Jag känner att jag kan relatera till Gunde Svan just nu. Det enda jag står och skriker är "Skynda! Skynda!", men i den takten barnen samarbetar i kommer de garanterat att bli inlåsta här. För vi har redan missat den tilltänkta bussen.
Jag kan förstå vilken stress Gunde känner inombords när hans fångar inte skyndar på. Visst, det är väl ingen katastrof just nu om vi kommer några minuter för sent, men man kan ju försöka hålla tiden endå. Och till hösten är det skolan som börjar, och då kan man inte längre flexa på tiderna. Och då är de tre som ska vara klara. Herregud, hur ska det gå då?
Tack och lov har vi iallafall ingen farbror här som ställer knepiga tankenötter såhär på morgonkvisten, som man måste klura ut för att få nyckeln ut genom dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar