Oh wow, vilken härlig lördagskväll!

Vid 20-tiden kastade vi ut M här ifrån. Han fick åka till Lugnet och gå på Rockstad Falun, fast å andra sidan så fick han ju den biljetten i födelsedagspresent av oss.

Och efter att han åkte så har jag kastat igång en diskmaskin och stoppat två små barn i säng.

Sedan så har jag tömt blöjhinken, fått dra på en byxblöja som på något mystiskt sätt åkt av dess rätta plats och hamnat i munnen på dess ägare och fått ett par kalsonger snärtade i ögonen. Det gjorde asont ifall ni undrade.

Sedan så har jag bäddat rent i vår säng då jag svettats som en jäkla gnu. Kanske lite friskt vågat med tanke på att det kanske måste göras om imorgon igen, men jag hoppas att M kommer hem relativt nykter så det slipper stinka gammal fylla om sängen alternativt att den blir nerspydd.

Ska han spy så är det då bäst för honom att han spyr på sin sida. Allt annat vore jävligt oartigt om jag får säga det själv.

När klockan är 21:26 har jag dessutom hunnit med att röja av köksbänkarna och skrapat ihop några soppåsar. Hör att det är tyst på övervåningen och jag känner ett stort hopp inombords att nu, NU, sover äntligen barnen.

Men i samma ögonblick kommer Alexander ner och säger att han inte kan sova för att han är slemmig i halsen och absolut inte kan sova. För då får man tydligen per automatik otäcka drömmar förstog jag det som.

Skickade honom i säng igen och gödde de små kattkräken som simulerar svält 24 timmar om dygnet. Jag är tämligen säker på att dessa små varelser är utsända av Gud bara för att jäklas med mig i min vardag. Bland annat så springer de framför mina fötter i trappen enbart i syfte att fälla mig i trappen så jag ramlar och bryter nacken.

Ett jäkligt korkat drag om jag får säga det själv, för M skulle troligen glömma bort att mata dem och möjligtvis komma på det när det börjar ligga ett gäng ihjälsvultna katter här och var på golvet.

Nu tror ju jag visserligen inte på Gud då, om det inte är till min fördel förvisso. Men är de inte utsända av Gud så ligger det helt klart en annan konspirationsteori bakom deras vistelse här. Jag kan liksom känna stanken (av kattskit) på lång väg.

Hur som haver så när jag gött de sju små dvärgarna slängde jag i ytterligare en tvättmaskin och rev ur den jag tvättade tidigare idag. Och medans jag står där nere i källaren kommer Alexander ner ytterligare en gång och säger "Mamma, jag tror jag ska kräkas". Great, upp och fixa fram spyhink med andra ord. Inte vart det bättre heller av att jag kom på det faktum att han inte ville ha någon kvällsmat.

Och precis när jag hade tänkt den tanken hör jag hur en av de sju små rara dvärgarna sitter i källaren och hulkar upp något. Troligen något jag kommer trampa i sedan.

Och som om inte det var nog så har någon av dem haft vänligheten att spy en stor blaffa på vårt överkast. Jippi för fan, mer tvätt att ta reda på. Thank you very much ungefär.

I väntan på att Alexander ska knoppa in i drömmarnas land passar jag på att plocka lite leksaker som ligger utspridda på nedervåningen. Helvete vad saker de där små kan sprida ut!

Skrattar lite nervöst för mig själv och tänker tillbaka på den tiden jag var i 20-års åldern. Inte kunde jag tro att jag i framtiden skulle vara en trettioårig trebarns-morsa som enbart springer och plockar leksaker, skittvätt, disk och en massa annat hela dagarna.

Jag kan tänka mig att det är ungefär såhär de där lurade utnyttjade sommarjobbande ungdomarna känner sig när de får veta att företaget de slavade på har blåst dem på lönen.

Ser min framtida utbildning och karriär försvinna i horisonten och ett sista desperat försök att klamra mig fast vid detta (och ett försök att sudda ut alla hemska tankar om Fas 3) får mig att vilja härma vad många av mina fd chefer har gjort. Nämligen att sätta upp en stor skylt med texten "Din mamma jobbar inte här!" på väggen i fikarummet.

Tanken får mig att må lite bättre iallafall och ytterligare två punkter hamnar på min To do - list, "kolla när nästa högskoleprov skrivs" samt "kolla om "din mamma jobbar inte här" finns som väggord".

Dessutom så har vi någon mystisk russin-invasion på golvet på hela nedervåningen. Hur det har gått till vill jag inte ens veta.

Hänga en maskin tvätt hann jag göra i väntan på att nästgående maskin ska bli klar. Alexander har fortfarande inte varit ner något mer och inga spyor har hörts från honom heller, så då vågade jag sätta mig och ta mig ett par ostmackor. Ett mycket vågat beslut faktiskt för jag brukar aldrig få äta ostört om jag säger så.

Han kanske hade knoppat in, men jag vågade inte riktigt smyga upp och kolla vid det tillfället ifall jag skulle göra honom påmind att han höll på att somna, och helt plötsligt skulle han få ett behov av att gnälla på att fåglarna utomhus kvittrar, eller att det är för ljust ute eller att... Ja du fattar.

Klockan hinner bli 22:50 och inte ett ljud från M har jag hört, så han hade säkert mycket roligare än vad jag hade. För nu väntade ytterligare en maskin tvätt på att bli upphängd. Kanske lika bra det, för på sistonde har vi av någon konstig anledning fått köra om flera maskiner för att de luktar gamla-mögliga-kläder-a-la-gympapåse-från-lågstadiet. Kan för allt i världen inte förstå varför det händer.

Och nu är klockan strax efter 23 och nu tänker jag inte göra ett skit mer än att släppa ut den fyrbenta skällande saken på gården. För nu var ju denna dag slut. Och allt jag hade tänkt göra ikväll var att plugga lite körkortsteori.

Ska det fortsätta såhär så känns inte Fas 3 så himla långt bort faktiskt. Hemska tanke.