11 Juni

Jag tror Oscar håller på att ändra sitt sovmönster, och jag klagar inte om han vill lägga sin vakentid på dagen istället för kl 3 på natten ;)

Gick i skogen med Pricken på morgonpromenaden. En bit in i skogen hör jag en riktigt elak kråka, och ser att kråkans polare sitter på backen och håller på med något. Min första tanke var att de attackerat nån liten kattkrake och pickat sönder den, och vad f*n gör man om den lever till och med?!

Så jag smög fram lite grann, lite av rädsla av vad jag eventuellt skulle få se. Men kråkorna på marken flög inte iväg, utan de hoppade iväg. Men jag kom så pass nära att det var kanske bara en meters mellanrum. Kråkan uppe i träden förföljde oss ifrån luften och jävlar i min låda var hon var elak på oss.

Så medans jag står där och försöker klura ut hur jag ska gå vidare, för det var kråkor överallt. Då trillar poletten ner att dessa på backen är ju kråkans ungar och de har flyglektion. Inte konstigt att hon var fly förbannad på oss.

Så jag beslutade mig för att vika av ifrån stigen och ta vägen genom en massa snår, stenar och mossa. Lite krångligt blev det, men mamma kråka var nöjd iallafall. Tyvärr var vi tvugna att passera en av hennes ungar som kommit från gruppen, och vi kom väldigt nära den. Trodde faktiskt att mamma kråka var på väg att handgripligen (eller heter det näbbgripligen?) jaga bort oss.

Idag är det skolavslutning och student. Vi ser ju "stora vägen" ifrån vår lägenhet, och många flak med firande studenter har vi sett åka förbi idag. Alexander var lite konfunderad dock vad de höll på med. Han kunde inte förstå hur de var så glada att de slutat skolan och fick börja jobba istället ;) Han kunde inte heller förstå varför de sitter och skriker på flaket, och varför åker de så himla sakta?! ;)

Alexander sprang och lekte med min glas/ljuslykta idag, och idag, precis som alla andra 300 hundra gångerna, upprepade jag mig och bad honom låta den vara innan den gått sönder. Pang! Det blev ljuslykte begravning idag. Det var ju visserligen en olycka, och när han tappade den så blev han jätteledsen och sprang in på sitt rum.

Det var småglas överallt på hela parketten så jag var tvungen att ta reda på det först. Hittade honom gråtandes på sitt rum när jag var klar. Jag tror nog att han trodde jag skulle bli arg på honom och han hade kanske dåligt samvete för vad som hände och sa förlåt flera gånger, just för att jag bett honom låta den vara så många gånger.

Nu var det bara en liten ljuslykta (även om den var en favorit) och det hade ju kunnat vara värre. Man kan ju inte bli arg för en olyckshändelse, men man blir lite småtrött på att allt måste gå sönder innan det man har tjatat om i evigheter går in :/

Resten av dagen har jag väl typ suttit framför datorn. Har ett lotteri ute nu till förmån för vår hittekatts förening som är tom peng pung med endast 77 kronor i kassan, så jag gjorde mitt bästa till att håva in riksdalerna på kontot ;)

Sedan så har jag roat mig med att bråka med ett par ett av mina forum jag driver. Blev kallad för bitterfitta idag för att jag ansåg mig ha rätten att skriva på mitt eget forum ;) Men ja vet ju vem det var som kallade mig för det, och jag vet att hon är en bitter skata som skrattar alldes för lite.