Åter igen sitter jag här och är förbannad och irriterad. Jag har pratat med VC igen. Jag borde väl ha vetat bättre efter alla dessa år antar jag, men icke då.
Om det inte har framgått tidigare i bloggen har jag diverse åkommor och krämpor och annat skit. Bland annat så är jag diagnostiserad med fibromyalgi, och troligen också någon form av reumatiskt också.
För några år sedan fick jag också blodproppar och hade bara en jävla tur att jag inte strök med på kuppen. En massa prover och utredningar gjordes, men inga svar kunde hittas. De vet alltså inte varför jag fick proppar, och kan heller inte förebygga att fler uppstår i framtiden eftersom de inte ens vet varför jag fick dem från början, så blir det fler, ja-a, då är det väl lite shit happends typ.
Iallafall så har detta resulterat i att jag har klippkort på lasarettet. Är det inte det ena så är det det andra. Jag hittar lika bra på lasarettet som jag hittar i mitt eget hem. Hemskt nog. Andra patienter tror att jag jobbar där eller något. De frågar mig alltid efter vägen, alltifrån hur man tar sig till apoteket till sin dödsjuka pappa på hjärtavdelningen.
Men hur som haver så är summan av kardemumman att jag är liksom utredd innifrån och ut, alla piller och sådant som slinker ner är uträknat så att det ska passa och inte krocka med något annat osv.
Så mot värken har jag värktabletter som är ganska starka, och kan vara beroendeframkallande med tiden.
Så eftersom det finns missbruk i vår släkt har jag fått för mig att jag har någon beroende-gen. Påhittad noja eller sant, det vet jag inte. Men hur som haver så brukar jag göra ett uppehåll mellan varje kartong jag hämtar ut och aldrig äter maxdos. Kanske är detta helt verkningslös i det långa loppet, men det känns åtminstånde bättre att göra så.
Iallafall så började det hända konstiga saker den senaste veckan. Jag reagerade jättedåligt på tabletterna, vilket jag aldrig gjort förut. Helt plötsligt blev jag jättetrött, yr och illamående, och en gång spydde jag också. Jag kände mig drogad och det var ganska så läskigt faktiskt. Så jag sket helt enkelt i att ta dem efter det.
Berättade detta för M, och han la på förslag att de kanske skulle kolla levern för säkerhets skull, eftersom man kan få leverproblem också av dessa tabletter efter långvarit användande. Så idag ringde en läkare upp, dock inte min ordinarie, utan detta var en som hade den första lediga telefontiden.
Förklarade samma sak för henne, att jag blev orolig över denna reaktion, och undrade var den kom ifrån. Istället så berättade hon för mig att jag var beroende, alla mina diagnoser var påhittade, och allt det alla andra läkare har ordinerat osv var bara skit och påhitt.
Jag försökte få en syl i vädret och berätta varför saker var si och så, att det är specialistläkare som ordinerat ditten och datten och så vidare. Istället satt jag bara "men...eh...öh...alltså...ja...men..." för jag blev konstant avbruten i hennes monolog.
Men istället fick jag något som liknande en utskällning. Hade hon kikat igenom min journal så hade hon ju haft alla svaren där. Men men... Så var hon på väg att slänga på luren. Utan att ens veta vad jag ville från första början.
Så jag fick avbryta henne och halvskrika "Men jag vill ta ett leverprov!". Det var väl på nåder jag fick göra det. Och med min tur lär det väl sluta med en ny sväng på lasarettet i ett nytt ärende.
Är bara så less på att man inte kan ta kontakt med lasarettet direkt. Där lyssnar de iallafall på en. Till skillnad ifrån VC. Hade VC bara lyssnat på en hade jag nog kunnat besparat mig många vårdnätter på lasarettet. Men istället så ska alvedon göra underverk om man ska bli helt förstörd och betydligt sämre så man hamnar på akuten, istället för att få hjälp från första början.
Ibland undrar jag varför VC ens finns och vad de ska uppfylla för sorts funktion, när man aldrig får hjälp iallafall?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar