Välfärdslandet Sverige.

Wildas lilla hand, bild stulen från deras blogg.

Jag läser en blogg som handlar om en liten flicka som heter Wilda. Hon föddes i januari i år, och har en diagnos som heter full Trisomi 13, vilket är en allvarlig utvecklingsstörning. Denna diagnos gör att man lever på lånad tid. De flesta barnen som föds somnar in inom en månad, men de finns de barnen som kan leva i flera år trots denna diagnos.

Och ju mer jag läser om Wilda, och hennes föräldrars kamp om att få ge sin dotter ett drägligt liv den tiden hon kommer att finnas hos dem, blir jag bara mer och mer förbannad. Och det säga att Sverige är ett välfärdsland.

Wilda behöver övervakning 24 timmar om dygnet, vilket kan vara svårt då man även själv måste sova. Man blir tyvärr ingen superhjälte bara för att man råkar få ett sjukt barn.

Därför tog de kontakt med kommunen i april för att få assistanshjälp till Wilda, vilket de fick efter mycket om och men. Men de skulle också behöva ha en speciell säng till Wilda, den kostar nästan 40.000 kronor. Men de får ingen hjälp till den av kommunen/Hjälpmedelscentralen.

Det känns lite som att bara för att Wilda troligen inte kommer leva tills hon är vuxen behöver hon heller inte ödslas resurser på.

Idag är Wilda 9 månader gammal, och har kämpat på som en oxe. Det har även hennes föräldrar och sex äldre syskon gjort. Försöka bygga upp en normal vardag under onormala omständigheter.

Men Wildas mamma Pernilla är påhittig och har gett sig fan på att Wilda ska få sin säng no matter what, när samhället som borde hjälpa till sviker. Därför syr hon mössor på beställning.

Jag har förstått det som att det har kommit in ganska många beställningar, vilket är bra för ändamålet såklart.

Men ska man se det realistiskt, hur många mössor behöver Pernilla egentligen sy för att få ihop dessa pengar till Wildas säng? Hon säljer mössorna för 150 kr/ st, vilket betyder att hon måste sy nästan 300 mössor.

Och hur lång tid kommer inte det att ta? Tid som hon kan ägna åt Wilda och resten av familjen till något roligt. Eller kanske bara få en liten stunds avkoppling, för att orka kämpa vidare.

Och just nu har hon fler beställningar än vad hon hinner med. Och hon ska inte ens behöva göra detta tycker jag. Vi lever inte i ett fattigt land och jag tycker det är uppåt väggarna att man ens ska behöva ta till något sådant för att skrapa ihop till en säng. Även om idén är väldigt kreativ, så borde man få ägna tiden åt viktigare saker.

Det finns så mycket mer jag skulle kunna skriva, men detta är historian i korta drag. Det får mig att fundera på hur många fler föräldrar som sitter i samma situation, och kan det hända även dig och mig, att man ska få kämpa sig blodig för att ge sitt barn en dräglig vardag? Något som borde vara så självklart för alla, men som det bevisligen inte är.

Det sägs ju att man aldrig drabbas av mer än vad man klarar av att bära, men eftersom det idag kom barnbidrag och det är löning nästa vecka, tycker jag att ni kan gå in och skänka en "mössa" på Wildas insamlingssida och hjälpa dem att bära en liten bit iallafall.

Länk till Wildas blogg.

(Kopiera gärna detta inlägg och sprid det vidare)