Två små barn - ett handikapp?

Jag satt och filosoferade i min ensamhet på altanen igår och insåg att livet kommer bli bra komplicerat med två små barn.

Inte att det beror på dem, men utan att jag kommer bli helt låst, men det är ju inte deras fel. Vi måste ju skaffa oss en syskonvagn, och jag insåg att nu får vi nog sitta hemma tills Oscar inte längre behöver åka vagn.

Vi kommer troligen inte få plats på bussen längre, så ska vi till stan eller tex BVC är det bara att traska iväg med en och en halv timmes promenad (enkel resa alltså).

Jag kommer inte att kunna ha barnen med mig om jag ska handla på någon av de två mackarna vi har här ute. Vagnen kommer inte in, och det känns väl inget vidare att dumpa ungarna ensamma ute vid bensinpumparna.

Ska vi handla mat på blir det troligen på Willys eller Ica Maxi, men jag ställer mig ytterst tveksam till om vagnen kommer igenom de där larm-svängdörrarna man måste passera i alla butiker.

Ska vi ner på stan kommer vi troligen in i galleriorna och in i butikerna, men där blir vi ståendes också. Innanför butiksdörren alltså. Få butiker har så breda gångar att man kommer fram med vagnen. Eller jo, fram kommer man väl, men då kör vi ju den sk plogen och allt ligger på golvet när vi passerar.

Fast ja, vintertid kan vi glömma galleriorna. Då är de breda dörrarna låsta pga kylan, så då blir vi kvar där ute, eftersom man då endast kan ta sig in via vanliga smala dörrar.

Rulltrappor och många hissar är det också mycket tveksamt om vi tar oss in i. Likaså de där "vanliga" butikerna utanför galleriorna, som ligger längs med gågatorna.

Eftersom jag inte har någon person i min närhet med ett handikapp, tex rullstolsburen, så har jag faktiskt inte tänkt så mycket på detta. Men nu när jag satt här och tänkte lite så är det nog fan inte så handikappanpassat som man tror det är.

Hur har ni andra gjort som sitter/suttit hemma med två små barn samtidigt? Har ni skaffat barnvakt varendaste gång ni ska till bank, affär, bvc osv osv? Eller har ni fått skita i sådant?