När jag fyllde tio år hade vi troligen kalas med familj och släkt. Jag minns inte så mycket av denna födelsedag, mer än att jag trodde att alla hissade flaggan för min skull på min födelsedag. Jag tror att det kan ha varit min far som lurade i mig detta.
Att det var självaste nationaldagen man firade i allmänhet gick inte upp för mig då.
När jag fyllde tjugo år kunde man ju tro att jag borde ha haft bättre minnen ifrån, men det har jag inte, och det har sina förklarliga skäl. Kassörskan på Systembolaget gratulerade mig på födelsedagen vid leg kontrollen och resten kan ni ju räkna ut själva.
Och snart fyller jag då trettio. Av förklarliga skäl blir det ju ingen brakfylla i år precis, men inte heller vad jag hade planerat.
Istället för kalas så kommer jag packa ihop mig och åka till sjukhuset på inskrivning. Nej, det är inte psyk jag ska in på, även om det kanske hade känts som en befrielse ibland i detta dårhus. Istället ska jag skrivas in för ett planerat kejsarsnitt dagen efter, om inte bebisen lyckas vända sig på egen hand tills dess då.
Sedan blir det nog inga flera stora födelsedagar för min del. Kommer vi fylla så tätt inpå varandra kommer jag att bli bortglömd till förmån för någon som är liten och roligare.
Fan vad skönt att slippa städa grisbakfull efter de kommande stora fylla-jämt-festerna folk förväntar sig att man ska ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar