Nu tror jag lilla Ragge skrutten håller på att ge upp helt. Han sitter i soffan och bara hänger med huvudet och ser allmänt slö ut. Spyr som bara den gör han också.
Det är nog dags att ringa det där jobbiga samtalet nu. Tar honom hellre innan han blir superdålig och pinas och måste avlivas akut. Men men, vi visste ju att denna dagen inte skulle vara långt borta.
Trots att han har den där dumma cancerknölen som tär sönder honom så känns det som att att det är jag som tar livet av honom. Inte att han får hjälp att slippa sina plågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar