om hennes påhitt.

Förklarade att jag såklart är medveten om att de har en skyldighet att anmäla, det ska de ju göra.

Men det jag efterlyste var vart kommunikationen hade tagit vägen, varför hon är så förbannat feg och inte kan ta upp detta med mig personligen om det är några problem, istället för att se till att Soc ringer lagom tills hon har gått för dagen och inte behöver face:a mig på tre veckor.

Men Ormen gömmer sig bakom den paragrafen som säger att hon som tjänsteman har skyldigheter, och den hala rektorn likaså.

Men vad Ormen och rektorn inte verkar vilja ta till sig är att har man skyldigheter så har man också ett ansvar. Men istället gömmer de sig bakom samma paragraf båda två, och lämnar oss här i spillror.

Rektorn påstår att skolan har en skyldighet att barnen har det bra i skolan, men det gäller kanske inte alla barn.

Alexander sitter här med magknip och ångest över att skolan ska börja igen. Känner sig grymt besviken och förrådd av Ormen som han säger ljuger och gråter av förtvivlan för att hon har gjort som hon har gjort, när han aldrig ha sagt det hon påstår att han skulle ha sagt.

Själva har vi inte kunnat varken sova, äta eller fixa det skolarbete vi har. All glädje över julen är som bortblåst och man har ingen lust med någonting.

Har förklarat för både Ormen och rektorn att vårt förtroende för dem som ska ha hand om Alexander hela dagarna är som bortblåst och att vi förväntar oss en lösning på detta innan nästa termin börjar igen.

Och allt Ormen säger säger är att det är inte skolans ansvar att bedöma sanningshalten i det barnen säger, att hon hoppas att vi ska ha fortsatt förtroende för henne och skolan och önskar God jul och vill inte kännas vid något ansvar alls.

Nu är det fan krig.