Men se på fan!

Ungen KAN faktiskt vara lite glad! För två sekunder iallafall. Hade gett upp hoppet faktiskt. De senaste dagarna har Oscar varit på ren svenska, förbannat påfrestande. Totalt missnöje till 110% av hans vakna tid. Alltså en konstant gnällande klagosång varvat med hysteriskt skrikande. Mina öron har migrän.

Enda gången har är relativt nöjd är när han får sitta på magen. Min mage alltså. Men tillslut så blir även sjalen påfrestande att bära honom i. Så jag har fått knöla citodon för glatta livet. Hej moffa-mamma liksom.

Men nu har hans tand i princip spruckit upp. Såg att en annan tand, som har hållt sig hemlig också precis har spruckit upp. Den måste ha kommit i raketfart.

Men även om missnöjdheten har en förklaring är det ju inget roligare för det liksom.