fredag 24 december 2010

Julafton.

Ja då var ytterligare en julafton avbockad och jag sitter här med två trötta griniga ungar.

Dagen började med att Oscar skrek för att han var trött men aldrig somnade och Alexander tjatade om att han ville öppna klappar.

Strax efter lunch for vi hem till svärmor och då slocknade Oscar i bilen och sov en stund. Medans han sov så åt vi oss proppmätta på en massa god julmat så vi rullade bort ifrån bordet.



Alexander fick öppna en varsin klapp åt sig själv och Oscar, så vi kunde få tyst på tjatandet ett tag.



Sedan vaknade Oscar och ville ha mat han också. Nej men herrejävlar, vi hade åkt ifrån Oscars mat och blöjor hemma, så vi fick improvisera lite. Tur endå att han kan äta vanlig mat, så helt kört var det väl inte. Bara lite krångligare och lite magont fick man väl ifall han inte skulle acceptera det som erbjöds.



Tomten kom förbi och fyllde på högen under granen och barnen fick snuskigt mycket julklappar från flera håll. Visserligen mycket kläder osv, som alltid går åt. Tomten blev dock deporterad inom det snaraste, för vem bryr sig i tomten när det finns tusen paket under granen liksom?



Vi fick också mycket "nyttosaker" eller vad man ska kalla dem för. Brandvarnare, grindar, brandsläckare osv. Brandsläckaren var förvisso så tung att det är oklart om jag orkar släpa fram den till eventuell brand. Men bäst var ändå Yes maskindiskmedel. Den kommer förhoppningsvis till användning före brandsläckaren.

Sedan gick jag och M ut för att "ta lite frisk luft". Då var det dags för nästa missöde. Brandlarmet skrek för full hals hos M´s moster som bor i huset bredvid. Dörren öppnas och ut kommer hennes gubbe muttrandes "Men vad fan, bara för att du skulle hålla på med dina blommor!". Dörren stängdes men efter ett par sekunder kom han ut igen muttrandes "Men ta ur batteriet, jag slänger ut den här jäveln snart".

Eftersom vi konstaterade att det inte brann kund vi gapskratta med gott samvete. Men fråga mig inte hur man lyckas sätta fart på en brandvarnare med hjälp av en blomma.

Sen gick klockan och tiden försvann och det blev dags att bege sig hemåt. Och nu behöver jag jäkligt mycket kaffe och jag måste ringa John Blund och be om hjälp till barnen som vägrar sova.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar