Det här är Per. När jag tingade honom från uppfödaren var han inte döpt, så jag fick välja namn själv till denna läckerbit, den kommande utställningsstjärnan. Så jag bestämde att han skulle heta Per von Perfekt, ironiskt nog.
Han är en snäll och omtänksam lekkamrat. Han älskar att jaga snöret som Alexander springer med. Han älskar också att jävlas med Kerstin om nätterna när vi försöker sova och pissa i min stora blomkruka.
När han bajsar lägger han alltid sin svans under hål nummer två, vilket resulterar i att han ofta har en bajskorv hängandes i svansen man måste tvätta bort. Helst när vi har bråttom till en buss eller ett viktigt läkarbesök.
Han är också en mysig kamrat att ha med i sängen. Mjuk och kurrar. Han tycker också om att bita en i fingrar och tår. Speciellt när man precis håller på att somna, så man vaknar igen om måste därför försöka somna om igen.
Utöver att han är snäll och omtänksam är han lite efterbliven. Ja, alltså inte efterbliven i dess rätta bemärkelse, men lite blåst skulle man kanske kunna säga. Lite sådär som en blandning av Homer Simpson och en tvättäkta blondin. Lite sådär charmigt att man inte riktigt kan bli arg eller irriterad heller.
När man säger åt honom att sluta med något tittar han bara på en, och så kan man höra hans tankeverksamhet mala på där inne i ett mantra: "dum-di-dum-di-dum-hej!" på repeat för att sedan göra om samma dumhet upprepade gånger.
En del säger att han har krockat med en vägg. När han var en liten fluffig kattunge undrade Alexanders kompis Oliver vad han var för konstigt djur.
Han tycker också om att leka med det här klösträdet. Han vårdar det ömt. Inte en skråma nästan på sisalrepen, de där man vässar klorna på.
Klösträdet inne i vardagsrummet är också ganska lattjo. Även detta träd är han försiktig med. Finfina grejor, inget man kräks på.
Det tredje klösträdet han har står på balkongen. Där tycker han också om att vara. Han brukar ligga högst upp på det och spana på det äldre paret som brukar rejsa förbi här på gatan.
Paret består av en tant på en trehjulig sparkcykel och en farbror i permobil. Detta par tar alltid sällskap till affär och andra ärenden. Enda grejen är att tanten jämt rejsar ifrån sin make, han är alltid en 5-10 meter bakom henne.
Per brukar satsa sina myntamöss på att gubben en dag ska vinna. Att gubben ska inse vad "blyfot" är för något och gasa på permobilen så det skriker om fläktremmen á la Volvo 240.
Men han fattar inte att han spelar på fel häst i vartenda lopp.
Han fattar inte heller vad jag menar när jag säger "Ge-fan-i-soffjäveln-för-i-helvete-du-har-tre-jävla-dyra-klösträd-att-vässa-dina-jävla-klor-på-för-fan-använd-dem-till-vad-de-är-köpta-för-thank-you-very-much!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar