Min hemlis.

Jag har många hemligheter. En del har jag redan delat med mig av. Andra spar jag nog på ett tag till. Men just nu ska jag avslöja åtminstånde en av dem.



Det är nämligen som så, att vi håller på att sakta men säkert, helt ovetandes och avsiktslöst egentligen, förvandlas till små Svenssons.

Det är dock några saker som fattas för att idyllen ska bli komplett. Vi har ingen volvo. Vi har heller ingen husvagn. Och hela familjen saknar likadana träningsoveraller i fräcka färger av wct-tyg.

Men vad har vi då åstadkommit som gör att vi håller på att bli Svenssons då? Tja, vi har ju två barn. Tur det för då kan vi utnyttja alla "2 vuxna + 2barn"-erbjudanden. Familjen lagom liksom.

Och så har vi ju en hund. En lurvig och odräglig sådan. Och så har vi en katt (+ några fler). Dessutom, så från och med idag, äger vi dessutom det lilla gulliga röda radhuset! Nu är det vårt. Det blev bestämt igår att papperen skulle skrivas idag på eftermiddagen.

Eller ja, vårt och vårt är det väl inte på papperet ännu. Men handpenningen är betald, så nu kan inte säljaren dra sig ur. Har gått som på nålar idag ifall någon sista-minutare skulle komma och slänga in ett bud, eller att säljaren skulle ångra sig. Så den 1:a januari 2011 får vi börja bära in vår skit.

Är så glad att vi hittade lösningen och fick denna chans. Med dagens supertuffa lånekrav hade vi aldrig i hela världen kunnat fixa detta själva. Det blev "billigt" och huset är felfritt, så det kändes lite som en-chans-i-livet-för-bra-för-att-vara-sant-grej.

Men hade inte denna affär blivit av, då har vi nog varit lägenhetsmänniskor bra många år till. Känns skönt att kunna ge barnen ett bättre boende också. Alexander har också önskat att vi har kunnat ha en plaskpool på gräsmattan, men det kan man ju glömma så länge man bor i lägenhet.

Eller bara en sådan sak som att det blir betydligt lättare att ta sig ut och leka överhuvudtaget. Ska vi gå ut i lekparken här, och jag måste in på toa, ja då måste alla leksaker plockas ihop och alla måste gå in, för att sedan gå ut igen. Jag är nämligen för blyg för att kissa i busken. Barnen kan inte vara kvar själva ute, och är sakerna kvar ute så är det borta eller trasiga när man kommer tillbaka.

Så när vi väl har flyttat in och ska ha inflyttnings-fika, då önskar jag mig en sådan här:



En fasadflagga är tydligen väldigt viktig för Svenssons. Jag har egentligen aldrig begripit grejen med det. Har man den bara för att visa att man är en äkta svensk Svensson, eller är det för att visa att nu befinner du dig i Sverige, ifall man känner sig lite vilse på kartan?

Kan dock uppstå förvirring om grannen till höger har finska rötter och grannen till vänster har kurdiska rötter.

Eller kan det vara ett gammalt luffartecken? Typ som att den svenska flaggan är en symbol för att det är lönlöst att ringa på? Eftersom svensken iallafall bara tittar genom titt-ögat och vrålar "jag ska inget ha!" från andra sidan dörren ?

Hade det hängt en finsk flagga utanför dörren hade kanske luffaren kunnat känna sig säker på att åtminstånde få sig en sup innanför västen.

Men nu vet ju alla luffare då att det bor griniga svenskar där, så då förväntar jag mig att påsk-kärringar och jultidningsförsäljare också håller sig borta.

Och nu återstår det en hel massa odrägligt jobb. Flyttat har man ju gjort många gånger i mina dagar, så logistiken är ju redan planerad och klar. Men all jävla städning och annat fix på sådant som är förstört. Typ som krumelutter på väggarna.

Det lär ju liksom vara petnoga. Annars får väl jag också en räkning på 27.000 kr som grannen fick. De krävde henne på helt sjuka saker. Sedan brann lägenheten ner. Så hon fick inte ens en chans att återställa det som var "fel". Så nu har hennes lägenhet totalrenoverats för försäkringspengar. Och kravet? Jodå, det står kvar.

Hade ju inte varit helt fel heller om vår lägenhet brann ner efter att vi tömt den, men före besiktningen. Då skulle ju alla krumelutter brännas bort. Fast det här ska man väl inte säga, för om det skulle hända på riktigt då blir jag väl misstänkt för mordbrand istället.

För övrigt så har jakten på banan-kartonger börjat. Så om ni ser någon tattare springa på bygden med en massa kartonger i var hand, så är det bara *räcker upp handen* jag!