Jag råkade döda dig för att jag gillade dig.

Jag satt och tänkte lite på det här när man vill så mycket, och gör sitt absoluta bästa i all välmening, men att det blir liksom bara kattskit av det endå.

Med tanke på att jag endast äger två krukväxter som står i köksfönstret, det är de enda jag inte glömt bort att vattna, så står jag ju inte direkt ute på gatan och ger växt-tips som jag lärde mig när jag jobbade på blomaffären. Jo, det är sant. Jag har gjort det. Även om det var för en kort period.

Varje gång jag köper nya växter så tänker jag "A men nu måste jag skärpa mig!". Fyra veckor senare hittar jag den där uttorkade phalenopsisen bakom någon gardin och tänker "A men just ja! Det här hade ju jag helt glömt bort!". Men jag tycker det är väldigt fint med en massa gröna växter. Överallt. Högt och lågt.

Det ÄR faktiskt mycket möjligt att jag har en gammal Svärmorstunga bakom gardinen i sovrummet. Den har stått där i 6 månader kanske? Tänkte säkert ta reda på den när jag hittade på den. Död. Men det kom väl nåt annat emellan.

Och de gånger jag faktiskt lyckas med mitt projekt att ta hand om mina växter, då glömmer jag oftast bort när jag vattnade dem sist och vattnar dem för mycket istället.



Alexander är också entusiastisk. Han tar hand om sina fiska så bra så. Hela tiden hör jag "Får jag mata fiskarna? Får jag mata fiskarna? Får jag mata fiskarna? Får jag mata fiskarna? Får jag mata fiskarna? Får jag mata fiskarna? Får jag mata fiskarna? Får jag mata fiskarna?"



Jag får en kuslig känsla av att denna ambition har gått i arv till min son.