Det finns en sak jag är allergisk emot. Nämligen gamla gubbar på cykel. Gamla gubbar som tror att de ska ha företräde till allt. Om det beror på att de är just gamla gubbar med ett stort ego eller för att de kommer på cykel ska jag låta vara osagt.
Men igår när jag var på väg hem från affären gick jag på en gångväg som är så pass bred att en bil lätt kan åka där. Jag tror till och med en buss kan åka där. Så det var liksom inte en smal krokig liten stig där man måste dra in magen vid möte.
Och där jag gick tog jag kanske upp en tredjedel av vägen, så gubben som skulle komma upp bakom mig hade minst halva vägen för sig själv.
Så hör jag lååååångt bakom mig ett "pling".
Jag fortsatte att gå där jag gick.
...Pling...Pling... fortsatte det.
Jag gick kvar.
...Pling...Pling...Pling.
Jag gick kvar.
...Pling! Pling! Pling!
Jag gick kvar.
...PLING! PLING! PLING!
Jag gick kvar.
PLING! PLING! PLING!
Jag gick kvar.
Sedan kom gubben rullandes förbi. Efter typ en kvarts plingade. Jag fick ett plötsligt infall av att göra en karatespark på hans fula ringklocka. Men jag lät bli.
Och konstigt nog gick det bra för gubbstrutten att ta sig fram trots att jag inte hoppade ner i diket med barnvagen på hans kommando. Snacka om att elda upp sig helt i onödan liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar