Det är nu problemen kring Alexander börja komma. Innan var han ju så liten och hade ju inga kompisar på samma sätt som nu osv.
Men nu har jag varit elaka mamma och portat två av hans kompisar.
De har ignorerat totalt vad jag sätter för regler och gör tvärt emot, Alexander gör saker han normalt inte gör när han leker med dem, och Alexander berättade att han säger åt dem att man inte får göra si eller så, men att de struntar i det.
Då är det liksom tack och adjö.
Gladast blev jag idag när de var på baksidan och lekte i sandlådan. Jag sa högt och tydligt att det var det strängaste förbjudet att gå in på altanen då det är nymålat på golvet där och färgen har inte torkat riktigt.
Behöver jag ens säga vilka som sprang runt barfota på altanen och lämnade sandiga fotspår efter sig? I färg som ännu inte torkat ordentligt, jag sa det va?
Eller som när jag sa att man får inte spela fotboll på baksidan och man istället använder glasväggen på altanen som bollplank.
När man inte får använda glasväggen som bollplank "råkar" man istället sparka upp fotbollen på grannens balkong. Det var ju en jäkla tur att inte rutan gick sönder. Det var minsann en väldigt konstig boll vi har som kan studsa flertalet meter av sig själv må jag säga.
Och när jag sa åt dem att det var dags för dem att gå hem till sig flår de runt i huset så möblerna flyger, försöker öppna grinden och ska ner i källaren och totalignorerar vad man säger.
Jag var typ två millimeter ifrån att behöva handgripligen skicka ut dem och det var så illa att jag tvingades låsa dörren för de skulle in igen och rev upp den flertalet gånger.
Som sagt. Tack och adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar