Jag är så jävulens trött på detta mat-tjafsandet. Efter att ha kört den där om barnen i Afrika, hot om indraget lördagsgodis/tv-tittande/dataspelande/hotat med tio års kompisförbud etc etc etc. En massa pedagogiska tillhyggen alltså, som uppenbarligen inte fungerar endå.
Efter mycket om och men så sätter sig det älskade lilla barnen gråtandes vid bordet och tycker synd om sig själv, som måste äta. Bu fucking hu liksom. Petar lite i maten, tar upp en kvarts majskorn och gör konstgjorda hulkningar för att det var ju SÅ äckligt, gråter lite till och hoppas på att slippa undan.
Allt detta efter att ha stått i köket och bråkat under hela maträttens tillagningstid, och tjatat om köttbullar och spaghetti för hundrasjuttioelfte dagen i rad. Så när maten äntligen är färdiglagad har man tappat allt matlust och sitt goda humör, att man har lust att slita ut den okokta speghettin ur skafferiet och stampa sönder den på golvet med ett elakt *mouhahhahaha*. Där fick du, typ.
En annan affekt av det hela som kan te sig lite tokig inför grannarna som ser en genom fönstret, är när en mamma som står med en kniv i ena handen och gastar irriterat i köket. Det kan ju lätt misstolkas när man inte vet egentligen vad som försiggår där inne.
Idag så skulle jag sno ihop lite pytt i panna. Samma grin där. Det är så äckligt. Och så är det lök i. Typ en lökbit/10 kubik pytt typ. Inget man märker av. Men det bråkades och skreks över detta.
Blev så less på detta så det blev två erbjudanden. Ät eller gå hungrig resten av dagen. Det är valfria dagen idag liksom. Bara att välja.
Men det gick till och med att kasta i sig två (små) portioner (som var knökande med lök dessutom) utan protest. Så så jäkla äckligt var det. Nödvändigt att bråka om ätbar mat.
Men alla har vi väl våran hobby och hjärtefrågor antar jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar