lördag 4 december 2010

På benen igen.

Nu är jag väl så gott som på benen igen. Jag tror att det var för att jag lekte häxdoktor som det gick över så fort ;)

Snart är det ju jul, och den där förbaskade Disney-kanalen bara spyr ut reklam över diverse olika (och dyra) leksaker som man kan köpa. Jag hör hur Alexander säger "Åh den vill jag ha! Och den vill jag ha! Mamma kolla, den vill jag ha!".

Härom dagen läste jag i tidningen att så otroligt många barn lever i fattigdom. Sådan fattigdom att deras förälder/föräldrar inte ens har råd att fira jul. Inte kan köpa den endaste julklappen eller en liten förpackning med prinskorv.

Hamnade av en slump inne på Katrins blogg idag. Jag läser den inte då jag inte är någon större beundrare av henne. Men hon gav bort 10.000 kr till de som inte har råd att köpa julklappar. Man fick maila henne och välja ut något man ville ha från nätet, typ ett presentkort för max 300 kr.

Jag är inte så rik att jag kan skänka bort tiotusen kronor. Eller ens en tusenlapp. Det kommer heller inte bli några plattskärmar, tv-spel eller datorer som ligger under vår julgran i år.

Men det är inte så illa heller att vi måste söka bidrag från majblomman mfl. Men vad är fattigdom?

Är man fattig när man inte kan köpa dyra märkeskläder? Eller är man fattig för att man inte har råd med några extra utgifter utöver de vardagliga, så som julen till exempel?

Eller är man fattig när man är i den situationen som den man jag och Zara såg i gallerian för två år sedan?

Vi var ute för att inhandla de sista julklapparna till barnen. Snön vräkte ner och det var snorkallt ute. Vi kom in i gallerian och såg en man sitta där på en bänk. Jag tror han gick in för att värma sina fötter, för han hade inga strumpor och knappt några skor alls. Skorna bestog av en sula med några snören han fäst runt foten med ett par snören. Så man kan säga att han gick barfota i snön. Fötterna såg köldskadade ut.

Vi passerade mannen och gick in på HM. När vi var där inne bestämde vi oss för att köpa ett par raggsockor och ett par vantar åt mannen i en julklapp från oss. Vi skyndade oss att betala men när vi kom ut var han borta. Han hade troligen blivit utkastad i kylan igen av någon vakt. Folk ville väl inte se "sådant" när de är ute och julhandlar antar jag.

Och där stog vi med ett paket och mottagaren var borta. Vi tänkte att han kan inte ha hunnit långt, så vi gick de vanligaste gatorna upp och ner, hit och dit, sedan var vi tvugna att ge upp. Barnen skulle hem från dagis.

Men så bestämde vi oss för att göra ett sista försök på Ria-stugan innan vi åkte hem. Och se där, där var han. Han såg lite chockad ut när han fick paketet. Men samtidigt glad och tacksam. Ett par raggsockor och ett par vantar blev dagens höjdpunkt.

Vad är fattigdom för dig?

2 kommentarer:

  1. Jösses...
    detta var det finaste blogginlägget jag läst på år och dag.... och man läser ju några :)

    Önskar att jag hade haft sinnesro och närvaro att göra samma välgärning... Någonstans har jag en känsla av att det ni minns varmast om hjärtat från den julen kommer för alltid att vara just det ni gjorde ! STORT !!!
    /Chili (kattägare sen 10h ! )

    SvaraRadera
  2. Den herren glömmer jag aldrig..

    SvaraRadera